Så här i juletid kan det vara trevligare att åka med bilen till affären än att gå.
Därför tänker jag skriva om bilar.
Att bilar "digitaliserats", eller utrustats med mer elektroniska hjälpmedel på senare år lär knappast ha undgått den motorintresserade medborgaren, eller ens den genomsnittliga bilköparen.
Neelie Kroes vill att alla EU:s bilar ska digitaliseras inom en snar framtid, möjligen i ambitionen inspirerad av ett tyskt forskarlag som hoppas att fjärrstyrning av bilar ska ha potential att minska antalet trafikolyckor.
I USA vill man att alla bilar ska utrustas med elektroniska hjälpmedel för fickparkering, och små, elektroniska apparater för att hjälpa bilförare förbi biltullar på ett smidigt sätt tillämpas i alla länder eller städer med biltullar (nota bene att jag inte skiljer mellan privata biltullar och offentliga).
I våras fann ett forskarlag allvarliga säkerhetsbrister i bilars elektroniska system. I somras hittade jag en artikel om trådlöst spoofade, elektroniska varningssystem i bilar. Tillsammans med min något patriotiska glorifiering av 1975 års modell Volvo, som går och går och går, blev det ett startskott på lite större funderingar kring vad digitalisering av bilar innebär för underhåll och förarkontroll.
Bilar är beroende av reservdelar som i ökad utsträckning är mycket specialiserade beroende på märke, och till och med modell. Det gör det svårt att återvinna reservdelar, eller för den delen sälja generiska substitut. Större komplexitet, inte bara mekanisk utan också elektronisk eller rent av digital, gör det svårt till och med för avancerade användare, eller ägare, att själva felsöka eller laga sina bilar, och i praktiken är vi ganska låsta vid bilmärkescertifierade mekaniker idag.
Hackade bilar kommer förmodligen inte bli ett stort problem för förare i allmänhet. Kanske med malware? För en diplomat eller en militär kan problemen förstås bli större. I vilket fall känns det inte bra att många politiker är villiga att offra medborgares informationskontroll för att uppnå en säkerhet som i grunden ändå bottnar sig i vett. Den avgörande skillnaden verkar istället bli vems vett det är som ska bestämma när, var och hur olyckan äger rum.
http://www.wired.com/threatlevel/2010/03/hacker-bricks-cars/
Det finns en orsak till att jag föredrar att köra runt i äldre bilar. Tyvärr är det här förstås bara en fördröjning av problemet och snart sitter jag i samma klister som alla andra, om än med sisådär ett decenniums fördröjning.
Enda fördelen är väl att alla dåliga bilar sorteras bort av tidigare ägare lagom till att de sedimenterat ner till mig. ;)
När du tar flyget, vill du då att det sitter en pilot bakom spakarna? När du åker buss, vill du då att det sitter en chaufför bakom ratten? OSV.. Samma fråga kan ställas på många olika sätt och alla svarar precis likadant. Men se var utvecklingen leder oss, till att reducera "piloten" till en knapptryckare. Tekniken infördes med goda intentioner, men resulterar i något som tvärt om är farligt.
Man kan göra en liknelse med kameror. Förr i världen, innan du var född, då kunde folk som fotograferade titta ut genom fönstret och göra en hyggligt träffande bedömning om vilken kombination av slutartid och bländare som ger rätt exponering på den film de hade i kameran. Idag vet nästan ingen som tar en bild vad slutartid och bländare är för sorts begrepp. Automatiken som införts för att göra det lättare, har reducerat fotografen till en knapptryckare utan kunskap.
Ja, fördummande. Vi fungerar så, vi är lata. Faktum är att man inte lär sig något genom att göra det enkelt, att lära handlar om att använda hjärnan, inte att låta någon dator göra det. Vi kan också tänka på snabb- och micromat. Idag blir det vanligare och vanligare att folk inte kan laga mat, alltså människor som inte klarar ett av människans allra mest grundläggande behov.
Eller se hur mycket folk som handikappat sig själv med nallen. Idag mer än någonsin förtjänar mobiltelefonen epitetet nalle. Idag avstår folk från att göra saker om de inte kan ha mobiltelefonen med sig, för tänk om det händer något.. Rädsla tillåts ta överhanden och lockar fram ett undvikandebeteende. Min 90-årige farfar har i alla tider vistats i skog och mark, i stugor i väglöst land osv.. nu när han egentligen är för gammal så ger mobilen honom trygghet att fortsätta plocka bär. I hans fall något positivt. Men när unga människor inte törs vandra i naturen utan nallen i fickan, då har tekniken gjort dem psykiskt sjuka och oförmögna.
Ja, det är farligt att leva, låt oss därför leva tills vi dör. Tar man aldrig en risk, så lär man sig aldrig att hantera risker, man lär sig inte hantera risker på ett säkert sätt genom att undvika dem. Det uppenbart farliga är aldrig farligt för dem som vet vad de håller på med, det är farorna vi inte känner till som är farliga. Säkerhet kommer ur kunskap och erfarenhet, inte genom saker som innebär att vi slipper skaffa oss kunskap och erfarenhet.
Lägg till ny kommentar