Mattias Bjärnemalm skriver i dagarna klokt om varumärkesrätten och om hur Piratpartiet ännu inte tagit ställning för en förändring av densamma. Han menar att det finns påtagliga brister i dagens varumärkeslagstiftning, speciellt som den utvecklats i andra europeiska länder, och varnar för att de konsumenter som i teorin ska skyddas av varumärken riskerar bli kriminaliserade vid varumärkesintrång även i Sverige.
Varumärken är något man kan plagiera, counterfeit på engelska, och är en av huvudpoängerna bakom avtal som ACTA. Man gömmer sig bakom varumärkenas ädla syfte, att skydda konsumenter från att bli lurade eller skadade av att köpa en felaktig eller falskt marknadsförd produkt, för att skärpa tullåtgärder och införa hårda sanktioner mot intrång.
Min åsikt är att varumärkesrätten helt bör tas bort. Ur konsumentskyddshänseende fungerar marknadsföringslagen mycket bättre, och även i den händelse att visst konsumentskydd fortfarande saknas i marknadsföringslagen har jag mycket svårt att se att detta enkelt inte skulle kunna åtgärdas.
Likt Simon Rosenqvist anser jag att alla immaterialrätter så småningom måste avvecklas. Varumärkesrätten kan vara ett nog så bra ställe att börja.
Det här är bara så helt fel. Det är inte nätets ettor och nollor, eller informationspolitik, vi talar om här utan marknadskrafter som inte är nätbaserade. Konsumenträtt är naturligtvis fundamentalt och folk skall inte kriminaliseras - men detta att ta bort alla rättigheter för företag är en ren provokation, som jag tycker (PP) skall akta sig för.
(PP)s "fokusfrågor" är vad vi skall börja med - inte försöka reglera marknaden som gäller materiella ting.
Fast PPs program säger att det funkar ok nu - det betyder att vi inte accepterar italienska omtolkningar.
Att ha ett avskaffande av alla intellektuella privilegier som ett mål i programmet är också ok. Men jag kan inte se det som en prioriterad fråga och våra argument är lite tunnare här - det finns inget remixskäl, inget sharing-is-caring, och inte heller något utvecklingshämmande som hos patent.
Däremot riskerar det att göra våra frågor mer splittrade och otydliga i valet 2010. Hela Sverige har ju inte ännu förstått att vi tänker längre än gratis-är-gott. Det blir inte lättare att förklara om motståndarna tjafsar om att vilken tablett som helst ska få säljas som Viagra eller Prozac.
Det finns inga skäl alls. Det är så kontraproduktivt (för oss) att jag blir rädd.
Gissa om vi kommer bli avfärdade som "snorungar" - med all rätt.
Månkaninen: "avskaffande av alla intellektuella privilegier" - ursäkta? Vad är nästa steg: avskaffande av alla materiella privilegier? Egendom är stöld?
Nå, jag har svårt att se poängen med att låtsas avskaffa varumärkesrätt och förlita sig på marknadsföringslagen. Skall den senare fungera som antytts, betyder det bara att man *flyttar över* skrivningar från varumärkeslagstiftningen och placerar dem i marknadsföringslagen...
Då har man bara låtsats avskaffa varumärkesrätten, i och med att man inte har någon särskilt varumärkeslag - men funktionerna finns kvar. Det är en rockad som är en charad.
Som jag ser på saken finns två huvudpoänger med varumärken (men fler kan anföras - jag anförde en del till på Bjärnemalms site): 1. Att skydda konsumenter mot förfalskningar, förvisso, men också 2. att låta en producent skapa ett igenkänningsmärke som kan hjälpa försäljningen genom att man arbetar för att förse märket med positiva konnotationer. Men 2. är implicit i 1.
Säg att vi har ett bilmärke som heter Volsaab. Volsaab är en ganska bra bil. Volsaab AB försöker på olika sätt, t ex via annonsering, påtala hur bra Volsaab-bilen är. Man "bygger varumärket", som det heter.
Nu lanserar någon annan en bil som de kallar Volsaab, men enligt principen 1. som vördade skribenten på denna site *håller med om* skall upprätthållas, bör denna alternativa Volsaab inte få använda det namnet - för det är att lura konsumenten. Så under marknadsföringslagen kan åtgärder vidtas och den falska Volsaab-bilen kan motas i grind. Men det riktiga Volsaab-företaget kan fortsätta bygga sitt varumärke; varje försök att inkräkta på det kan stoppas via marknadsföringslagen, då konsumenter annars kan luras.
Så vad är egentligen poängen?
För att försöka klargöra frågan, ställer jag samma frågor som på Bjärnemalms site (och jag skulle helst vilja ha ganska konkreta svar om produkter och beteenden som finns nu):
1. Om förslaget genomförs, vad är det som är tillåtet nu att göra som skulle bli otillåtet?
2. Och motsatt, vad är det som är otillåtet att göra nu som skulle bli tillåtet?
--Ahrvid
...som f ö inte alls är emot allmänt avskaffande av all immaterialrätt. Jag är förvisso öppen för alla diskussioner om förändringar, mildringar o dyl. Men immaterialrätt innebär också incitament (=uppmuntran av kreativitet och utveckling) som vi svårligen kan klara oss utan! Det gäller att hitta *rätt balans*.
Sorry! rättelse "...som f ö inte alls är FÖR allmänt avskaffande av all immaterialrätt."
Jag är starkt för avskaffandet av upphovsrätten, lite ambivalent till att helt avskaffa patenträtten och motståndare till att avskaffa varumärkeslagen. Som lagen ser ut idag fungerar den som ett utmärkt konsumentskydd. Givetvis skall vi motarbeta alla försök att vända den till något som kan kriminalisera konsumenter.
