Nu har jag skickat in mina svar till kommissionen på samrådet om upphovsrätt.

Man hittar den inskickade odt-filen här.

Nedan alla svar i bloggtextformat, numrerade efter frågan!

1. I Sverige har jag haft problemet att jag inte kan använda torrent-trackers utan att man genomför lagändringar som kriminaliserar både mig och de som kör torrent-trackerserna.

I Tyskland, Frankrike och Belgien har jag ofta upplevt att jag inte kan titta på Youtube-filmer eller annat streamat material på grund av upphovsrättsbekymmer.

Ofta har jag inte tillgång till akademiska artiklar och böcker som är digitaliserade på grund av kopieringsskydd. Det är väldigt irriterande eftersom jag väldigt gärna vill förstå saker och gärna läser om saker och utbildar mig.

Under stora sportevenemang som OS har jag inte kunnat titta på sändningar med något kommentarsspår alls, trots att jag pratar 5 språk eftersom licensieringen för kommentarsspåren inte fungerar. Jag blir då tvungen att på teknisk väg arbeta mig runt begränsningarna med VPN-tunnlar och annat - detta är jobbigt och tar tid som det inte borde ta.

I Nederländerna har jag inte kunnat få tag på streamingtjänster för att licensieringen inte fungerar ordentligt. Dessutom försvinner torrent-trackers eftersom de blir stämningshotade. Mina favoritgrupper på Usenet får inte finnas kvar.

I ett rent dekadent försök att förkovra mig i Luxembourgs historia upptäckte jag att man inte kan få tag på tidningsarkiv på nätet som är yngre än 150 år gamla. Samma situation infinner sig i Sverige och alla andra EU-länder: digitalisering fungerar inte och det är i stort sett omöjligt att få tag på relevanta, lättillgängliga versioner av digitaliserat material från andra europeiska länder för att förstå kulturell, historisk kontext.

På grund av konstiga regler kring public broadcasting kan jag inte titta på svensk public service-TV eller lyssna på radio enkelt när jag befinner mig utanför Sverige. Detta problem förvärras ju äldre materialet är. Det enda tyska TV-materialet jag har stark kännedom om är Schnappi das Kleine Krokodil, trots Tysklands uppenbart stora tv-kultur-rikedom.

2. Jag försökte under en längre tidsperiod att aktivt bidra till olika communitys och nätverk som förenklar distribution av kulturellt material. Särskilt uppskattar jag äldre italo disco, och deltog i flera distributionsnätverk för detta. Tyvärr lyckades jag och mina med-musikfantaster aldrig särskilt bra och blev kriminella istället, eftersom man ändrade lagen emot oss.

4. Vi behöver ändra upphovsrättenlagen. Den behöver göras mer flexibel. Vi behöver en upphovsrättslag som stödjer social interaktion, innovation och samarbete över de europeiska gränserna. Vi behöver en upphovsrätt som inte per automatik tror att de kreativa industrierna inte kan vara kreativa med sina affärsmodeller, och som inte utgår ifrån att vanliga människor är kulturens fiender. Kultur är någonting vi bygger tillsammans, inom och över gränser, och upphovsrätten måste tillåta det.

7. Vi behöver en upphovsrättsreform så snart som möjligt! Vi har väntat alldeles för länge med att faktiskt ändra på lagen om upphovsrätt. Gör det nu!

8. Vi behöver en rättighet att i privat syfte eller utan vinstsyfte göra saker tillgängliga. Detta skulle legalisera fildelning. Det finns gott om exempel på att fildelning är bra och produktivt för samhället, och det visar sig också att just européer är väldigt bra på att hitta sätt att dela kulturella upplevelser med varandra.

En undersökning från Harvard 2004 visar att nedladdad musik inte affekterar skivförsäljningen. (http://www.news.harvard.edu/gazette/2004/04.15/09-filesharing.html )

En undersökning från det EU-finansierade projektet Music Lessons där bland annat forskare på KTH och Göteborgs universitet deltagit 2005 visar att musikförsäljningen inte påverkas negativt – till viss del faktiskt positivt – av fildelningen. (http://ec.europa.eu/avpolicy/docs/other_actions/col_2008/ngo/kth_en.pdf )

En undersökning från Göteborgs Universitet 2007 visar att nedladdad film inte minskar antalet biobesök, utan tvärtom ökar det (http://www.som.gu.se/digitalAssets/1275/1275053_2007_morgondagens_publik... )

En undersökning från holländska staten 2009 visar att piratkopieringen är bra för musikindustrins, och framförallt i stort för samhällets ekonomi, samt att en nedladdad fil absolut inte innebär ett förlorat inköp. ( http://www.ez.nl/pv_obj_cache/pv_obj_id_A426D60BC3C67FD783781FB4C9C200AF... )

En undersökning från norska Handelshögskolan 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. (http://www.scribd.com/doc/37406039/Thesis-Bjerkoe-Sorbo )

En undersökning från London School of Economics från 2013 visar att hela upphovsrättsindstrin verkar må bra, att man inte kan säga att piratkopiering orsakar skada och att kampen mot piratkopiering riskerar att undergräva innovation och uppfinningsrikedom. ( https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=2199058 )

Det svenska projektet Cybernormer har dessutom upprepade gånger visat att att fildelning och delning av kultur på nätet är någonting socialt normativt och accepterat. (http://cybernormer.se/publikationer/ )

Liknande studier har också gjorts i Polen och visar exakt samma sak (http://centrumcyfrowe.pl/copyright-law-in-transition-on-social-norms-rel... )

En amerikansk forskargrupp kring mediaekonomi har vidare visat att det är dömt att misslyckas att försöka ändra någonting socialt accepterat, samt att det har enormt höga kostnader för samhället ( http://piracy.americanassembly.org/the-report/ ).

