På torsdag åker jag till Oxford i Storbritannien för att diskutera öppen access till forskningsresultat på konferensen Rigour and Openness.

Det är spännande panelister som kommer att diskutera allt från öppen data och dess användning för forskare, till hur forskare själva kan skapa öppna forskningsresultat och öppen innovation. Man får väl vara försiktig med hur man tolkar begreppet "öppenhet", i och för sig. Det sades mig av organisatörerna att jag förmodligen kommer att hamna på "revolutionssidan" (det vill säga, jag är för en i praktiska termer med långtgående omställning av vår lagstiftning och marknadsekonomi/marknadspolitik än någon som drar åt evolutionshållet).

Jag håller till exempel inte med om att man kan kalla det för öppenhet att ett företag uppfinner saker tillsammans med ett annat, eller ett mycket begränsat antal andra, företag. Öppenhet är när många kan delta, och när resultaten inte begränsas till ett fåtals nyttjande. Kunskapsutvecklingen och innovationen blir bättre och mer mångfaldig om man låter så många som möjligt realisera sina idéer. I korthet någon form av decentraliseringsprincip.

En sak man kan vara över är öppen data i forskning. Eftersom jag har ganska stora betänkligheter över hur centrala forskningsregister i Sverige, t ex PKU-registret, används vid polisarbete blir jag lätt orolig när forskare vill samla stora mängder statistiska uppgifter om medborgare för att köra demografisk analys. Jag är t ex inte säker på att vi blir ett bättre samhälle av att få reda på i vilken utsträckning cancerpatienter väljer olika typer av kollektivtrafik, även om vi skulle kunna ta reda på detta och det skulle hjälpa oss att utrusta sådana transportmedel för just situationer som cancerpatienter kan hamna i. När man ska utföra särskilt beteendestudier måste man vara försiktig med målsättningen. Det är bland annat därför jag är kritisk mot hur svenska socialdemokrater hanterat dataskyddsförordningen i Europaparlamentet[1].

Det ska bli särskilt intressant att höra Elseviers representant uttala sig om vetenskaplig kommunikation. Elsevier är en av de tyngsta förläggarna av akademiska tidskrifter i världen. De är baserade i Nederländerna och har på egen hand tillskansat sig ett juridiskt privilegium, registerrättigheterna (database protection), som kommissionen 2006 kom fram till förmodligen hindrar europeisk databasutveckling och vidareutveckling av databaser men ändå, på grund av Elseviers lobbying, valde att låta bli att rulla tillbaka. Ställde nyligen en skriftlig fråga till kommissionen om registerrätterna, men svar har ännu inte inkommit. Det jag nästan omedelbart tycker mig uppfatta är i alla fall att alternativa tillgångsmodeller som JSTOR (oavsett andra problem kopplade till JSTOR med upphovsrättslagstiftning) uppstår i USA, där man inte skyddar databaser och register, och inte i EU. Kanske representerar Elsevier därför devolutionsdelen i panelen?

Man kommer att kunna följa konferensen under hashtaggen #OPENOXFORD på twitter. Bor man i Storbrittanien får man också gärna själv dyka upp genom att registrera sig på hemsidan!

[1] Med det sagt har Moderaternas Anna-Maria Corazza Bildt på ett unikt och eget sätt verkat mot den konventionsenliga rätten till privatliv för europeiska medborgare. Här är ord som parlamentets konservativa under tung amerikanska industrilobbying fått för sig att förankra, utan någon särskilt genomtänkt värdering i botten: pseudonym, anonym, "otvetydigt samtycke" istället för "uttryckligt samtycke". På exakt vilket språk är "otvetydigt samtycke" ett juridiskt begrepp? Uttryckliga samtycken vet vi vad det är i alla fall. Anonym data omfattas inte av förordningen som gäller data som kan användas för att identifiera medborgare. Pseudonym data som inte går att använda för att identifiera eller urskilja och särbehandla särskilda individer torde inte heller omfattas av förordningen i någon märkvärd omfattning, utöver att sådan data inte får kopplas ihop med data som tillåter identifiering, urskiljning eller särbehandling/diskriminering. Men okej. Vi kan ju inte alla ha en lika sammanhållen och klok integritetspolitik som Piratpartiet. Synd bara att det är just moderaternas socialkonservativa kandidat, som ju inte borde rädas tydligt industriellt ledarskap med fokus på mänskliga rättigheter, som lägger de här ändringsyrkandena. Hade väntat mig bättre.