Och sen säger dom att sport inte hör ihop med politik...
--Michael Wiehe
Nikolaj Andrianov, 1976
Gymnasten Nikolaj Andrianov har efter en lång tids sjukdom avlidit. Han kommer att minnas som en av de mest prisbelönta gymnasterna genom historien och under åren 1971-1980 kom han att erövra sju guldmedaljer, fem silvermedaljer och tre bronsmedaljer bara i olympiska spel. Totalt fick han under sin karriär inte mindre än 45 utmärkelser. Gott sällskap hade han under 1970-talet av rumänskan Nadia Comănecis perfekta tia som ändock inte lyckades nå upp till samma nivå i mått av medaljer som sin ryska medgymnast Larisa Latynina (18 medaljer).
Nadia Comăneci, 1976
Shawn Johnson, 2008
Närmare i tiden ligger det kinesiska herrlagets totala dominans under OS i Beijing 2008. De kunde gå av arenan med inte mindre än 7 guldmedaljer av totalt åtta tillgängliga och från alla grenar utom hopp. Beijing 2008 var de första olympiska spel som graderades efter den nya 15-poängiga skalan. Om man tidigare fått betyg uppåt beroende på utförande, utgår 15-poängssystemet ifrån en grundsvårighet som ger någon poäng mellan ett och femton, och sedan drar domarna av poäng för varje miss i rutinen de tycker sig se hos gymnasten. På damsidan blev Shawn Johnson alla grenars ständiga silvermedaljör, men med ett gott leende och fantastisk akrobatik (!!) kammade hon hem guld på bom. Tydligen ska man försöka införa högre krav på det artistiska framförande snarare än det akrobatiska till nästa OS, vilket jag i och för sig inte tycker är någon särskilt bra idé.
Cătălina Ponor, 2004
Det något kantiga framförandet på bom av Cătălina Ponor under OS i Athen 2004, som då gav henne guldmedalj, är enligt mig det mest stilrena framförandet jag någonsin sett och förmodligen blir det också det mest stilrena jag någonsin kommer se. Krav på artistiska framförande ger smala och små (med undantag långa) gymnaster med överrörliga leder. Shawn Johnson och Cătălina Ponor är i jämförelse rätt kraftfulla vilket man ju också ser på dem. Egentligen är bilder nog inte det bästa sättet att representera gymnastik, så jag har letat upp lite YouTube-videos med gymnasterna nämnda ovan.
Nikolaj Andrianov, fristående
Vissa kommer säkert lägga märke till att jag verkar ha en förkärlek till både rumänska gymnaster och damgrenen bom.
Jo, i vissa avseenden hör förstås gymnastik och politik ihop. Jag har en känsla av att de här superstjärnorna från öst fick betala ett högt pris för sina och därmed landets framgångar; togs som tidiga begåvningar från sitt hem för att placeras på träningsinstitution, fick genomgå diverse kroppsliga manipulationer för att passa in och fick träna på ett sätt som uteslöt allt vanligt liv inkl familj. Men det kanske bara är fördomar allt detta.
Ptja. Det man brukar anklaga öststaterna för är att deras gymnaster måste träna mycket. Men amerikanska gymnaster tränar 6 timmar om dagen, 6 gånger i veckan, helt frivilligt, så jag tror nog inte att det är så farligt i öststaterna heller - gymnaster /vill/ träna, för de /gillar/ gymnastik och tycker det är /roligt/ vilket väl också går för de flesta ungdomar som håller på med gymnastik.
Jag känner flera personer som haft liknande relationer med elgitarrer.
Uhm. Ah. Undantagen skulle vara nordkoreanska gymnasten Kim som jag faktiskt inte ens begriper hur hon kom in på OS med den kroppsstorleken. Men de kinesiska gymnaster som ser sjukligt små och nätta ut är inte, som kan se, särskilt mycket underligare i kroppsbyggnad än andra kinesiskor (mer bredaxlade iofs). De är sjukt små från början :- Kinesiskan Cheng Fei är dock ett märkbart undantag.
Lägg till ny kommentar