Ett antal svenska uppfinnare och professorer har krävt att regeringen tar patentupprätthållande på större allvar. "Se till att paragraf 37 i patentlagen, som förbjuder patentstölder, tas på allvar. Gör man inget blir det inga nya industriföretag," säger Johan Ullman, läkare och uppfinnare, till svenska nyhetstidningen Ny Teknik. Också Håkan Lanz, känd för sina misslyckade patentstämningar i USA, och en nobelprisbelönt ekonom, står bakom kraven.
"Socialdemokraterna vill bland annat undersöka om det finns möjligheter att införa en patentförsäkring. Dessutom vill man utreda om Ekobrottsmyndigheten ska ges ökade befogenheter att ta sig an enskildas patenttvister." skriver också Ny Teknik. Det låter som ett system ganska näraliggande det av Frankrike förespråkade "France brevets", som tar över patent och framför allt rätten att hävda patenten i utländska och inhemska domstolar, från de småföretag eller universitet som försöker kapitalisera på patenten.
Jag är personligen väldigt skeptisk till att ge just staten en så betydande roll i upprätthållandet av någonting man framhåller som privata rättigheter. Johan Ullman menar till exempel att patent stjäls, vilket implicit borde tolkas som att han också anser att de kan ägas. Tidigare patentförsäkringsåtgärder från t ex Uppfinnareföreningen har visat sig vara svåra att sjösätta eftersom riskerna är väldigt höga - hur kontrollerar man t ex att den som presumtivt äger patentet skyddat det mot felaktig användning? Det enda sättet att upprätthålla patentet är att stämma i domstol, vilket är något de flesta småföretag inte har råd med. Medan man mot ett försäkringsföretag som betalar ersättning för stöld av fysiska ting kan hävda att man låst dörren, använt vakter, haft någon form av alarm eller på annat sätt säkrat egendom är den enda säkran man kan göra gentemot ett patent en stämning. Patenten är nämligen i slutändan bara ett sätt för staten att premiera vissa företag eller individer över andra företag och individer i förutbestämda situationer och på vissa bestämda villkor.
Vad uppfinnarna bakom uppropet egentligen kräver är fler subventioner och fler stödåtgärder på statens och allmänhetens bekostnad för att gynna dem själva. Man ser det som ett statligt och allmänt intresse att de i deras egen verksamhet ska ges fördelar gentemot andra. Så kan det visserligen vara - det är svårt för små företag med mindre kapital att ta sig in på marknader som domineras av stora företag med mycket kapital, och det är inte i allmänhet något fel (tycker jag) för staten att jämna ut maktbalansen mellan marknadens aktörer i de fallen. Däremot bör man vara medveten om att det finns mycket få åtgärder inom just patentlagstiftningen som är nyttiga för att åstadkomma en maktutjämning på det sättet.
Det gynnar i slutändan varken uppfinnare eller staten att vi fokuserar för mycket på hur staten kan ta över kostnader för upprätthållande av rättigheter som det ligger på staten att dela ut. Patenträttegångar kostar mängder med pengar och tar massor med tid. Det tjänar varken samhället eller uppfinnare att staten klurar för mycket på hur den ska kunna bära dessa kostnader, och skattebetalare bör betänka mycket noga om det här är en kostnad man vill ta. Ett tydligare och mer specifikt konkurrensregelverk med sikte på att sänka marknadstillträdesbarriärer vore bättre. En konkret åtgärd som måste ta sin bas i konkurrensrätten är också att se över huruvida upprätthållande av patent (det vill säga rätten att stämma för intrång) ska göras avhängigt marknadsställningen i konkurrensrättslig bemärkelse för den som kräver upprätthållande. Bättre och snabbare medel för små företag att driva mål om illojal konkurrens gentemot stora företag, alldeles oavsett patenträttigheter, är ett alternativ. Utrymmet att agera enbart på svensk nivå lär vara litet, men Sverige skulle definitivt kunna förespråka ett mer pro-aktivt stöd för konkurrensrättslig utveckling i EU.
När Piratpartiet hamnar i regeringsställning kommer det finnas bättre möjligheter för svenska regeringen att driva en bättre fokuserad konkurrenspolitik som siktar på de faktiska problem vi försöker lösa, även i Europeiska unionen. Problemet synes nämligen vara att ingen aktör i samhället lyckas ta sig ifrån en naturrättsligt förankrad föreställning om ägande av information, till en konstruktivare och ekonomisk bild av hur vi vill att interaktioner mellan marknadens aktörer ska se ut.