Det absolut bästa för hela Europa är om vi som är europeiska medborgare får göra det vi är bra på, och det vi behöver göra för att komma överens, nämligen dela kultur, kulturella upplevelser och uppfinna på det sätt vi vill.

9. Det bästa vore förstås om vi hade en allmän rätt att få göra saker offentliga om vi är privatpersoner som gäller lika i alla medlemsländer. Detta är redan uppenbart och skulle gynna social innovation enormt mycket - även ekonomisk innovation.

10. Vi behöver en upphovsrättsreform och vi behöver ändra lagen på ett sådant sätt att vi slipper kumulativa rättigheter som skapar otydlighet, osäkerhet och överdriven fokusering på avtalsjuristernas arbetsförhållande. Upphovsrätten är till syvende og sist inte ett verktyg tänkt att gynna avtalsjuristernas dominans i samhället, utan ett verktyg för att vi bättre ska kunna få ta del av mer kulturellt material på rättvisa villkor för de som framställer kulturellt material.

11. Att länka till något är hela grundtanken med World Wide Web. Om man inte tillåter länkning tycker man inte att WWW som idé är bra - det är galet, för WWW har visat sig vara jättebra och otroligt användbart för jättemånga i samhället.

Att förbjuda den här aktiviteten på någon nivå alls skulle omöjliggöra existensen av internet. Kommissionen vill alltså egentligen veta om internet ska vara lagligt - och eftersom vi tror att internet är en framtidsteknologi som kan lösa många sociala och ekonomiska problem vill vi rimligtvis att internet ska vara lagligt.

12. Det finns vissa fall, som RedTube-fallet i Tyskland (http://www.techdirt.com/blog/?company=redtube ), där domstolar håller på och undersöker om det finns en skillnad mellan att cache'a (temporärt lagra) material i webbläsarens cache, RAM-minnets cache, osv osv. Det här är inte vettigt och all internetteknologi är uppbyggd kring att man kan göra temporära och flyktiga kopior av verk på olika platser, eller mer permanenta kopior av verk och lägga dem på olika diskar.

Om man gör cachning olagligt kommer det inte längre gå att bygga teknologi som internetanvändare kan använda, för det är helt emot hur internet är konstruerat. Det allra bästa är att se till att det helt enkelt inte är lagligt att köra sådana här rättsfall.

13. Det är svårt att skicka akademiska artiklar till andra. Det är också svårt att överföra böcker och textfiler mellan olika apparater. Medan man utanför nätet kan andrahandsförsälja musik, film och dataspel kan man inte det på nätet.

Moderna spelkonsoller med helt nedlåsta plattformar gör det omöjligt att temporärt låna ut spel till kompisar. Det är också svårt, på grund av kopieringsskydd, att skapa kopior och nya versioner av gamla spel vilket gör att många dataspel (framför allt) helt går förlorade för framtida generationer.

14. Flera entreprenörer som GOG, Usedsoft, osv skulle kunna skapa europeiska plattformar för distribution som europeiska användare faktiskt vill använda.

En större och mer aktiv modscen för spelkonsoller skulle leda till bättre tillgänglighet och högre innovationstakt i både streaming, dataspel och tv.

Konsumenter bör ha samma rättigheter på internet som de har utanför internet: det innefattar rätten att bearbeta, vidaresälja och vidareanvända material de har köpt.

Att begränsa förekomsten av en andrahandsmarknad gör att man låser ned innovation och utveckling till ett antal stora aktörer och förhindrar möjligheterna för europeisk innovation och utveckling. Det bådar inte så gott för ett Europa där vi ändå upplever oss vara efter andra marknader i tjänsteutveckling.

16. Registrering av verk gör det mycket lättare att förstå hur och när man får använda eller återanvända material. Det gör det också lättare att hålla reda på material som är skyddat och vi får bättre möjligheter också att realisera digitaliseringsprojekt av äldre material.

Det blir juridiskt säkrare för alla i det digitala samhället - för de som har upphovsrätter, för de som vill andra upphovsrättsskyddade verk i kommersiellt eller icke-kommersiellt syfte, för de som vill uppfinna nya distributionskanaler och tjänster, för dem som vill tillgängliggöra äldre verk och för dem som tillgängliggöra nya verk.

Allt blir bättre helt enkelt!

17. Det kommer att kräva en extra ansträngning av dem som faktiskt vill kommersiellt exploatera sitt material i givna situationer, och det är eventuellt svårare för mindre, kommersiellt svaga aktörer att förstå byråkratin - om man inte gör den väldigt intuitiv. Å andra sidan är vinsterna väldigt höga för det digitala samarbetet och en hel del rättslig osäkerhet skulle försvinna.

18. Det borde vara omöjligt att vidta stämningsåtgärder eller andra upprätthållandeåtgärder utan att först ha registrerat. Dessutom borde inte insamlingssällskap få vidta åtgärder kring rättigheter som inte är registrerade alls.

19. EU behöver inte ägna sig åt tekniska lösningsmodeller alls, utan bör i första hand ägna sig åt att se till att det över huvud taget går att få en fungerande marknad och miljö för social innovation. Däremot är det väldigt viktigt att alla tekniska lösningar som sedan anpassas till den marknad som kan uppstå när kommissionen väl ändrat upphovsrätten inte börjar begränsa användarnas juridiska och mänskliga rättigheter (precis som Europakommissionen själva klokt konstaterar i sin kommunikation om internets styre: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2014:0072:FIN:... )

20. Upphovsrätten måste kortas. Alla ekonomiska akademiska studier pekar åt att en rimligare period är runt 15-20 år. Se t ex Pollock (http://rufuspollock.org/papers/optimal_copyright_term.pdf ) eller Engström/Falkvinge (http://www.copyrightreform.eu/ ).

