Snowdens avslöjanden om spionage och mänskliga rättigheter har fått inte bara media utan också stater att reagera tufft. Hur internet styrs, vilka värderingar som läggs i den tekniska infrastrukturen och hur det påverkar relationen mellan nationer är i allra högsta grad en svår diskussion. En gammal rädsla är att FN-systemet i International Telecoms Union är för tradigt och korrupt för att säkerställa att alla röster kan höras, och att besluten blir samtidigt tekniskt bra och genomsyrade av liberala värderingar. Därför grundades 2005 en parallell FN-institution vid namn Internet Governance Forum, som till skillnad från ITU inte lägger rabarber på tekniska diskussioner, koordinerar snarare än styr, och dessutom är utpräglat "multistakeholder". Det vill säga alla (med tillräckliga resurser att delta) får delta. Jag är själv rådgivare till Internet Governance Forum nu, i det arbetsutskott som bestämmer upplägget för konferensen.

En av konsekvenserna av att USA och Sverige har spionerat på PetroBras och Brasiliens president Dilma Rousseff var emellertid att man i Latinamerika återigen blev oroad för att det egna politiska landskapet och den egna interna demokratin manipuleras utifrån. President Rousseff utropade därför en alternativ konferens för att diskutera hur man hanterar dessa mellanstatliga angelägenheter på nätet - det torde nämligen vara fullständigt uppenbart för alla utom amerikaner och människor som känner många amerikaner att multistakeholdermodellen inte förhindrar att mellanstatliga angelägenheter riskerar utsättas för rätt obehaglig manipulation av tredje part som det inte är säkert att varje nation och deras medborgare har intresse av.

Den konferens som anordnades 23-24 april i Brasilien gick under beteckningen NETMundial. Det något besvikande resultatet är detta dokument. Jag kunde inte själv närvara vid NETMundial, men lyckligtvis finns många rapporter därifrån om vad som egentligen hände.

Michał "Rysiek" Wozniak från FWIOO skriver på sin blogg (engelska): "både nätneutralitet och privatliv/massövervakning var frågor som inte bara var närvarande utan, skulle jag säga, dominerande. Medan de flesta kommentarer till fördel för nätneutralitet och privatliv, samt omnämnande av dessa i starka ordalag i konferensdokumentet, kom från civilsamhällesgrupper lyftes frågorna även av regeringar, akademiker, människor från tekniska nätverk och företag. /.../ Men medan varje stakeholdergrupp hade samma inflytande under plenarsessionerna, samma mängd talartid, såg saker annorlunda ut i den högnivåkommitté som skulle skriva ihop slutdokumentet: tre representanter var från civilsamhället, tekniska nätverk, företag, forskare och internationella organisationer (inklusive EU-kommissionen!) men 12 regeringar fanns med! Man fick inte veta vad som sades i kommittéen, och där försvann multistakeholderarbetet." (fritt översatt av mig)

Rysieks bloggpost länkar vidare till många kommentarer om NETMundial från La Quadrature och Smári McCarthy. Själv vill jag lyfta EFF:s rapport från NETMundial, där Danny O'Brien skriver: "Slutdokumentet från NETMundial kanske inte är bindande, men upphovsrättslobbyns förmåga att få med språk som tidigare inneburit kampanjer för att stänga av användare från nätet, kräva att internetoperatörer agerar polis mot sina egna användare, och censur och filtrering av internetuppkopplingar visar tydligt att även processer som uttalat har ambitionen att vara öppna och nyskapande kan styras över till att bli någonting farligt. Trots att NETMundial var betydligt öppnare än jämförbara lobbyplattformar, som superhemliga handelsavtal, är det tydligt i konferensens slutdokument att de med stora resurser att vrida på ord och utöva inflytande på de som skriver texterna får som de vill över de med relativt små resurser. Som de som jobbar för mänskliga rättigheter och användares rättigheter i digitala miljöer." (fritt översatt av mig)

Pressreleaser från EU-kommissionen och svenska regeringen är mer hoppfulla. "Vi har banat in på rätt väg," säger Neelie Kroes, kommissionär för den digital agendan. Utrikesdepartementet menar att (genom Carl Bildt): "Konferensen bekräftar flerpartsmodellen och de mänskliga rättigheterna som bärande principer för den globala internetpolitiken. Det är avgörande, även om Sverige gärna hade sett ett ännu starkare språk om mänskliga rättigheter och vikten av rättstatsprinciper för övervakning. Deklarationen är ett viktigt steg i att skapa en bred konsensus kring en positiv, framåtblickande syn på Internet. Den tydliggör att de krafter är i minoritet, som i internationella sammanhang söker ökad kontroll av innehållet på nätet och ökat inflytande för stater[.]"

Den stora konflikten världen över är att multistakeholdermodellen (flerpartsmodellen på UD-språk) inte kan sägas ha något inflytande över de mellanstatliga problem som uppstår när USA och Sverige samarbetar för att trycka dit latinamerikanska energibolag eller Ryssland. Den realpolitiska strategin Sveriges regering har tillämpat i spioneri indikerar tydligt att multistakeholdermodellen inte är ett bra verktyg för att skapa förtroende och samarbete mellan nationalstater. Det är också därför Ryssland och Kina försöker dra styrningen av internet åt ett annat håll, ett mellanstatligt håll i FN och hos ITU. Om inte länder som Sverige och USA var oansvariga med att förvalta förtroenden på internet skulle det inte finnas anledning för länder som inte är Sverige och USA att fundera över hur man kan flytta beslut till andra plattformar.

Personligen är jag glad över att EU-kommissionen producerade bra riktlinjer inför konferensen, och att man tar till vara på den alternativa institution Internet Governance Forum som finns i FN. Däremot vore det lovvärt om t ex svenska regeringen kunde hjälpa EU-kommissionen att komma framåt med reformer som dataskyddspaketet. Om EU:s medlemsländer kan förmå sig själva att stödja lagstiftning som stärker mänskliga rättigheter på nätet istället för att urholka mänskliga rättigheter skulle detta kunna vara en stark signal att vi i EU och Sverige faktiskt tar många av de bekymmer som lyftes på NETMundial på allvar. Det är för det ändamålet också viktigt att vi vågar gå vidare med en upphovsrättsreform i EU under nästa mandatperiod.