Många svenska företag och universitet utsätts för dataintrång enligt DN. FRA:s Fredik Wallin, som man får förmoda är marknadsanalytiker eller näringspolitisk expert av något slag, tillhandahåller följande kloka kommentar: "Det urholkar Sveriges konkurrenskraft som nation."

Varför FRA, en hemlig myndighet, med i stort sett hemligt mandat och utan vidare granskning av svenska makthavare, har blivit ansvariga för att upprätthålla svensk konkurrenskraft internationellt går mig förbi. Sovjetunionen och flera länder i Östblocket hade länge centralt planerade ekonomier vars främsta maktcentra var just underrättelsetjänsterna, och det fungerade dåligt för dem. Det finns ingen anledning att tro att FRA:s tjänstemän kommer att lyckas bättre med den planerade ekonomin, och det är ett misslyckande för den liberala demokratin att svenska och utländska regeringar i ökad utsträckning verkar tro detta.

I den liberala demokratin försöker man lösa identifierade problem. Det jag och många andra har fått lära oss i skolan på 1990-talet är att den liberala demokratin är det bäst fungerande systemet, eftersom det arbetar med problem som faktiskt finns och hittar lösningar till dessa problem.

I det här fallet är problemet identifierat att det kan finnas sårbarheter i mjukvaruimplementationer (eller i hårdvara) som kan utnyttjas av människor utan goda avsikter. Om dessa människor tillhör en utrikisk säkerhetstjänst finns det fyra lösningar jag kan se:

• Vi kan skapa förutsättningar för en marknad som ger oss bättre säkerhetslösningar. (liberalt, frihetligt, marknadsorienterat, gÃ¥r att lösa snabbt och lokalt)
• Vi kan införa handelssanktioner mot den syndande utrikiska makten. (kräver förmodligen nytt internationellt avtal - kan ta tid, en i huvudsak liberalt orienterad lösning men mÃ¥ste lösas globalt)
• Vi kan nätattackera tillbaka!!!!!!! (realpolitisk lösning som inte roar nÃ¥gon, trappar upp konflikten och utsätter privatpersoner och företag för onödigt mycket lidande)
• Vi kan attackera militärt och starta ett riktigt krig!!!!!!!!! (realpolitisk lösning, men skulle hjälpa oss bli av med överskottet pÃ¥ unga arga män)

De två sista alternativen, krig, är alltid de sämsta. Det är sannolikt också uttrycket för att vi har en lösning, militär styrka och underrättelsetjänster, som inte är särskilt bra men som heller inte är anpassat till något i dagsläget aktuellt problem. Varken Försvarsdepartementet, Försvarsmakten eller FRA har några omedelbart identifierbara relevanta uppgifter. Så när vi nu har hittat lösningen, har vi letat upp problemet - Sveriges dåliga konkurrenskraft.

Det första alternativet är det tidsmässigt och geografiskt enklaste. Jag skulle vilja hävda att den ovanstående problemformuleringen kan brytas ned på följande sätt: antingen ser vi det som ett problem att det finns kroniskt onda människor och länder. Denna ondska är inbyggd och evig, och därför behöver dessa människor och länder straffas av våra länders krigsmakter. Eller så ser vi den huvudsakliga problemformuleringen som att det finns sårbarheter i mjukvara och hårdvara som inte åtgärdas, och löser det problemet. Då kan man istället använda sig av tankebanan att de flesta gör rätt om de får incitament att göra rätt, och att sådana incitament för närvarande saknas.

Det andra alternativet, ett internationellt avtal, är förmodligen ingen dålig idé alls. Däremot tar det tid att komma överens mellan stater. Diplomatin är ingen snabb väg. Denna lösning motarbetas också av både försvarsmakter världen över och multinationella bolag. En sorts ohelig allians mellan samhällsaktörer som har oerhört mycket makt i förhållande till individer och svårigheter att omsätta denna makt på ett sätt som är konstruktivt för civilbefolkningen.

Jag har på allvar en gång fått frågan "men vad gör vi om NSA hackar ett svenskt företag?" Jag förmodar att det är underförstått att "vi":et i frågan är "vi svenskar" eller "vi svenskar så som manifesterade medelst vår regeringsmakt". Jag svarade inte på frågan, för de ovanstående lösningar är så pass uppenbara att jag tänkte att de omedelbart skulle bli uppenbara också för frågeställaren.

Det här är liksom puckat. Man behöver inte vara något geni för att se ovanstående problemformulering eller nackdelar och fördelar med ovanstående lösningar. Det är naturligtvis i slutändan ett politiskt misslyckande att vi föredrar centralplanering, bismarcksk krigskonst och totalitarianism över liberala, samhälleliga och marknadsbaserade ideal.