Också tidigare utredningar som utförts på beställning av EU-kommissionen har visat att långa skyddstider är onödiga och till och med dåliga för Europa (http://www.ivir.nl/publications/helberger/EIPR_2008_5.pdf ) ( Gowers Review of Intellectual Property: http://www.official-documents.gov.uk/document/other/0118404830/011840483... )

Det är dags att EU-kommissionen faktiskt tar lite av den expertis som finns i Europa om upphovsrätt på allvar när man driver politik. Vi behöver kortare skyddstider för alla olika rättigheter som rör konstnärligt material - för upphovsrätten och alla näraliggande upphovsrätter.

21. Den juridiska osäkerheten kring alla undantag och begränsningar är enorm.

Man vet inte hur eller när och under vilka omständigheter man får göra privata kopior, man vet inte hur man får remixa, man vet inte om det man gör i ett medlemsland är lagligt och i ett annat kriminellt.

Nya horder av rättigheter mot till exempel indexering gör att det blir svårt att veta hur man får skapa webbportaler, samlingssidor, RSS-flöden. Tyskland har redan en anti-indexerings-upphovsrätt. Spanien håller på att få en anti-indexerings-upphovsrätt.

Man vet inte vem man får samarbeta med för att driva hemsidor - i vissa medlemsländer kan hemsidor spontant blockeras eller avblockeras beroende på olika domstolars olika viljor, och i andra är det bara en anonym administrativ funktionär som när som helst får bestämma att ens egen hemsida eller någon man driver hemsidan med är oönskat element.

Det skapar rättslig osäkerhet för bibliotek som inte får tillgängliggöra sitt material över gränserna. Public broadcasters (TV och radio) får inte visa eller göra tillgängliga sina arkiv i andra medlemsländer.

I många medlemsländer har studenter försökt göra material mer tillgängligt för sina studiekamrater eller andra studenter i andra länder, och istället fått hot om stämningar eller till och med hot om fängelse från ivriga jurister (jfr StudentBay i Sverige, eller universitetsarkiv i Tjeckien).

Man har stängt ned kopieringsbutiker som tidigare gjorde det möjligt att vara småföretagare nära universitet som hjälpte bibliotek och studenter att ha en mer lärorik upplevelse (detta hände i Sverige efter implementationen av InfoSoc-direktivet 2005 i nationell lag: plötsligt hotade en mängd kopieringsbutiker i universitetsstäderna vilket ledde till en sämre miljö för alla studenter, samt bibliotekarierna).

Det kan inte ligga i enlighet med den europeiska ambitionen att man ska vara rädd, förtvivlad och olycklig för att man eventuellt blir kriminell så fort man rör sig över en gräns. Det borde dessutom vara enkelt och möjligt för europeiska medborgare att faktiskt hålla normal kontakt med europeiska kamrater i andra länder - särskilt över internet som är ett så bra kommunikationsverktyg!

22. Alla undantag och begränsningar bör vara obligatoriska för alla medlemsländer. Man bör dessutom försöka införa en allmän hållning att undantag och begränsningar ska tolkas frikostigt så att den juridiska säkerheten blir högre.

Idag tolkas undantagen oftast snävt, och det skapar en enorm osäkerhet för användare av kulturella verk. Rättighetsinnehavarna har /all/ säkerhet, och användaren har /ingen/ säkerhet.

Dessutom ska EU-rätten harmonisera villkoren på den inre marknaden. Enligt enkla beräkningar på InfoSoc-direktivets artikel 5-undantag finns istället fyra biljoner möjliga kombinationer av undantagen (http://www.smarimccarthy.is/2011/08/copyright-combinatorics/ ). Detta är absolut ingen harmonisering.

23. Det vore inte bra att ta bort undantag och begränsningar. Det som behövs är istället:

- att alla undantag och begränsningar ska kunnas tolkas flexiblare och att man i regel ska tolka undantag och begränsningar i frikostig bemärkelse.

- man bör införa ett extra undantag för privatpersoner som vill göra verk offentliga efter att de offentliggjorts officiellt för att göra det möjligt med fildelning och kulturdelning på nätet.

- dessutom bör man införa ett extra undantag som gör det möjligt att tolka alla de andra "analogt".

Det är ett välstuderat problem att fildelning inte är lagligt (se svaren till fråga 8 t ex, där det verkar finnas överväldigande stöd för att göra fildelning lagligt. Se också svaren till fråga 80 där det påvisas att man i just Europa och EU är extra bra på den typen av innovation som fildelning gynnar). Det är också inte okänt att den nuvarande bristen på flexibilitet skapar problem för domstolar som måste hitta "nödlösningar" runt upphovsrättslagen för att inte helt förstöra internet.

24. Osäkerheten kring den nuvarande lagstiftning är för stor. Vi behöver bättre flexibilitet.

Det går inte heller att avgöra om man utsätter andra för risker genom att inte veta specifikt vad man får och inte får göra: t ex kanske någon som underhåller ett nätforum får jättestora problem med både polisen och upphovsrättsinnehavare av att jag gör "fel" i ett medlemsland jag inte kan upphovsrättspraxis i tillräckligt bra.

Särskilt osäkerheten i privatkopieringsundantaget har också gjort att jag hamnat i situationer där vänner till mig blir oroliga för att använda internet hemma hos mig, eller låta mig använda offentliga accesspunkter för trådlösa nätverk, utifall att det ger mig eller nätägaren juridiska problem.

Det här problemet har jag haft i flera medlemsländer, och jag har bott i fyra medlemsländer.

25. Alla nuvarande undantag bör göras obligatoriska. Kommissionen måste sluta försöka övertyga sig om att detta vore på tok för radikalt - de borde istället fundera på hur de ska skapa juridisk säkerhet för företag och privatpersoner i Europa och bli av med de fyra biljoner kombinationers undantag som medborgare i EU idag drabbas av.

