Tidigare i veckan råkade jag se att en polsk statssekreterare lite skämtsamt berättat för media att Polen minsann skulle utnyttja hetsen kring ratificering av Lissabonfördraget för att tillskansa sig lite extra strukturbidrag eller kanske en och annan tjänst från kommissionen.

När man har ett fördrag med uppenbara och tydliga brister, kan det inte vara tecken på annat än småsint nationalism när man spottar på Europatanken för att man tänker sig vilja tillskansa sig fördelar för egen del. Det går liksom emot hela unionens strävan, och hela unionens historia. Föreställningen om att vi, i Europa, arbetar tillsammans för att skapa en så bra värld som möjligt både för oss själva och för andra, torde ju vara ett rekvisit för medlemskap i unionen.

Några av den europeiska integrationen och samarbetets största förespråkare är vanligtvis EU-kommissionen. De får sitt tydliga mandat från grundfördragen (det vill säga, det som nu är Nicefördraget men det man vill ska bli Lissabonfördraget) med integration, samarbete och välstånd som uttryckliga mål.

Därför blev jag lite mipplig när jag såg kommissionens förslag till förlikning i art 3a ramverksdirektivet (telekompaketet). Kommissionens förslag tillmötesgår nämligen ministerrådet, som är präglade av ett nationalistiskt självhävdelsebehov, och går tvärsemot Europaparlamentet, visserligen en överstatlig instans men den enda folkvalda och också den enda som går i linje med den europeiska integrationstanken.

Det ministerrådet vill ha ut av kommissionens förslag är möjligheten att skapa särskilda myndigheter för att hantera vissa typer av brottsmål. Eftersom upphovsrättslagen numera är straffrättslig innebär det en direkt sanktionering från kommissionens sida av HADOPI-liknande lagar. Europaparlamentet har tidigare sagt att de inte tycker att sådana åtgärder är okej och att de via direktiv uttryckligen borde förbjudas, och franska konstitutionsdomstolen är benägen att hålla med.

Innan Lissabonfördraget faktiskt trätt i kraft kan jag tänka mig att det är svårt att argumentera att EU är juridiskt bundet till någon konvention om mänskliga rättigheter och åtföljande rätt till rättvis prövning, men hela Brysselmaskineriet suktar tydligen efter ikraftträdande redan vid årsskiftet vilket betyder att Telekompaketet knappt skulle hinnas klubbas igenom förrän EU:s egen stadga om mänskliga rättigheter, innehållandes ett sådant krav, skulle träda i kraft och göra direktivet direkt okonstitutionellt. Jag undrar alltså vad i helvete kommissionen håller på med: att helt åsidosätta önskemålen från det europeiskt integrerande, demokratiskt valda parlamentet till fördel för medlemsstaternas regeringars önskan om att förbehålla sig rätten att bryta mot EU:s stadga om mänskliga rättigheter känns ju inte som att det ingår i kommissionens uppdrag, varken under Nice eller Lissabon.