Idag är det väldigt lätt att tro att jag har avvikit från mitt löfte till mig själv att bara skriva positiva saker den här veckan, och det har jag nog. Jag är helt enkelt en dystergök.

Under DDoS-attackerna mot Wikileaks i höstas fanns två saker jag reagerade på. 1: diplomatkablarna är inte alls allvarliga för någon över huvud taget. Vissa länder ser lite dumma ut, men USA drabbas inte alls och dokumenten var för övrigt inte heller särskilt hemliga. 2: DDoS är en dålig attack om man nu känner sig beklämd av en viss hemsidas förehavanden. Idiotisk rentav. Varför genomföra en idiotisk attack mot en ofarlig publicering?

Jo, sa någon. Nu vänjs vi vid att internet ibland stormar lite grann, och så småningom kommer stora DDoS-attacker inte vara så stor nyhet längre. Som pirater i Röda havet. Snigelpesten i Sverige.

Egypten har geografiskt dödat internet. Helt.

Detta är naturligtvis upprörande.

Ungern är också upprörande. Så upprörande att Neelie Kroes har skrivit ett brev. Ungern har därför (återigen) uttalat sin villighet att ändra lagen om kommissionen skulle framföra kritik. Jag har väntat på att någon på kommissionen ska pipa.

Men så här är det: oavsett Ungerns inställning till bloggares neutralitet och åsiktsrepresentativitet. Oavsett Egyptens beklämmande nätsituation. Saudiarabien har förbjudit bloggar. Man måste nu vara över 20 år gammal, ha en universitetsexamen, respektera och ansöka om tillstånd för att få blogga. Utrikiska bloggare har uppmanats att ta hänsyn till detta, eller plockas bort från saudiarabiska internet.

Var är #opsaudi?

Var är mediauppmärksamheten? Jag sökte på Google News Sverige. Ingenting. Artikeln ovan kommer från spanska journalistförbundet. Lagen trädde i kraft i januari.

Nu går det kanska att ta sig runt de här förbuden och blockeringarna med TOR, och jag är medveten om att många människor jobbar med att få ut ordet om TOR till bloggare och internetbesökare världen över. Men i Saudiarabien är det omöjligt att få tag på icke-godkänd information så fort man går online. Inga tidningar, inga bloggar, ingenting. Kanske Fishy. Jag hoppas det för Fishy är ganska underhållande.

En av de största hoten mot friheten på nätet i framtiden är att vi blir avtrubbade. Och att media blir avtrubbad. Att lagstiftning som den i Ungern, Tunisien, Egypten, Marocko, Sverige, Ryssland, Thailand, USA, Venezuela och Saudiarabien plötsligt upphör att vara chockerande. I höstas, när Assange-vågorna gick som högst, var det ingen som verkade tänka på att ursprunget till vågorna låg i Expressens publicering av namn och bild på en människa som kanske var misstänkt för ett potentiellt brott vars utredningsvärde inte ens utretts. Det är alltså Expressens "fel" att en individ som var misstänkt för ett brott som inte etablerats begått hängdes ut världen över. Precis som det var Expressens "fel" att bild och namn publicerades på Hagamannen innan rättegången 2006. 2006 reagerade vi. Pressetiska rådet gick i taket. Nyhetssidorna och ledarspalterna fylldes med resonemang om tidningarnas roll och skyldighet i den rättssäkra staten. Så var det inte nu.

Avtrubbning är förvisso en känd effekt. Jag undrar hur mycket media styr över det eller hur mycket publiken styr över det. Jag är benägen att tro att media har större inflytande över avtrubbningseffekten än publiken då, givet en mängd information, människor blir upprörda av hemskheter (döda eller eländigt sjuka små barn världen över är ett exempel på tidsoberoende upprördhet). Å andra sidan är journalister, likt bloggare, bara människor. Hur ska man ha tid att hålla koll på allt? :-/