26. Jag och många jag har umgåtts med genom åren i flertalet europeiska jurisdiktioner upplever en stor osäkerhet. Antingen löser man det genom att helt skita i lagstiftning ("det spelar ändå ingen roll för man kan inte veta"), eller genom att oroa sig eller genom att bli arg.

Det absolut vanligaste är att man helt enkelt inte bryr sig om lagen. Och då fungerar inte lagen - den behöver anpassas så att människor känner att de faktiskt kan respektera lagen. Vi behöver en ny upphovsrättslag som tillåter människor att göra så som de upplever vara rätt, nämligen att dela med sig, remixa och tillgängliggöra material i högre utsträckning.

27. Precis som återgavs i fråga 8 finns det många studier som visar att det inte behövs någon "rättvis ersättning", eftersom det inte går att påvisa någon direkt eller indirekt skada av att man har flexibilitet i upphovsrättssystemet.

Däremot finns det jättemånga studier som visar att upphovsrättslagen är helt fel ute gentemot medborgarnas allmänna moraliska uppfattning och vilja, att de inte trivs med upphovsrättslagarna och att de konsekvent struntar i att ens försöka efterleva dem.

Omnämnande av rättvis ersättning bör helt plockas bort ur undantagen och begränsningarna. Istället bör de kulturella och kreativa industrierna ägna mer tankekraft åt att tänka ut nya affärsmodeller, och mindre tankekraft åt att stämma kulturanvändare.

32. Det finns en massa problem med bibliotek och arkiv:

- Det är svårt att få tag på textmaterial som dagstidningar, akademiska artiklar, böcker, konstverk, osv när de inte är i kommersiell cirkulation.

- En hel generation dataspel från 1980-talet håller på att dö arkivdöden, eftersom man inte får återskapa dem eller arkivera dem. Det är en hel tidig kulturvåg som går till spillo.

- På flera universitet i Sverige har lärosätena egenmäktig börjat digitalisera studenternas material utan studenternas föregående godkännande, så rättigheterna respekteras inte förutsatt att motparten i förhandlingarna (studenterna i det här fallet) är tillräckligt svaga.

- British National Library lyckades tydligen schabbla bort stora kulturskatter till dåliga upphovsrättskontrakt i början av 2000-talet.

- Videoarkiv och ljudarkiv finns knappt tillgängliga i Europa alls trots att ljud och bild är bra sätt att stödja kulturell utveckling.

Jag har personligen haft problem med:

- universitetsdatabaser (sverige, belgien)

- rättsdatabaser (nederländerna, storbritannien, sverige)

- ljud- och filmarkiv (tyskland, sverige, rumänien, belgien, nederländerna)

33. Fixa undantag och begränsningar i upphovsrätten så att man faktiskt kan digitalisera och tillgängliggöra utan att bli stämningsoffer!

Se också till att den tekniska infrastrukturen inte börjar begränsa användarnas juridiska rättigheter. Teknik ska hjälpa oss bli ett bättre samhälle, inte frånta oss de rättigheter vi har.

34. Vi behöver en juridisk lösning genom ändrad upphovsrättslag som sedan faktiskt går att efterleva i industrin och på den tekniska nivån. Vill man öka möjligheterna att skapa fler innovationer kring bibliotek och arkiv bör man också tillåta kommersiellt användande.

36. E-böcker finns knappt tillgängliga för universitetsstudenter. Även när de finns tillgängliga är det problem med interoperabilitet bland formaten. Dessutom lyckas unionen inte skapa "digital läsro" - det vill säga vi låter alla möjliga steg i värdekedjan kartlägga, spionera och spåra hur läsarna tillgodogör sig materialet.

För att få en bra miljö för e-läsning behöver vi nog se till att man kan använda e-böcker på ett bra sätt, som inte kränker individens rättigheter i någon bemärkelse (privatliv, integritet, rätten att ta del av kultur och få lära sig saker).

37. Vi behöver en samtidigt lagändring och uppstyrande av tekniska standarder:

- interoperabilitet bland formaten för e-böcker;

- säkerställande om att kartläggande och spårning inte sker via de tekniska lösningar användarna brukar för att läsa (privatliv);

- biblioteken måste få bruka e-böcker på samma sätt som de brukar fysiska böcker. De pågående debatterna mot bibliotek av upphovsrättsinnehavare är helt absurda.

Lagstiftaren och framför allt kommissionen måste verka hårdare mot att rättighetsinnehavare missbrukar sin totalt dominerande ställning.

39. Det är mycket enklare att komma åt material på internet och i digitalt format från bibliotek, även i andra länder. Gränsöverskridande kulturutbyte blir mycket enklare på nätet och det är en stor skillnad gentemot fysiska bibliotek.

40. Vi behöver lagändring, men MoU:n är knappast bäst väg framåt.

Inte ens kommissionens egna utredningar om upphovsrätten lyckas stödja att MoU:n på något sätt uppmuntrat massdigitaliseringsprojekt. Den är skriven på fel sätt, den är för svag, den åstadkommer för lite. Vi behöver någonting större, bättre och mer reformativt - i enlighet med de andra svaren givna på den här konsultationen av mig :-)

41. Alla undantag och begränsningar som tidigare diskuterats i fråga 22-26, samt fråga 40, bör göras gällande även för ljudverk och audiovisuella verk samt för visuella verk. Vi behöver göra det enklare, bättre och smidigare att bygga vidare på kultur och distribuera kultur genom en gedigen upphovsrättsreform!

