Varumärken är konstiga varelser. De senaste dagarna har till exempel Wikileaks varumärke hamnat i rejält blåsväder i internationella medier. Så också svenska rättsväsendets.
Men bättre exempel på varumärken är ändå de registrerade varumärkena, till exempel den brasilianska fotbollsklubben Grêmio Football Porto Alegrens. I ett fall nyligen dömde en brasiliansk domare att fotbollsklubben i ett mål om varumärkesintrång inte rimligtvis kunde få ersättning för ideell skada, men däremot för materiell skada. Domaren fick sedan rätt av en minister.
Jag har ibland hört det sägas att varumärken fungerar bra, är ett konsumentskydd, och att de inte tillhör immaterialrätterna. Det brasilianska fallet talar om motsatsen: en immaterialrätt är en motsvarighet till egendom (materia) i informationsetern, och därför kan man utmäta materiell skada. Skada mot varumärkesinnehavarens anseende kan bara uppstå om konsumenterna av intrångsmakaren förletts att produkten har bättre kvalitet än den har eller om produkterna smutskastar varumärkesinnehavaren. Tydligen har konsumenterna som sådana inte skadats i det brasilianska fallet, men däremot fotbollsklubbens materiella resurser.
Den konsumentskyddsaspekt som varumärken ofta anses representera finns oftast istället representerad i konsumentskyddslagarna, i alla fall inom Europeiska unionen.
För ungefär ett år sedan skrev jag en betydligt aggressivare analys av varumärkessystemet på min blogg baserat på en lärobok i juridik av Ulf Bernitz. Kanske borde vi titta ännu närmare på varumärkesrättens nuvarande brister än vad Piratpartiets principprogram började tillåta i våras?
Ja, jag ser också varumärken som konsumentskydd. Om man väljer ett visst varumärke som konsument då skall man kunna veta vad som befinner sig bakom det märket. Däremot om man som konsument väljer väljer att köpa en billig kopia type Lolex eller Lol Viitoon på grund av något fåfängt statusbehov, det anser jag är harmlöst då det egentligen bara säger något om konsumenten som försöker framställa sig själv på ett visst sätt.
Däremot, den som säljer en kopia och framhärdar att den är äkta, den anser jag göra sig skyldig till ett brott, då konsumenten blir lurad.
Jag anser också att varumärken (och därmed kopplade domännamn) borde kunna omprövas, om märket är en snarlik kopia av något annat märke, och man använder denna på ett sätt som inte lyfter fram det man borde förvänta sig av märket, tex om det är en enkel ordkombination, med ett enkelt och tydligt budskap då förleder man också lätt konsumenten.
Tyvärr har varumärkesfrågan ofta handlat om att tillverkaren inte tjänar tillräckligt mycket pengar, istället för att det de facto är ett konsumentskydd (dock ingen kvalitetsgaranti...). Vi tänker själva med den verksamhet vi utvecklar återinföra något som den gamla VDN-deklarationen.
Konsumenten skall veta vad man köper.
Roland: Jag är ute lite efter att belysa konsumentskyddslagarna som konsumentskydd, och varumärken som immaterialrätter (dvs främst en egendom eller fast tillgång för innehavaren).
Finns några fördelar med varumärkena, till exempel möjligheten till franchisingavtal. Å andra sidan har franchising också skapat en extrem koncentrering av ägande i tjänstetillhandahållande som på lång sikt kan verka emot småföretagande och innovativa affärsmodeller på lokal nivå.
Jag ser det som givet. Immaterialrätt som immaterialrätt.
"Jag har ibland hört det sägas att varumärken fungerar bra, är ett konsumentskydd, och att de inte tillhör immaterialrätterna".
Det var intressant! Har du länk på det? Det jag stött på är den klassiska uppdelningen i industriellt rättsskydd (se tex http://www.sfir.se/) och upphovsrätt, men aldrig att varumärken skulle vara ett särskilt djur.
Å andra sidan tror jag det står i en fotnot i Koktvedgaard&Levin att immaterialrätten vilar på en oklar filosofisk grund :-)
@Erik: Jag menar nog de vanliga fördomarna mot immaterialrätter, men en av de starkaste försvararna av varumärkesrättens roll som konsumentskydd i Piratpartiet har varit Christian Engström.
De är inte särskilda djur så mycket som underliga djur. Eller vidunderliga då, beroende på hur man ser det. Immaterialrätter (=egendomssubstitut för information) är de ganska klart, se till exempel det refererade brasilianska fallet i bloggposten.
"Jag har ibland hört det sägas att varumärken fungerar bra, är ett konsumentskydd, och att de inte tillhör immaterialrätterna".
Det var intressant! Har du länk på det? Det jag stött på är den klassiska uppdelningen i industriellt rättsskydd (se tex http://www.sfir.se ) och upphovsrätt, men aldrig att varumärken skulle vara ett särskilt djur.
Å andra sidan tror jag det står i en fotnot i Koktvedgaard&Levin att immaterialrätten vilar på en oklar filosofisk grund :-)
Lägg till ny kommentar