Överväg för en sekund att den europeiska människorättspolicyn var fokuserad på situationer där barn råkar ut för onda saker. Med onda saker menar jag situationer där barn blir misshandlade, utan vård och sätts i koncentrationsläger när de redan har psykiska men efter en våldsam och traumatisk uppväxt i ett land med krig och konflikter.

Det finns många sådana situationer, inte minst det fall förra veckan där en asylsökande pojke vägrades vård av ett sjukhus. Det här är verklighet på sjukhuset i Göteborg, efter att Migrationsverkets policy om utbetalningar varit otydlig. Senast förra veckan föreslog Sverigedemokraterna att läkare som behandlar papperslösa ska ha rapportplikt till staten, medan en folkpartist efter år av debatt i oktober äntligen la ett förslag om vårdgaranti för samhällets mest utsatt medborgare.

Tänk er nu att Ullenhags partikamrat, Cecilia Malmström, länge varit försvarare (i alla fall inte direkt emot dem, men däremot lite svag i protesterna mot kommissionens repressioner) av mänskliga rättigheter och barns rättigheter och nu har hamnat i en av Europas mäktigaste positioner där hon skulle försvara dessa. Men i denna maktposition är hennes position betydligt svagare, urvattnade, ja, till och med människofientliga. Kan det vara så att Folkpartiet och kommissionär Malmström är rädda för att gå emot etablissemanget. Är det i så fall möjligt att de följer Moderaterna linje, som sedan urminnes tider vara ensamma om (tillsammans med (sd) nu då) att vara emot detta? Jag hoppas ju inte det, men det ser mörkt ut.

De människor som gör mest för barnen är varken ECPAT, Rädda barnen eller politikerna, de håvar nämligen in stora pengar (se sektion V) på att driva internetblockeringskampanjer, utan de tappra människor som jobbar med flyktingfrågor, som tar hand om dessa, gömmer dem, och uppmärksammar deras utsatta position. Inte människor som skickar tillbaka homosexuella eller kristna irakier till en dödszon med homomassakrar. Nu ska de deporteras, med stöd av mänskliga rättigheter. I EU accepteras bara koncentrationsläger eller utvisning.

Av oförklarliga anledningar har nu Cecilia Malmström föreslagit att barnen ska få rättigheter som de redan haft sedan 2000. Alla Europaunionens medlemsländer har nämligen redan skrivit på den FN-resolution som ger barnen rättigheter, det sista medlemslandet som skrev under Tjeckien, 2005. Det är inte ett slag för barnens rättigheter, utan ett slag mot dem.

Eftersom Cecilia Malmström också tycker att barn som tigger, oftast från Rumänien och Bulgarien, är trafficking har hon heller inte protesterat mot att Nicolas Sarkoszy vill hålla dessa länder utan Schengen i fyra år till. Länken är från en kinesisk nyhetssida. Så symboliskt! Underligt är det också, för 2005 var hon övertygad om att dessa länder skulle komplettera unionen.

Mitt favoritcitat handlar om mänskliga rättigheter. Den 15:nde mars 2000 tyckte Cecilia : Allow me to conclude by saying that the reports that will be discussed after mine show that there are also violations of human rights within the EU. Obviously we need to deal with this. If we want to be credible internally, we also need to have a sound policy externally.

Kanske borde Cecilia Malmström överväga om det omvända inte är mer sant.