42. Jag har hört flera historier om lärare som rutinmässigt bryter mot upphovsrätten och erkänner det för eleverna. De har svårigheter att visa filmer som del av språkundervisningen, de får inte kopiera upp enskilda kapitel ur läroböcker för att exemplifiera specifika saker, och undervisningen verkar i regel ta hård stryk av att lärarna tvingas in i en situation där de varken får kopiera eller kan låta bli.

Resultatet blir att hela skolan istället lär ut en strukturell brist på respekt för en lagstiftning vi upplever som enormt ekonomiskt viktig. Det vore bättre om lagstiftningen var sådan att den var mer överensstämmande med hur lärare, elever och människor i allmänhet faktiskt vill hantera kulturellt material - nämligen att dela med sig.

43. Vi behöver en ändring av upphovsrättslagen.

Audiovisuella verk, dataspel, ljud och fotografier bör täckas av undantag och begränsningar till fördel för undervisning. Man bör också göra det tydligare att lärarundantag och undervisningsundantag faktiskt bör vara upp till lärarna - istället för att utgå ifrån att undervisningen är upphovsrättens fiende bör man se kulturella verk som en viktig, långsiktig hörnsten i utbildningen av framtidens framgångsrika européer.

44. Inga, så vitt jag vet. De flesta lärare jag pratat med har istället sagt att de är ovilliga att ta upp problem med upphovsrätten för att de är rädda för att lagen faktiskt ska börja efterlevas. Deras arbetssituation skulle då bli helt outhärdlig, tydligen.

45. Vi behöver tydligare undantagsformuleringar. Lärare och studenter bör kunna

- använda alla typer av verk i undervisning på det sätt de själva upplever behövs för att de ska uppnå målet med undervisningen (det ska inte vara upp till rättighetsinnehavaren att begränsa).

- justera alla typer av verk på ett sådant sätt att det blir enklare att använda i undervisningen.

- det borde inte vara nödvändigt med en särskild undervisningslicens för verken som ska användas i undervisningen eftersom det bara skapar ekonomiska problem för lärarna och skolorna/lärosätena.

50. Det är svårt att

- framställa material för synskadade och hörselskadade vilket skapar problem för äldre, i undervisning.

Detta har uppmärksammats av många olika personer men jag har också personligen varit i kontakt med människor som antingen vill framställa material åt synskadade och hörselskadade men inte vet om de får (mest små projekt i olika medlemsländer) eller personer som själva är hörsel- eller synskadade men inte har tillgång till läsmaterial på ett bra sätt (mestadels äldre personer som fått nedsatt syn eller hörsel med åldern).

51. Omedelbar ratificering och adoptering av WIPO:s Marrakesh-avtal från 2012 skulle vara helt och hållet bra!

Man bör också göra alla undantag och begränsningar obligatoriska och se särskilt till att det fungerar att föra anpassade material över nationsgränserna i Europa utan problem.

58. Det händer ofta att jag stöter på torrenttrackers och andra p2p-nätverk som är blockerade av internetleverantörer. Dessutom får jag inte posta vilka länkar jag vill på plattformar som Facebook - de klassas som "spam" eller "dåligt material" trots att jag vet att de inte är det. Det gör det mycket svårare för mig att dela och ta del av material på nätet. När jag försöker dela med mig av musik eller filmklipp från YouTube till vänner kan det hända att materialet helt har fallit bort - som säkerhetsmekanism har jag börjat kopiera materialet till min egen hårddisk men det har börjat bli svårare på grund av tekniska skyddsåtgärder. Det gör att jag inte kan dela med mig av positiva upplevelser till andra (min favorit: en låt av Wood Kid från en Renault-reklam som remixats av Gucci Vump och lagts upp av en person som absolut inte tyckte det var bra att begå upphovsrättsintrång men som upplevde att just denna låt var så otroligt bra att han kunde bortse från det i syfte att få andra människor att höra låten - den är också otroligt bra!).

60. Att få betalt är verkligen inte det stora problemet, utan att över huvud taget kunna använda digitala teknologier i rättslig säkerhet.

Jag vill inte ha ett internet som helt centralstyrs på bas av vad sex eller sju företag från Kaliforniern för närvarande får för sig fungerar bra, och just nu håller de på att manipulera stora institutioner som W3C och ICANN för att få dem att bygga in deras önskemål i grunderna för den tekniska infrastrukturen. Det känns inte alls bra, och kommissionen bör allvarligt överväga om det inte är bättre för Europa att ha ett verktyg som tillåter bättre möjligheter att sprida och dela kulturella erfarenheter mellan europeiska nationer.

61. Vi behöver en lagreform enligt alla frågor ovan.

62. Fler undantag och begränsningar på det sätt som beskrivits i fråga 22-26, fråga 13, fråga 80 nedan, fråga 40, och som gör att problemen i fråga 1, 2, 58 samt frågorna 75-77 inte uppstår. Vi behöver också se till att töntiga, larviga förslag som de i fråga 11-12 omedelbart avfärdas. Vi behöver se till att tekniska leverantörer inte blir skyldiga att kontrollera alla hela tiden - Europa behöver fritt tänkande individer som kan bygga egna gemenskaper över gränserna på det sätt de är bra på. Se fråga 80.

64. Vi behöver en rättighet för privatpersoner att göra verk tillgängliga offentligt efter att de offentliggjorts första gången.

Vi behöver en teknisk infrastruktur som inte begränsar användares juridiska och mänskliga rättigheter.

Vi behöver en ny upphovsrätt som tjänar allas intressen, inte bara ett fåtal storföretag från Hollywood.

65. Nej. Se svar på fråga 66.

66. Att ha kassettersättning på molnet kommer allvarligt skada europeisk industri och europeiska möjligheter att utveckla tjänster. Vi kan inte och kommer inte att få en europeisk IT-industri om vi ständigt dödar alla innovatörer och entreprenörer i Europa med upphovsrätten.

