Denna plenarsession kommer parlamentet att anta två visionslösa betänkanden om europeiskt företagande som jag kommer att rösta emot. Varför? undrar ni nu. Av olika anledningar.
I fallet med betänkanden om den digitala inre marknaden handlar det om att betänkandet inte lyckas formulera en enda vettig tanke och dessutom formulerar en väldigt ovettig tanke, att vi behöver mer och starkare immaterialrätter och mer IPRED. Jag tycker istället vi behöver en omfattande omarbetning av Infosoc-direktivet 2001/29/EG som är ett otyg och betynger den europeiska kulturen och kommunikationen med många larviga begränsningar.
Om jag inte haft återföreningsmiddag med alla mina trevliga kollegor från Lissabon-MEP-tiden ikväll hade jag sagt följande i plenum om betänkandet:
Hur vi skapar bättre förutsättningar för människor att omsätta sin kreativitet och innovation i företag på nätet är en viktig framtidsfråga för unionen. Vi behöver också skapa plattformar för människor att interagera på. Det är tråkigt att betänkandet missar att ta upp en av de stora hindren för utveckling av både sociala, kulturella ch ekonomiska gemenskaper. Vi behöver reformera Infosoc-direktivet från 2001 och ska fler och starkare undantag till upphovsrätten. Utan fler, starkare och bättre undantag kommer upphovsrätten aldrig kunna bli legitim. Istället lider betänkandet av en maximalistisk syn på upphovsrätt. Så kommer vi inte framåt. Vi behöver ta vår kultur åter!
Det andra betänkandet som kommer diskuteras under 5 minuter i plenum denna kväll, och som jag är starkt kritisk emot, är betänkandet om skydd av europeiska småföretags investeringar i utlandet. Så här hade jag sagt om detta betänkande om jag inte istället valt att umgås med goda vänner:
De europeiska småföretagens möjligheter att dra nytta av samma fördelar som europeiska storföretag är en viktig fråga. Det här betänkandet gör dock varken till eller från i den frågan. En berättigad fråga som jag försökt lyfta är vilket skydd ett litet företag kan erhålla om ett stort företag missbrukar immaterialrätter för att hindra det mindre företag från legitima importer. Det avslogs av utskottet. Istället valde mina kollegor att introducera en immaterialrättsmaximerande paragraf som dessutom innehåller ett faktafel. Kommissionen har alltså explicit valt att inte öppna eller revidera IPRED. De har lanserat en konsultation istället. Det är inte samma sak och det är djupt beklagligt att mina kollegor låtit sig förvillas ned till faktafel av kommissionen fega hantering av direktivet. Därför tänker jag rösta nej till betänkandet.
Man kommer liksom inte mycket lägre än faktafel. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att läsa innantill när kommissionen skriver i sitt workprogram att de inte tänkt utvärdera direktivet. Varför varför varför?????
Jag ifrågasätter nyttan av att läsa upp min ståndpunkt om de här två egeninitiativrapporterna (som alltså inte är lagstiftande) inför de fem MEP:ar som befinner sig i plenum under tiden egeninitiativrapporterna diskuteras i vardera 12 minuter (4 minuter för föredraganden, alltså inte mig, att presentera rapporten, 5 minuter för de MEP:ar som vill - det vill säga i teorin jag -, och 3 minuter för kommissionen att reagera på betänkandet) när det ändå är uppenbart vilka invändningar jag kommer säga (inga av mina kollegor kommer att få några nya insikter) och hur jag kommer att rösta (eftersom de ändå kommer att antas med bred majoritet).
Men vi hade en diskussion på kontoret om huruvida det var bättre för mig att prioritera plenarstatistiken över att äta middag.
Kanske om jag ville ha bra statistik på plenarframträdanden för att ni som väljare i slutet av mandatperioden ska kunna säga "titta min MEP har pratat jättemånga gånger i plenum, vilket betyder att min MEP är duktig och har lyckats förändra EU" eller typ för att få filmklippet från plenarframträdandet (se till exempel här: https://www.youtube.com/watch?v=oLYxDQM9C4A jag i fyra och en halv minut om Ryssland och upphovsrätt).
När det gäller Digital Single Market-rapporten är jag ganska besviken. Både JURI och ITRE gjorde yttranden till rapporten som innehöll förhållandevis starka skrivningar om behovet av en förändrad upphovsrätt (se ITRE här, amendment 30 gick genom(!!); och JURI här, amendment 2 gick igenom). Om man jämför insikterna gjorda av ITRE och JURI om behovet för den framtida digitala marknaderna med vad som faktiskt hamnade i parlamentets resolution är det pinsamt att IMCO inte lyckades bättre med sitt arbete.
När det gäller INTA-rapporten kan jag bara beklaga att mina kollegor inte lyckas tolka kommissionen på rätt sätt. Det här handlar liksom inte om att kommissionen har gjort något fel - de har ju kommunicerat precis vad de (inte) tänker göra. Det är parlamentet som inte lyckats förstå att de uttryckligen sagt att de inte tänker vidta handlingar.
Om jag får vara helt ärlig betackar jag mig för statistikupplyftande åtgärder som inte har något annat syfte än att ni ska sitta och vara nöjd med att jag har bra statistik. Väljare får precis de folkvalda de förtjänar av den exakta anledningen att väljare efterfrågar dumheter. Det är bland annat därför mina kollegor misslyckas med att göra bra egeninitiativbetänkanden.
för att de är idioter?
Mycket märkligt agerande.
Med tanke på den senaste skandalen (läs snus) kring EU-kommissionen och hur man uppenbarligen kan köpa sig "RÄTT" beslut, så är steget inte långt till att spekulera, ifall detta inte gäller samtliga kommissionsledamöter.
Den lobbyist som betalar bäst, i form av olika fördelar, till respektive kommissionsledamot /ledamöter får igenom sitt tyck och tänk.
En positiv sak är att med sådant agerande är att EU-kommissionen nu sakta men säkert sågar av den gren, den demokratiska legitimiteten, de själva sitter på nu.
Någon får gärna rätta mig ifall jag är ute och cyklar.
Om du anser att en middag är viktigare än det arbete du fått förtroendet att utföra, så bör du avgå.
Ja, Amella. Du får gärna förtydliga det där med middagen. För det låter väldigt konstigt.
steelneck:
Arbetsdagarna i Strasbourg är mycket hektiska och håller på från morgonen till kl 22-23. Till skillnad från de flesta ledamöter är Amelia i regel där tills debatterna lägger ner, och vanligtvis äter hon mackor på kontoret.
Vidare, med 754 ledamöter, så är talartiden i plenum starkt begränsad. Under december-sessionen har under hälften av alla ansökningar om att få tala kunnat beviljas:
http://www.europarl.europa.eu/sed/doc/news/currenttermstatistic/1'speeches%207th_en.pdf
Det är därför inte en god idé att tala i plenum om det inte är mycket viktigt. Att tala i plenum är nästan betydelselöst vad avser själva besluten, de är redan fattade via röstlistor och utskottsomröstningar.
Dennis Nilsson:
Det är klart att Kommissionen lider av bristande demokratisk legitimitet, eftersom den inte är folkvald. Det är väldigt tydligt att parlamentet är mycket mer folkligt förankrat.
Jag tror inte att alla kommissionärer är mutkolvar på det sätt som Dalli var. Däremot ingår många i sociala sammanhang där de tappar förmågan att skilja uppenbara särintressen från det allmänna bästa.
Lägg till ny kommentar