Jag är lur på det här med revolutioner, internet, diplomater och politiska påtryckningar.
Kanske inte på samma sätt som Rasmus Fleischer, men klart lur. Mao Tsetung, vars verksamhet i övrigt kanske inte var så lyckad, beskrev att:
Politisk makt växer ur gevärspipan.
Vi lever i nya tider. Makten idag växer nog mer ur den ekonomiska påtryckningsdiplomatin.
Tre dagar innan Ben Alis förvånande tal till nationen, och följande avhopp, hade en stor grupp EU-diplomater förhandlat med Tunisiens utrikesminister (påståendets källa verkar vara borttaget :-/ ). EU köper 80% av Tunisiens exporter. 73% av Tunisiens exporter kommer från EU. Vi äger dem, på samma sätt som Kina äger USA.
Jag hittade en bloggpost om Algeriet på GlobalVoices som förklarar läget i Algeriet som en kamp inte bara mot den sittande regeringen, utan också mellan de oppositionella grupperna. En självmordsbränd algerier kan i ett sådant land vara en stark signal till omvärlden, men möjligheterna att få en fri regim till följd av dådet blir mycket lägre. Om inte EU utövar handelspåtryckningar förstås. Men vi har förstås inte särskilt täta (ungefär hälften av import/export) ekonomiska band med regimen. Vi låter inte bara bli att bry oss - vi har mindre makt också!!
Minst 12 saharauier blev utvisade från Spanien idag. Marocko ockuperar sedan 1975 Västsahara som då blev en självständig nation. Ockupationen förklarades av FN som olaglig. Hur många gånger har du köpt marockanska apelsiner i år? Eller en produkt med fosfat? Jag menar inte absolut inte att man ska bojkotta marockanska produkter, utan snarare att EU faktiskt har en diplomatisk möjlighet att påverka situationen i Marocko. Vi äger lite mer än hälften (60%) av deras export- och importverksamhet så vi har förstås möjlighet att utöva påtryckningar om vi [läs: Frankrike] vill.
Flera människor(?) har protesterat mot den egyptiska regimen genom att självmordsbränna sig. Egypten har Suez-kanalen.
Det är inte av en slump som vi skickar näringsriktiga kex till Gazaremsan istället för att utveckla deras industri till den största, miljövänliga elektronikåtervinningscentralen nära EU. Israel producerar större delen av våra vegoburgare.
Frankrike ville inte stödja regimen i Tunisien av en slump. Det är inte så att franska diplomater har suttit sig ned och fått rödsmala, vertikala ögon av Sauron-ondska. Det här är typ, frihandelspolitik. Och frihandelsekonomi.
Och så piratpolitiken: sätt det här i relation till ACTA. Go figure.
Det verkar vara gevärspipor som gäller i Tunis just nu.
Handel är ömsesidigt beroende, även om större parter nästan alltid har fler möjligheter än mindre. Om den inte är väldigt ensidig har båda sidor att förlora på att handeln bryts. Äger Ryssland Europa på grund av gasexporten eller äger Europa Ryssland på grund av de varor som går åt andra hållet?
Ska man analysera de politiska förhållanden och handeln får man nog bryta ner vad som skulle hända om vissa handelsflöden stoppades. Marocko skulle nog kunna hitta andra köpare till fosfaten, men vad får de av EU idag och vilka grupper gynnas/missgynnas av den handeln? Vilka europeiska företag köper fosfaten (och mandarinerna) från Marocko och till vilka politiska grupper i EU har dessa företag kopplingar?
Jag tycker att ståltullsstriden mellan EU och USA under Bush var lärorik. Som jag uppfattade det vann EU för att EU är mindre känsligt för missnöjda invånare
Ryssland importerar nästan ingenting. De är antingen självförsörjande eller köper från Kina.
Jag tycker USA är överlag intressant, eftersom de ofta använder handelssanktioner för att skydda sina egna industrier (t ex stål och Europa, bilar och Korea, tyg/kläder och Indien). Just nu blockar USA däck från Kina, men varför det är så vet jag inte.
Tunisiens största exportprodukt till EU verkar vara olivolja och... Vi är tekniskt sett självförsörjande på olivolja. Tunisien har lågkvalitetsolja, Europa högkvalitetsolja, men så överproducerar vi också mycket mat i södra Europa så vi håller nog egentligen produktionen för låg för att priserna inte ska gå ned för mycket (<< annan intressant handelsåtgärd).