Ju fler ersättningsmodeller på olika nivåer man utkräver desto mer centraliserade kommer affärsmodellerna att bli: upphovsrättsersättningarna kräver att plattformen (molnet) kan betala avgiften och hantera juridiken, vilket premierar stora leverantörer framför små leverantörer, och dessutom kommer man behöva utveckla tekniska modeller för att låsa in och kontrollera användarna så att de inte gör på fel sätt. Resultatet blir ofria användare och en väldigt centraliserad och centralstyrd marknad utan stor innovationspotential. Det vore synd och jag vill hellre att det ska vara tvärtom - att användare och europeiska medborgare får en friare relation till kultur och att småföretag gynnas.

Jämför svaren i fråga 80.

67. Ja. Det är rimligt att konsumenterna vet vad de betalar för och till vem.

71. Ta bort kassettersättningen. Extraskatter utanför den normala skatten som är helt och hållet privat betingade är inte bra.

72. Vi behöver en mer omfattande studie av hur ekonomin i kulturbranschen faktiskt fungerar. Upphovsrätten bygger på föreställningen att man behöver ha betalning per kopia, men i praktiken verkar det inte fungera särskilt bra med hur både internet, användare och entreprenörer försöker ta sig fram. Vi behöver kanske tänka på helt nya modeller.

73. Ett stort problem idag är att användare inte får göra sånt de faktiskt får göra. Man får inte citera som man vill, man får inte privatkopiera som man har rätt till i digitala miljöer. Just nu verkar det finnas jättestarka incitament att tekniskt begränsa användarnas juridiska rättigheter vilket är ett stort problem. Det borde göras mycket tydligare att man inte får frånta människor de rättigheter lagstiftaren givit dem i avtal och genom teknologi.

74. Vi behöver en lagändring som tydliggör att det är lagstiftaren som bestämmer vilka rättigheter och friheter människor ska ha när de interagerar med varandra och med kultur.

75. Man kan inte skapa hårda straff för en lagstiftning som ingen håller med om.

Innan man börjar fundera på skarpare straffskalor bör man istället fundera över en europeisk strategi för internettjänster - internet och Europa är distribuerade till sin natur, med många mötesplattformar, innovationer och kulturer som ska samsas. Däremot har vi ingen sammanhållen strategi för hur vi ska använda internet på ett sätt som gynnar oss. Istället förs all internetpolitik hipp som happ efter vilken industri som lyckas charma vilken kommissionär, eller vilken kommissionärs tjänstemän.

Att förändra upphovsrättslagen till någonting européer faktiskt håller med om är det enda steg vi för närvarande behöver för att skapa en rimlig framtid åt oss själva. Till exempel genom att kasta ett uppmärksamt öga på de bekymmer som lyfts i den här konsultationen.

76. Vi behöver mindre ansvar på mellanhänder. Budbärarimmunitet är precis lika viktigt på internet och i upphovsrättssammanhang som i andra sammanhang.

Genom att göra Google, Facebook, internetoperatörer och andra plattformar juridiskt ansvariga för hur vi som användare beter oss, får de starka incitament att utveckla plattformar som kontrollerar och styr vårt beteende på ett sätt att de själva kan undvika ansvar. Det skapar centraliserade och dåliga system, som går emot både en europeiska ekonomin och tanken på europeiskt samarbete. Dessutom skapar det otrivsel och dålig självständighet för användarna vilket förhindrar vidare innovation.

Vi behöver snarare större fokus på individuella friheter, rättigheter och möjligheter för europeiska medborgare att hjälpas åt att bygga kulturella lösningar och teknologier för framtiden.

Rättssäkerhet är också enormt viktigt för de som försöker tillhandahålla innovationer och tjänster på nätet. Detta visas inte minst av kommissionens egna gedigna arbete kring "notice and action"-provisionerna i e-Handelsdirektivet från 2000 (http://ec.europa.eu/internal_market/e-commerce/notice-and-action/index_e... ). Det är inget okänt problem att entreprenörer och framtidsindustrier tycker att Europa är en läskig marknad just för att vi inte satsar på juridisk säkerhet för företag.

Jag träffar ofta människor som försöker bygga meshnätverk i europeiska städer (trådlös teknologi) eller nya plattformar som över huvud taget inte känner att de har juridisk säkerhet. De vet inte vad de får och inte får göra och de är rädda att fråga utifall att de då tvingas gå till domstol. En portugisisk förening som hjälper andra hjälpa sina grannar få trådlöst internet funderade på att helt lägga ned sin verksamhet, som ändå hade hjälpt många i Portugal att komma åt internet, på grund av den här frågan. Samma problem har erfarits i Tyskland och Österrike, samt Grekland, med trådlösa nätverk i närområden.

Vi kan inte ha ett mellanhandsansvar som förhindrar innovation och samhälleligt viktiga aktiviteter. Då är det något fel på systemet.

77. Det nuvarande regelverket är helt fokuserat på rättighetsinnehavarna. Alla andra rättigheter åsidosätts grovt av lagstiftaren. Vi behöver en upphovsrätt som tar alla i beaktande och se till att lagstiftningen skrivs baserat på balanserad information istället för industripropaganda.

Bland annat hamnar rättigheten att begära en sida nedtagen som nu implementeras I Italien, Spanien, Frankrike på kant med medborgarens rättighet att få sina personuppgifter utlämnade från samma hemsida. Här verkar medlemsländerna helt åsidosätta medborgarnas grundläggande mänskliga rättigheter enligt stadgan för mänskliga rättigheter artikel 7, samt dataskyddsdirektivet och den kommande förordningen. Man har heller inget starkt eller adekvat skydd för yttrandefrihet som bygger på föregående prövning.

