För någon vecka sedan så var jag och Amelia i Västerås på ett Parley med titeln Framtidens Piratpolitik 2012. För den som inte vet vad ett Parley är så är det helt enkelt en medlemsträff där man träffas för att prata politik eller något annat ämne. Ordet Parley kommer från Pirates of the Caribbean-filmerna, nördigt som partiet är, och betyder egentligen att två fiender måste sätta sig ner och prata när den ena parten vill förhandla.
Amelia var öppningstalare för parleyt och hon pratade om de stora frågor som kommer att komma i parlamentet i höst. Nätneutralitet är en sådan fråga. Idag filtrerar samtliga svenska operatörer sina billigaste mobilsurftjänster vid nytecknande av abonnemang, och nätneutralitet är någonting som du som konsument måste betala för. Piratpartiets ståndpunkt  är att EU behöver en unionstäckande lagstiftning om nätneutralitet som täcker både trådade och trådlösa internetoperatörer, vilket också är den ståndpunkt som Amelia driver i parlamentet. Men knäckfrågan för parlamentet i höst är om man ska nöja sig med att nätneutralitet måste erbjudas som en premiumtjänst, eller om det ska lagstiftas om att alla anslutningar ska vara nätneutrala.
Parleyts första ämne var finanspolitik, med fokus på privata lån och EU-staternas indirekta stöd till banker. Att staten inte ska gynna storföretag framför små och medelstora företag är någoting som vi kunde konstatera, men vilket parti tycker någonting annorlunda? Vi kunde ganska snabbt konstatera att det inte finns någon tydlig piratpolitik idag.
Efter lunch så diskuterade vi en mer strategisk fråga, hur Piratpartiet kan placera sig som ett mittenparti. Förslaget var att man antar ståndpunkerna att inte vilja höja inkomstskatten och inte sänka bidragsnivåerna. Partiet måste dock driva frågor som väcker engagemang, att vi vill vara ett mittenparti måste förklaras på andra sätt än att säga att vi inte vill sänka några bidragsnivåer. Partiet driver inte längre en vågmästarstrategi utan kan förhandla med de partier som är villiga att förhandla med oss (möjligtvis undantaget SD), och de facto så är vi därmed ett mittenparti.
Senare under eftermiddagen diskuterades ämnena Tillväxt och hinder för e-handel och e-tjänster samt Immaterialrätt och tillväxt, vilket egentligen inte gav några nya idéer på politik som partiet skulle kunna ställa sig bakom. Ja, vi gillar fortfarande Internet, och vi vet vilka problem som finns idag.
Det sista intressanta ämnet som togs upp var frågan om EURO. Eller ja, det var inte så intressant. Att säga ja eller nej till EURO utifrån vårt principprogram är mer eller mindre omöjligt, vilket får till följd att vi som deltog hade väldigt olika politiska utgångspunkter när vi diskuterade frågan. En debatt som inte ger så mycket då det krävs betydligt djupare samtal om man ska övertala någon att överge sin tidigare politiska värdegrund.
Skynda långsamt i breddningsarbetet, det är vad jag tar med mig från detta Parley. Att diskutera frågor som inte har en naturlig del i vårt principprogram är att starta i fel ände.
Fast med bas i vårt partiprogram kan man väl ändå ta sig en bit? Särskilt om man tänker sig finanspolitiken som ett sätt att jämna ut förhållande mellan aktörer - om stora aktörer inte ska gynnas på beskostnad av små aktörer och tvärtom finns det stort handlingsutrymme inom i alla fall immaterialrättspolitiken att göra betydande ideologska och ekonmiska avvägningar om t ex konkurrens- och marknadspoltik.
Vi kan fråga oss huruvida det är rimligt att unionen för närvarande försöker bygga en ekonomisk politik grundad på "resurser", immateriella tillgångar, som inte går att använda som lånegarantier - betyder det att strukturen kring de immateriella tillgångarna är fel, att de borde gå att anända som lånegarantier och att vi därför borde strama upp t ex kriterier för utdelande av immateriella privilegier till den punkt att de uppfyller bankerna krav på säkerhet? Det är ett vanligt krav från de som är motståndare till mjukvarupatent, att mjukvarupatent egentligen håller för låg kvalitet för att kunna fungera som rimligt marknadsmonopol.
Eller betyder det att vi borde grunda både våra lån och vår ekonomi främst på materiella resurser, det vill säga fysiska produkter?
För Sverige lär det vara egalt. Vi är en stor exportindustri för råvaror, alltså oraffinerat trä och och mineraler (typ järn, och dylikt). den delen av vår industri som består av immaterialrättsberoende företag lär vara förhållandevis begränsad till Ericsson (alltså mobiltelefoniutrustning) och läkemedelsindustrin (även om de för närvarande flyttat ut ur landet). För Europa kan det vara mycket betydelsefullt vilken inriktning man väljer.
Lägg till ny kommentar