Sökformulär

Reaktioner

Jag besökte Internet Governance Forum 2010 tillsammans med Leon Bayer (macode) från tyska Junge Piraten i september iår. Internet Governance Forum är en FN-konferens som anordnas på årlig basis och fungerar som ett forum där politiska representanter från världens alla länder kan träffas och interagera med främst internetkopplade industrier men också civilsamhället eller medborgare.

Vi hade mycket stöd och hjälp av Dynamic Youth Coalition och Rafik Dammak under vårt besök. DYC anordnade flera sessioner om ungdomars involvering i FN-arbetet om internet.

Leon Bayer och jag deltog på DYC:s paneler och i deras arbete men lyckades också, hoppas jag, i ganska stor grad närvara även vid vuxenmötena: IGF:s involvering av unga i arbetet kring globalt internetstyre är nämligen organiserat så att ungdomar får organisera en panel om dagen, men inte blir varken inbjudna till paneler eller talarlistor på någon av de andra panelerna. Forumveckans resultat blir följdaktligen ungefär 10 timmar diskussion om hur ungdomar ska involveras i arbetet, utan att ungdomarna faktiskt ens får komma i närheten av de paneler där arbetet äger rum. Under huvudsessionen för säkerhet knep vi fem minuters talartid åt Leon Bayer som, i egenskap av sakkunnig, förklarade att de säkerhetsstrategier som implementeras av regeringar mot t ex cyberbrott oftast inte är varken effektiva eller säkra, utan att mer inflytande och handlingsutrymme borde ges åt människor som har möjlighet och kunskap att skapa och bygga säkra system för de medborgare som berörs. Han underströk att sådana kunniga, kapabla människor behöver tillgång till information, och att regeringars strategier för säkerhet idag olyckligtvis bygger på att förneka dem information.

Jag noterar att vår närvaro och obekymrade inställning till att göra oss hörda under forumets vuxenpaneler orsakat reaktioner under gårdagens IGF-möte i Geneve. Martin Boyle tycker att ungdomar måste lära sig flexibilitet när de intervenerar under IGF-sessionerna. Jag kan, så här i efterhand, kanske hålla med om att jag uppvisade bristande flexibilitet när jag kallade de talare som föregick Leon i säkerhetssessionen för "gamla, vita män" (även om jag med tre undantag hade rätt), men mitt bestående intryck är att det inte är i flexibiliteten ungdomarna främst brister utan i förmågan att ta plats.

Dynamic Youth Coalition anordnade mängder med paneler och workshops om ungdomars deltagande i globala policy-diskussioner, men de verkade inte nå huvudmålet att representeras i alla viktiga sammanhang. Många av dem som fortfarande sitter kvar i ungdomspaneler för att diskutera hur de ska få sina röster hörda är gifta med barn och har arbetat heltid i mer än ett decennium. De faller utanför alla tänkbara målgrupper för staters normala ungdomsarbete (arbetslöshet, utbildning, fritid, bidrag, kultur). Min bristande flexibilitet till trots är jag alltså ganska nöjd med att ha tagit plats. Extra tack till LSU och deras fantastiska styrelsemedlemmar under mina år i Ung Pirat som visade hur man gör det!

Kommentarer

Lägg till ny kommentar