Under IPRED åsidosätter man kommunikationskunders rättmätiga förväntan på konfidentialitet I korrespondens och privatiserar polisiära åtgärder för informationstillgång till rättighetsinnehavare trots att det allvarligt stör medborgarnas möjlighet till privat korrespondens I digitala miljöer, I enlighet med direktivet om privatliv I elektronisk kommunikation.

Hela upphovsrättslagstiftningen behöver börja fokusera mer på hur den ska vara nyttig för alla I samhället, inte bara hur den ska konsolidera redan dominerande aktörers starka ställning på bekostnad av alla andras rättigheter.

79. Upphovsrätten bör definitivt harmoniseras så snabbt som möjligt, göras mer flexibel och förändras. Det är bara politisk vilja att skapa en dräglig situation för alla som saknas!

80. Här är en ganska kort lista över innovationshindrande åtgärder som stört mig genom åren:

Napster och LimeWire : Populära plattform för kulturdelning som efter stämningshot och förbudsföreläggande fick lägga ned legitima verksamheter och nu bara finns som piratplattformar.

OiNK, Demonoid, MiniNova och The Pirate Bay: Superpopulära torrenttrackers som glatt många med sitt oerhört stora utbud och gemenskap. De har blivit nedtagna av stora stämningar, spontana regeringshot och häxjakt. De är inte heller ensamma i sjön. Det är väldigt konstigt efter samtliga plattformar egentligen varit väldigt bra på att skapa en europeisk modell för sociala nätverk på nätet: OiNK var brittiskt, TPB är svenskt, Demonoid var i Ukraina, MiniNova nederländska. Det finns fortfarande levande torrentkultur i både Ryssland, Rumänien och Moldavien, men särskilt Ryssland har valt att gå mycket hårt åt torrentnätverk senaste året - utan något egentligt bra anledning. Torrentplattformar bygger på lika delar samarbete och gemenskap om att uppnå gemensamma mål - vanligtvis delning av film, musik, datorprogram eller böcker. Det passar Europa väldigt bra, för vi saknar plattformar för ömsesidig förståelse och kulturell gemenskap. Vi är bäst i världen på att utveckla sådana här plattformar och få dem stora, populära och använda. Det är ironiskt att vi kriminaliserar de som gör det vi i Europa är bra på: samarbete och byta kultur, och istället fokuserar på centraliserade modeller. Relevanta frågor: fråga 58, fråga 80.

Undertexter.se , Bierdopje.com, Norsub.com, och Qsubs: Det tog lång tid för upphovsrättsindustrin att fatta att undertexter var populära för att de gör kultur mer tillgängligt för många fler. Därför har man nu börjat gå emot både sidor som tillhandahåller undertexter och sidor som tillhandahåller låttexter. Om man hade haft ett genuint intresse av att bära kostnaden för att framställa de här undertexterna och låttexterna själva hade man kunnat börja göra det för länge sedan. De här stämningarna och nedtagningarna syftar inte till någonting annat än att få bort människor som var kreativare, duktigare och bättre på att göra nya tjänster som människor faktiskt vill ha. Relevanta frågor: fråga 80.

UsedSoft, ReDigi, VZVB: Andrahandsförsäljning av datorspel, musik, böcker och filmer som införskaffats i digitalt format är hårt motarbetat av upphovsrättsindustrin som menar att deras snarstående undergång kommer påskyndas av denna fatala aktivitet som hotar allt skapande. Man förhindrar andrahandsförsäljning på flertalet plattformar (Valve/Steam, PlayStation, Nook, Kindle, osv) genom olika typer av kopieringsskydd. Av uppenbara skäl är det inte bra att centralisera distributionen av kultur, mjukvara och produkter på det här sättet - det har heller ingen föregångar utanför digitala sammanhang. Att förhindra andrahandsförsäljning handlar bara om att hålla tillbaka entreprenörer och innovation, skapar sämre förutsättningar för europeiska småföretagare och sämre, mer centraliserad tillgång till kultur. Relevant fråga: fråga 13.

Google News, Gaspedaal, Infopaq: När man gör nya databaser av gamla databaser, genom att till exempel meta-söka igenom ett antal stora sökmotorer åt sina kunder (som DoHop, Flygresor eller Gaspedaal gör) får man tydligen inte göra dett utan att betala avgifter och be om tillåtelse från den som först hade databasen. Detta skapar enormt svåra förutsättningar för precis alla aktörer som inte redan är etablerade på marknaden. I Tyskland har frågan ställts på sin spets när man skapade en helt ny lag bara för att skyffla pengar mellan Google och tidningsförläggare. När man avgiftsbelägger och förhindrar även mycket små kopierade stycken från nyhetsartiklar, böcker, akademiska artiklar, musikstycken eller vad det nu kan vara gör man det oerhört svårt för alla nya konkurrenter att etablera sig på marknaden. Det är nämligen bara stora, etablerade aktörer som har råd att betala och förhandla fram licenser för sån här användning. Resultatet blir återigen centralisering, koncentration och kontroll av både användare och innovation. Mycket misslyckat! Relevant fråga: fråga 80.

Här är en annan lista på affärsmodeller som upphovsrätten givit upphov till som jag tror är direkt kontraproduktiva för samhället:

ACS:Law och MediaCAT: Brittiska juristfirmor som skickar stämningsbrev till människor med anklagelse om upphovsrättsintrång. Efter flera års utpressningsverksamhet fick ACS:Law näringsförbud av en brittisk domstol, men det var många personer och hushåll som drabbades av stress, ångest och bluffakturor innan rättssystemet åtgärdade problemet. Det är jättetydligt att vi inte alls prioriterar rättssäkerhet för individer på samma nivå som för rättighetinnehavare. Upphovsrättstroll har också uppmärksammats i Tyskland, av amerikanska militären(!), och EFF. Det här borde rimligtvis räknas som utpressning, inget annat.