Eftersom Ryssland stryper gasen lite (föratt orsaka obehag i bland annat Vitryssland och Ukraina) då och då är det väl ändå ganska... Märkbart att det inte är någon särskilt viktig exportprodukt för dem. Eller i alla fall inte tillräckligt viktig för att de ska låta bli att tramsas.
Bönder missgynnas av mindre fosfat (<< Frankrike blockar sanktioner).
Ryssland använder det i sina relationer med Ukraina och Vitryssland, men har så vitt jag vet varit prickfria i sina leveranser till EU-länder och har väldigt långa kontrakt med Frankrike och Tyskland. Så jag skulle säga att det indikerar att handelsutbytet Ryssland-EU är viktigare för Ryssland än Ryssland-Ukriana eller Ryssland-Vitryssland.
Nu blev jag tvungen att kolla vad Ryssland importerar :)
https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/rs.html
De har ett stort handelsöverskott men visst importerar de en hel del.
Imports - commodities:
machinery, vehicles, pharmaceutical products, plastic, semi-finished metal products, meat, fruits and nuts, optical and medical instruments, iron, steel
Imports - partners:
Germany 14.39%, China 13.98%, Ukraine 5.48%, Italy 4.84%, US 4.46% (2009)
Så europeiska högkvalitativa varor. Om Ryssland stänger av gasen får de inga BMW, vilket vore uppenbart skadligt för båda sidor. Å ena sidan kan BMWs skeppas till andra ställen, medan pipelinesen går till Europa, å andra sidan kanske el trumfar transport. Å tredje sidan kan EUs länder prisransonera elen så bara fattiga drabbas, medan BMW inte körs av någon fattig. Oh så vidare. Var makten ligger i förhållandet är oklart.
Var makten ligger mellan EU och länder runt Medelhavet är mer klart, frågan där är mer hur den ser ut i detalj. Och min misstanke är att man mindre ska se på producenter/konsumenter (franska bönder kanske kan köpa fosfat från andra länder) och mer ska titta på vilka företag som kan dominera handelsflödet genom politiskt präglade avtal, samt vilka nätverk i europa dessa företags ledningar ingår i.
Hmmm... Hur ska man kunna kolla det då? Marockanska apelsiner är ganska straight-forward, för det står på lådorna. Fosfatbaserat gödsel är lite mindre straight-forward (tror jag), men det är klart att Västsahara skulle kunna sköta sin ekonomi ganska bra på fiske och fosfat :-(
Sedan fiskar ju europeiska (spanska+portugisiska) fiskare ganska mycket utanför Västsahara (med Marockos goda vilja), vilket kanske påverkar också. Men.. Ja. Hm. De trålar ju inte direkt där, utan det är mer Lyx-Fiskar. Tror jag. Så också en knepig industri.
Vad Libyen utgör för intresse för fransk vapenindustri i ömsesiding export går mig förbi. Typ. Det enda jag kan tänka mig är flyktingläger och invandringskontroller.
Avdelning seriöst grävande journalistik, typ. SVTs reportage om Omega3-kapslar och fisk från Västsahara var illustrativt när det gäller hur mycket arbete som kan gå åt för att kartlägga ett varuflöde.
Libyen exporterar olja och gas till Europa. Vapenaffärer och inblandade mutor åt alla håll verkar vara ett kapitel för sig. Sarkozy och ett stort antal andra franska politiker blev för några år sedan anklagade för att fått kickbacks på försäljning av frigatter till Taiwan - http://en.wikipedia.org/wiki/Clearstream#The_Second_Clearstream_Affair - och man kan anta att det inte är enda gången.
Hmmm. Nu sitter jag här och kollar på exporterna av sällsynta metaller från Kina. Fast Kina har så stor del av exportmarknaderna att det kanske inte spelar någon roll?
SVT kanske kan luras att göra fler reportage. Behöver ganska mycket tid för sånt där, antar jag.
Ja, Frankrike. Så säg. Här sitter vi och klagar över Mona Sahlins tennisbiljetter, även fast jag misstänker att det bara var ett gensvar på Shell-lägret den där moderaterskan var på (Shell-camp - tennisbiljetter - är de jämförbara i korruptionsnivå? enligt större delen av sveriges *seriösa* press, ja) >_<
Lägg till ny kommentar