Inför kommunvalen 2010 hade många piratpartister ägnat mycket tid åt skolpolitik och hur offentlig förvaltning eller utbildning hjälper och stjälper befolkningens förmåga att anpassa sig till informationssamhället.

Idag skriver Samuel Kazen Orrefur från SSU i Sigtuna om skolmiljön som politiskt och kunskapsmässigt åsiktsbefriad i Stockholms Fria. Han menar att "grunden för inlärning är att ett känslomässigt engagemang finns kring ett ämne" och att " ett åsiktsmässigt neutralt förhållningssätt till det egna undervisningsämnet är ofta förödande. Det skapar en tråkig atmosfär där endast allmänt vedertagna fakta presenteras. Detta kommer med stor sannolikhet radera ut elevernas engagemang för ämnet för all framtid."

Visst, visst. Problemet med undervisning är inte polarisering, som många ofta vill ha det till, utan ensidighet. En skola som gör det till sitt mål att lära ut vissa saker (till exempel statiska fakta) istället för andra saker (evolutionsteori) känns inte intuitivt bra.

På sin blogg har han skrivit om skolan som förmedlare av konservativa värderingar. Hans inlägg om den förlegade allmänbildningen får mig att tänka på Another Brick in the Wall-skrivaren Roger Waters stabila karriär i utbildningsväsendet samt hans skollärarpappa. Gemensamt för alla utbildningskritiker är en god och gedigen allmänutbildning. Ironiskt nog.

Jag vet inte. Min egen skolkarriär lämnar visst att önska i närvaro och engagemang, så jag har bara åsikter. Skulle hellre höra Simon Rosenqvists eller Mårten Fjällströms tankar, faktiskt. De brukar vara vettiga i utbildningsfrågor.

I vanliga fall skulle jag ha varit irriterad över att friatidningens RSS-flöde för nyheter till 80% består av debattartiklar. Svenska dagbladets RSS-flöde för inrikesnyheter smyger in alla ledarartiklar samt Brännpunkt i min flödesläsare och det gör mig vansinnig bortom alla gränser. Idag känner jag mig tydligen mer förlåtande.