Om datalagring har jag tidigare skrivit att det är exceptionellt dumt av regeringen att inte invänta kommissionens förmodat kritiska rapport som kommer att släppas i mars (efter att ha skjutits upp två gånger tidigare) av Cecilia Malmströms direktorat.

Det finns andra aspekter av datalagringsdirektivet man kan kritisera. Bahnhof säger att det kommer kosta extra för kunderna att bli datalagrade efter att, eller om, lagen träder i kraft. Bahnhof har tidigare kritiserat datalagringsdirektivet för att skapa extra kostnader för internetoperatörer. Så jag undrar vilken effekt det här har på nyuppstartade internetoperatörer (lägger märke till att ingen av operatörerna jag aldrig hört talas om inte har billigare specialerbjudanden)? Det kostar extra för mig att få en VPN-tunnel, hur är det för internetoperatörer?

Idag har Sverige med sina stadsnät en utmärkt grogrund för nya internetoperatörer och har därför också en av Europas mest konkurrensmässiga telekommarknader. Den enda telekommarknad som egentligen är hårt utsatt för oligopol är mobilbranschen där de flesta nät (så klart) ägs av stora företag och de flesta virtuella operatörer (så klart) också ägs av någon av de företag som äger näten. Sverige är det europeiska land som klarat avregleringen av telekommonopolet bäst. Den som tänker klaga på Telia nu, uppskattar inte tillräckligt PTS och Konkurrensverkets mycket ambitiösa försök att hålla Telias konkurrensbegränsande åtgärder i schack.

Kan det vara därför Labs2 experimenterar med Europas snabbaste wifi-nätverk (världens?) i Lund? Eller att PirateISP kunde starta sin verksamhet i Lund förra året? Det kan vara anledningen att Bahnhof kunde starta sin verksamhet 1994. Fler exempel på Sveriges allmänna överlägsenhet mottas gärna!

Jag har inte alls undersökt hur direktivet påverkar webbhotell, men det susar i säven att de drabbades negativt i Nederländerna. Duktigt, EU. Här skapar vi lagstiftning som gynnar Telefónica och Belgacom.

Värre för nätanvändare än att deras politiker försöker bekämpa någon form av luddig ondska, som dessutom går att bekämpa ganska bra utan datalagring (titta på det här terroristspårandeexemplet från Schweiz) är att låsta marknader inte ger varken operatörer eller användare något annat alternativ än att lägga sig platt. Jag känner till ett exempel i Europa där data hade lyckats försvinna från British Telecoms servrar innan advokater (utan att förfoga över upphovsrätten?) lyckades kräva ut abonnentuppgifter 90 dagar efter att de tagit sig för att anmäla brottet. Ett. Inga andra fall. Och det räknas knappast ens som brottsbekämpning, definitivt inte som brottsförebyggande.

Så duktiga är försvarsadvokater, ekonomer och statsvetare på att analysera brottsbekämpning. Duktigt.

Nej, jag har fortfarande inte läst mineralrapporterna. Jag får återkomma. :P