Fotnot: en annan nyhet från the battle of the giants från USA visar förresten hur en patentstrid i komplexa elektronikprodukter lett till vad som vid snabb överblick verkar vara ett korrupt och totalt godtyckligt resultat av ett importförbud. Problemet med system som vilar alldeles för mycket på statliga myndigheters moraliska imperativ att vara konsekventa och rättvisa är att så fort något moraliskt imperativ fallerar, dyker också hela systemet ned i godtycke och instabilitet. Nu tycker jag inte att importförbud är ett särskilt nyttigt juridiskt verktyg, så klart, att ge till rättighetsinnehavare (i detta fall Microsoft), men det betyder inte att jag finner det önskvärt att myndigheter selektivt implementerar importförbud beroende på vem som skickar social smidigast jurister till myndighetens chefer.
Handlar det om jobb och entreprenörer, är det mångfalt mer effektivt att slopa penningtvättdirektivet som skapat en enorm byråkrati som skapar kostnader och krångel för den som vill bedriva en verksamhet. När statens apparatniks var igång som värst menade de, på fullt allvar, att en enskild liten marknadsknalle var tvungen att skaffa ett elektroniskt kassaregister.. Å givetvis, alla program för en sådan apparat bygger givetvis på amerikanska program som NSA har insyn i och kan bygga statistik på, "full spectrum dominance" du vet. Nu vet du bla. hur.
Ja, visst. Vem gillar egentligen småföretag? Vi håller på att utarbeta nästa penningtvättsdirektiv i parlamentet nu, men vi i Piratpartiet har inte kapacitet att följa alla relevanta dossiers samtidigt. Min hypotes är att medlemsstaterna (däribland Sverige) inte heller har något starkt intresse av att undergräva penningstvättsdirektivet på något sätt. Preliminär uppgift är att det inte kommer minska kraven på betalningsmakarna på något sätt, utan snarare öka kraven på betalningsmottagarna.
Jag kan tycka att de saknar perspektiv på skala, helt. Det mesta man försöker uppnå med övervakningen skulle säkert bättre uppnås med hjälp av typ närpolis: om det ligger femton telefonkiosker för att ringa utomlands brevid varandra på en gata skulle man eventuellt kunna tro att det är något mysko med det inte för att man har deras betalningsregister, utan för att det är osannolikt att det finns utrymme för så många aktörer på ett sånt begränsat geografiskt utrymme.
Tror att det saknas rätt politiska problemformulering i samhället: det finns för många företag som säljer nya apparater som blänker och är IT-baserade, och framtidssuget hos visionslösa politiker är för stort. Vi vill ha framtiden, men vi vet inte vilken! Och så kommer det en dammsugarförsäljare till dörren och berättar att de har Lösningen, typ.
+1 på Steelneck om penningtvättsdirektivet. Om inget annat hinner före (det gör det väl nog iofs), så kommer penningtvättdirektivet att vara strået som knäcker den europeiska ekonomins rygg. Bara kostnader - inga intäkter.
Patentförsäkring är för övrigt evidensbaserat helt dödfött, kan man säga. Att Jennie Nilsson ens tar upp frågan gör att man undrar över hennes kompetens.
Ptja, jag antar att det man kan göra faktiskt är att skapa en småföretagarkoalition snabbt som lobbar Anna Hedh, t ex, eller Anna-Maria Corazza Bildt. De sitter båda i ansvarigt utskott för penningtvättsdirektivet.
Tror inte man behöver inkompetensförklara Jennie Nilsson. Det är en tyvärr helt naturlig slutsats för en makthavare eller staten att dra att det är makthavaren/staten själv som kan underlätta entreprenörens situation genom att ta över en del av kostnaderna för uppfyllande av nuvarande regelkrav. Att det istället kan krävas en djupare analys av det institutionella systemet är en alltför djuplodande problemställning för att få fäste annat än genom val av nya partier in i riksdag och parlament (förmodligen). Institutionella omställningar tar väldigt lång tid, och patentsystemet är väl konsoliderat också i ett internationellt ramverk.
Problemet för Falkvinge och alla patentelergiker är att patentsystemet hela tiden utvecklas för att bättre tjäna sitt syfte - att underlätta kapitalallokeringen till tekniska riskprojekt och därmed stimulera utvecklingen. Senast stoppade USA genpatetenten osv.
Det finns dock fortfarande en föreställning att patent såsom upphovsrätten skall vara ett medel att belöna en uppfinnare. Så är det inte alls. Till och med USA som sist i världen övergav detta synsätt härom året.
Patentet tillhör den sökande ej uppfinnaren.
Om patentförsäkringen blir ett medel för enskilda personer att bedriva "utpressning" mot ekonomiska aktörer blir det helt fel. Däremot kan småföretagen under ett startup skede behöva ett förstärkt stöd för att klara juridiken.
Kanske skulle en patenförsäkring administeras inom medlemsföretagen bland företagarföreningarna eller kanske hos typ ALMI och genomgå prövning för att hamna rätt.
Lägg till ny kommentar