Det man skulle kunna förbättra den med är att förbjuda missbruk från varumärkesinnehavarens sida. Precis som med upphovsrätt, finns det en tendens hos företagen att försöka tänja ut sina rättigheter genom rena hot och skrämsel. Sådant kan man mycket väl förbjuda i VML.
@Anaïs: Om du läser Marknadsdomstolens utlåtande MD 1974:5 kommer du se att växtnäringspreparatet Växt-Vital från Bukettens blomsterbutik ansågs förvillande lik preparatet Blomin (deras förpackningar var i det närmsta identiska) trots att de båda flaskorna aldrig ens förekom på samma affärsställe. Minnesbilden ansågs tillräckligt stark för att förväxling skulle kunna uppstå. Fallet togs upp av Blomin, inte av en lurad konsument.
Så det är bara trams att företag skulle sakna alla möjligheter att agera under marknadsföringslagstiftning.
Anaïs, IP=intellectual property. Eftersom det inte är property utan ett privilegium erhållet av staten var min omtolkning av IP ett försök att vara rolig.
Men, som du själv om Sokrates, är det inte lätt att få död text att kommunicera rätt budskap.
Man behöver inte allatid vara så absolut som att kräva avskaffande etc. Varumärken kan ha ett värde för konsumenter och samhället. Samtidigt uppmuntrar de till en "degenererad" användning som vi inte skall bry oss om att skydda. Och där är förmodligen ACTA en stor kommande skurk, med drakoniska metoder för att skydda skit uppriktigt sagt, skydda pirateri som beror på att varumärkesbyggarna urholkar sina egna produkter. Autopiratism! Jag skrev en postning om detta för ett par år sedan. Läsvärt för den som inte sett det:
http://swartz.typepad.com/texplorer/2007/07/om-google-milto.html
@Månkaninen; Nej du ser. Vi är inte där än, hos de gamla grekerna! ;)
Jag erkänner att jag inte är inläst på marknadföringslagen. Men jag anser inte att (PP) har något med varumärken att göra. Detta är en fråga för marknaden - den materiella delen - och har ingenting med nätbaserad ideologi att göra. Jag anser det vara något övermodigt att anse att bara för att en ideologi är klockren på ett område, Nätet, så skall den appliceras överallt - även där den inte hör hemma - eftersom den är "rätt". Det är t o m lätt extremistiskt och framför allt ett gravt tankefel.
Nu kanske jag "lät" otrevlig? I egen hög person skulle jag sett snäll, men bekymrad, ut!
;)
Immaterialrätten bör inte avskaffas.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 27:
1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.
Artikeln lämnar förstås utrymme för reformering av immaterialrätten, men inte totalt avskaffande.
Jag sitter fortfarande och väntar på svar på mina två frågor:
"1. Om förslaget genomförs, vad är det som är tillåtet nu att göra som skulle bli otillåtet?
2. Och motsatt, vad är det som är otillåtet att göra nu som skulle bli tillåtet?"
Och "förslaget" är förstås de ideer om varumärken som denna blog framför. Jag är osäker på vad som *egentligen* menas, och om man kan koka ned det till vad som rent konkret blir tillåtet eller ej kunde en del klarna.
(Jag håller f ö med om att EU-tullen inte bör kunna stoppa medicinsändningar som är lagliga att sända i internationell handel. Sådant beteende bör i princip redan vara otillåtet, så det vore inget bra exempel.)
--Ahrvid
Varumärkesrätten, använd som just skydd mot förfalskning och bedrägeri är en bra sak.
Det är också en fullt rimlig ide att om man genom att upprätthålla en bra kvalitet på en produkt ska ha ensamrätt att påstå att en produkt ÄR tex en Rolex.
Däremot borde det inte få användas som argument för att stoppa andra från att sälja något som tydligt är betecknat som en "Rolexkopia", så länge man inte påstår att det är en "äkta" Rolex. Jag har svårt att se hur detta kan implementeras utan något slags lagstiftning runt varumärken i sig.
Ifall detta var tillåtet så skulle det snarare vara till fördel för konsumenterna, för det skulle tvinga Rolex till att faktiskt upprätthålla en högre kvalitet än kopiorna för att motivera prisskillnaden, och de konsumenter som inte tycker att kvalitetsskillnaden motiverar priset skulle få möjlighet (som idag) att ha en betydligt billigare klocka som ser UT som en Rolex.
Utöver detta så ser jag inte att varumärkesrätten är nåt som Piratpartiet skulle tjäna något på att driva som sådant. Bättre att koncentrera sig på tex integritetsaspekterna när det gäller ACTA.
@oscar: Det kan vara sant att totalt borttagande inte med nödvändighet är det bästa. Jag ligger lite på Simons linje om att alla immaterialrätter på sikt måste bort, men tror definitivt vi har möjlighet att bevara de positiva aspekterna av immaterialrätten i andra, generella lagar.
@calandrella: Jag vet inte om jag tror att FN:s deklaration för mänskliga rättigheter är den bästa deklarationen för mänskliga rättigheter. För det första skapades den i kölvattnet av andra världskriget, är en produkt enbart av industrialiserade länders tankar om rättigheter (större delen av undertecknarna har alltså inte själva varit med och påverkat innehållet, jämför med planerna för ACTA-avtalet), och FN-resolutioner och -konventioner tillämpas redan idag med sund skepticism av samtliga undertecknande stater. Typ, utrymmet för tolkning är allt annat än definitivt.
@anaïs: Kanske behöver man inte se en piratideologi som enbart hanterandes informationsfrågor på nätet, utan som hanterandes informationsfrågor överlag. Alltså, information omgärdar oss över allt, och de genomgående förändringar informationssamhället kommer innebära gäller inte bara på nätet.
Lägg till ny kommentar