Anti-pirattrojaner och anti-pirat-ddos: Det är inte alls bra att rättighetsinnehavare omgärdas av ett regelverk som gör det både tillåtet och möjligt för dem att investera i tekniska produkter som normala människor straffas hårt för att använda, även i icke-kommersiellt syfte. När man använder trojaner, virus och ddos-attacker för att hindra kopiering av kultur på nätet, och dessutom köper in sådana tjänster från underleverantörer, och hävdar att man gör detta för att skydda ett berättigat ekonomiskt intresse borde det klassas som organiserad brottslighet, inget annat.

Minitel : Minitel är ett gammalt franskt nätverk som utvecklades av France Telecom på 1980-talet. Det var helt centraliserat och Televerket hade full kontroll över vad användare fick och inte fick göra på nätet, samt vad som gick och inte gick att göra på nätet. Minitel började stängas ned 1997 efter att internet - en fri och öppen plattform - visade sig vara mycket bättre för innovation, entreprenörskap och användarnas välbefinnande. Den svenska inkarnationen, som stängdes redan i slutet av 1980-talet, hette Teleguide. Det som händer på internet nu är att många internetoperatörer och andra återskapar Minitels i huvudsak begränsande funktioner. AT&T vill centralt kontrollera att användare inte piratkopierar. Storbritannien har satt upp ett stort filter för att skydda folket från det omoraliska, fria nästet som utgör ett ej centralt kontrollerat internet. Microsoft har utvecklat PhotoDNA - ett uppladdningsfilter som tillåter att man förhindrar uppladdningen av oönskat material på nätet. Det testas nu av europeiska polismyndigheter. Felet med allt det här är, att det som gör och har gjort internet bra, är just att det inte varit en centralt kontrollerad plattform. När man återskapar Minitel i efterhand tar man också bort allt det som gjorde internet till ett revolutionerande verktyg som var genuint nyttigt för människor. Upphovsrättslagen borde inte påskynda och uppmuntra den processen.

DRM är inte egentligen ett problem för att det finns, utan har blivit ett problem för att man särskilt i USA tillåter att tekniska skyddsåtgärder omdefinierar lagen. Så länge man kan tekniskt och genom avtal begränsar användare i högre utsträckning än lagen tillåter (genom internetfiltrering, kopieringsskydd, eller vad det nu kan vara) så verkar vi tillåta det på internet. Som medborgare måste man kunna förlita sig på att de rättigheter lagstiftarna ger oss är de som gäller. Lagen måste vara tydlig med hur människor i samhället får och inte får umgås, utan detta överlåts på företag som dessutom ska samarbeta med varandra om att kontrollera vad användare ska göra! Detta har också kommissionen själv uppmärksammad i COM (2014) 72 (http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2014:0072:FIN:... )

Problemet med att tillverkare av DRM får kontrollera alla efterföljande marknader och icke-marknader har diskuterats länge. Hal Varian menade 2002 att man ger stora möjligheter för chiptillverkare och hårdvarutillverkare att kontrollera konkurrensen på alla efterföljande marknader genom att implementera kopieringsskydd - inte bara för upphovsrättsskyddade verk utan för allt möjligt (skrivare, videosändningar, musik, film, och mera). För specifikt upphovsrättsskyddade verk innebär DRM att bibliotek, universitet och arkiv inte fritt kan förfoga över kultur och låna ut till biblioteksbesökarna på internet.

En ny studie från Tilburg i Nederländerna (http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=2338976 ) menar att vi bland annat har olika kultur kring DRM i USA och Europa - den europeiska lagstiftningen uppmuntrar teknikföretag, upphovsrättsinnehavare och regeringar att inte inskränka användares lagstiftade rättigheter. En äldre studie från Jönköpings universitet (http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=704101 ) menar dock samtidigt att den europeiska lagen ger större befogenheter för rättighetsinnehavare att helt kringgå användarnas lagstiftade rättigheter eftersom man inte är tvingad att respektera användare. Europeisk upphovsrättslag är inte implementerad på samma sätt i alla medlemsländer vilket skapar juridisk osäkerhet. Den förändras inte heller särskilt ofta, till skillnad från amerikanska lagar som förändras mycket oftare (bland annat på grund av kongressens initiativrätt, som ju Europaparlamentet inte har).

I den här sammanställning kan man se ett stort antal fall där DRM och användares rättigheter kommit på kant med varandra: http://janlindgren.se/2008/10/25/kriget-mot-fildelningen/

Men man ska också komma ihåg att när det gäller fysiska CD-skivor har vi i Europa sedan länge haft ståndpunkten att tekniska skyddsåtgärder inte ska skriva lag åt medborgarna. ( http://www.indicare.org/tiki-read_article.php?articleId=180 )

En väldigt stark faktor till att DRM blir ett stort problem är att vi gör mellanhänder ansvariga för vad användare gör. Genom att göra Google, Facebook, internetoperatörer och andra plattformar juridiskt ansvariga för hur vi som användare beter oss, får de starka incitament att utveckla plattformar som kontrollerar och styr vårt beteende på ett sätt att de själva kan undvika ansvar. Det skapar centraliserade och dåliga system, som i alla fall jag menar är dåliga för både ekonomin och för tanken på europeiskt samarbete.

Eller som EU:s grundare Robert Schuman sa i sin deklaration 9 maj 1950: "Världsfreden kan inte upprätthållas utan konstruktiva insatser som är proportionerliga mot hotbilden. /.../ Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning. Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet."

Just nu verkar DRM riskera att bli den helhetslösning som inte verkar för solidaritet, och heller inte ger konkreta resultat för medborgarna varken i form av vänskap, kulturutbyte eller innovationskraft.