Jag fortsätter min inväntan av nyår med en genomgång av våra Europakommissionärers förehavanden under det gångna året.

Bäst kommer överst!

Joaquín Almunia

Kommissionären för konkurrensfrågor har rötter i Spanien. Kommissionären har tagit krafttag mot otillbörlig konkurrens utövad av företaget Apple. Under året som gått har han vid ett flertal tillfällen uttryckt ett stöd för öppna standarder och nätneutralitet som förutsättning för europeiska social och ekonomisk utveckling. Han har också tydligt klargjort att hans direktorat kommer att göra det som krävs för att upprätthålla dessa värderingar. Det är befogat att ifrågasätta vad konkurrensdirektoratet egentligen kan göra: utredningarna tar oftast flera år, och gör föga för att komma åt marknader som är dominerade inte av en aktör utan av två eller tre (jfr Oracle/SUN). Det är en besvikelse att Almunia tror att det nuvarande regelverket är tillräckligt för att komma till bukt med de problem användare och småskaliga entreprenörer kan stöta på i sina relationer med de stora telekombolagen. En klarare analys finns att tillgå i ett uttalande från den amerikanska tankesmedjan Public Knowledge om de nyligen antagna FCC-reglerna om nätneutralitet.

Viviane Reding

Under året som gått har Luxemburgs kommissionär Viviane Reding, tidigare telekomkommissionär och nuvarande kommissionär för mänskliga rättigheter, hunnit med allt ifrån att säga till Lettlands regering att deras telekommyndighet nog bör reglera mobiltelefonimarknaden efter lettiska förhållanden snarare än spanska (tack!) till att Österrikes dataskyddsmyndighet inte uppfyller kraven på självständighet utlagda i 1995 års dataskyddsdirektiv (dubbeltack!). Reding har lyft frågan att medlemsstaternas utföranden av dataskyddsåtgärder ofta brister i sömmarna, men har samtidigt lyckats beblanda sig med mindre kloka dataöverföringsavtal.

Neelie Kroes

Före detta konkurrenskommissionär och företagens främsta fiende, nederländskan Neelie Kroes och nuvarande kommissionär för informationssamhället, hade höga förväntningar på sig när hon tillträdde i våras. Olyckligtvis började hennes bana illa: Kroes har övergivit tillgängliga, öppna standarder till förmån för interoperabilitet. Även om hon förhåller sig kritiskt till telekomindustrin, både den fasta och mobila, verkar senaste året ha kantats av starka ställningstagande om upprörande saker hon inte för närvarande vill göra något åt men inte skulle vara rädd att åtgärda om hon finner det nödvändigt, vilket hon ännu inte gör.

Algirdas Å emeta

Lite dold i immaterialrätts- och telekomdebatten har EU:s kommissionär för tullar, gränser, skattepolitik och korruption Algirdas Šemeta varit. Denne lettiske kommissionär har under året tagit flera starka ställningstaganden mot förfalskningar (tandkräm och sånt) och då särskilt förfalskade cigaretter som vi ju alla vet kostar tobaksföretagen mycket pengar. I kontexten av Šemetas initiativ för en ny och effektivare (informationsteknologiserade) tullverksamhet erinrar jag mig om ett ganska nyligt fall där Nokia velat outsource:a sitt varumärkesskyddande till brittiska tullar, och att EU snabbt som tusan dragit tillbaka ett löfte om att inte beslagta indiska mediciner destinerade för marknader andra än den europiska. Ja. Vanligtvis brukar ju myndigheter vilja outsource:a delar av den offentliga verksamheten till privata aktörer. I tullverksamheten hoppas både Šemeta och företagen att det ska gå åt motsatt håll.

Michel Barnier

Denne franske kommissionär har ansvar för den inre marknaden och gick redan i början av sin mandatperiod ut med starkt stöd för EU-patentet. Denna målmedvetenhet har nu utmynnat i ett godkännande om 17 medlemsstater, däribland Sverige, möjlighet att införa ett djupare samarbete om patent innan resten av unionen följer efter. Detta är ett smidigt sätt för odemokratiska medlemsstater att driva sin vilja igenom utan att behöva gå genom varesig parlamentet eller kritiska medlemsstaters regeringar. Bra jobbat! Barnier har också velat upplyfta TV-bolagens rättigheter och hoppas att vi snart ska ha ett avtal som stärker TV-bolagens positioner gentemot fasansfulla pirater (förmodligen streamare, va?) infört i hela Europakonventionsområdet (47 länder, jämfört med unionens 27). Precis som Šemeta önskar kommissionären bara hålla inre marknader till sig själv när det inte är roligare att påtvinga någon annan kassa regler.

Karel de Gucht

Som efterträdare till nuvarande höga representanten för utrikesfrågor Catherine Ashton, kan kommissionären för utrikeshandel Karel de Gucht inte ha det lätt. Faktum är att man får gå så långt tillbaka som Ashtons företrädare, Peter Mandelson, för att hitta något liknande. Under belgaren de Guchts mandatperiod har afrikanska länder återigen börjat lämna handelsförhandlingar för att EU intar för extrema positioner. ACTA har förhandlats under de Guchts mandat, som vid många tillfällen försäkrat parlamentet om att detta är ett demokratiskt företag. De Guchts styre har också inneburit att EU:s sedan länge etablerade strategi att splittra handelsallianser i andra delar av världen genom att selektivt sluta olika avtal med bara en del av alliansländerna fortskrider med Colombia, Peru, Vietnam och Malaysia.

Cecilia Malmström

Den svenska kommissionären med ansvar för inrikespolitiska frågor har under året konsekvent misslyckats med att göra starka insatser för barnen. Cecilia Malmström har varit en svag kommissionär, som verkar ha missat att kommissionen ska fungera som en motvikt till småaktiga nationella intressen i ministerrådet. Europaparlamentets ifrågasättande av hennes politik har resulterat i svar som i värsta fall kan få henne att se riktigt dum ut. Internetblockering, datalagringsdirektivet och ett initiativ för att lyfta barnens rättigheter till den nivå de legat på sedan 2001 har präglat hennes första år vid makten.

Jag vill inte sträcka mig så långt som att hävda att många kommissionärer är under mina förväntningar. Eller jo, det vill jag.