Idag på morgonen fick jag två brev från Europas kemikalieindustri om ACTA. Ett är riktat till mig personligen och det andra är riktat till mig i egenskap av ITRE-medlem. Dessa brev, daterade maj 2012, är ett intressant studium i flockbeteende och lobbyism.

I början, när industrin såg ut att kunna säga ja till ACTA och be oss ledamöter säga ja till ACTA utan att få något större motstånd, skickde de brev till oss där de bad oss godkänna avtalet (med undantag för telekomindustrin och IKT-företagen, som alltid varit kritiska). Nu när det visat sig att trycket på politiker från medborgare och civilsamhälle är så högt att vi som folkvald institution inte kan bortse från det, vill industrin istället dra ut på beslutsprocessen genom att be oss invänta domstolens utlåtande. Tanken är att medborgarna kommer vara mindre upprörda när domstolen avslutat sin behandling av avtalet, och att politikerna därför inte kommer ligga under lika hårt tryck att säga nej utan istället finns den lilla ja-sägaren i sig.

Kemikalieindustrin skriver så här:

Considering the debate in the European Parliament on ACTA, the European Commission has asked the EU Court of Justice for opinion to provide clarity on concerns expressed on the fundamental rights and freedoms of European citizens.

We welcome this initiative and consider that any decision adopted before such opinion will put at risk the legal principles of Intellectual Property in Europe.

We therefore propose to the Members of the ITRE Committee of the European Parliament to wait for the opinion of the Court before voting on ACTA.

Det får mig att tänka på att det bakom varje lobbyistfirma sitter en person, kanske en ung person precis som mig, och desperat försöker fundera ut hur denne ska vända extrem motgång till sin fördel. I sin önskan att finna sätt att motivera för MEP:arna att inte säga nej till avtalet, ber man dem istället vänta (enligt devisen att det måste vara en god kompromiss att varken säga ja eller nej, utan skjuta på beslutet).

Det borde vara uppenbart att avslag på ACTA inte hotar immaterialrätten som juridiskt område. Ett avslag till ACTA skulle vara ett avslag till vissa metoder att upprätthålla och sanktionera intrång i immaterialrätter, men har inga effekter alls på huruvida immaterialrätterna i allmänhet ska finnas kvar, eller om tidigare sätt att upprätthålla immaterialrätter (stämningar, beslagtagningar av försändelser vid tullen, notice-and-takedown, blockering och filtrering av specifika IP-adresser, osv) ska bestå.

Eftersom alla mina kollegor i parlamentet inte verkar helt införstådda med detta, vill jag uppmuntra medborgare att omedelbart skriva till svenska parlamentariker och förklara detta. I övrigt bör man förstås också skriva till oss ledamöter att vi, i de väldigt viktiga utskottsomröstningarna nästa vecka, bör rösta för det alternativ som yrkar avslag på avtalet.