I torsdags och fredags besökte jag konferensen Rigour and openness in 21st century science anordnad vid Oxfords universitets fysikavdelning. Det var två intensiva dagar med föreläsningar om projekt för att skapa bättre tillgång till forskningsdata. De flesta projekt fokuserade på naturvetenskapliga eller datavetenskapliga forskningsprojekt, och mycket gällde också hur forskare på egen hand kan förbättra sin forskningsmiljö.

Fokus för konferensen var hur man löser problemen med peer-review i en öppen access-miljö. Vetenskapliga förläggare har länge hävdat att det är just deras tjänst att utsätta alla vetenskapliga publikationer för omfattande granskning av akademiska kollegor som utgör ett stort och viktigt arbete för vetenskapen. Det rådet också stor konsensus bland forskare att peer-review är någonting bra och önskvärt. De projekt som presenterades rörde mycket hur forskare kan hjälpas kolla källor via metadataanalys (projekten PeerJ, Related-Work och OpenCitations bidrar till detta).

På torsdagkvällen hölls en debatt om huruvida vetenskapen är mer i behov av revolution eller evolution när det gäller öppen access. Jag satt med på revolutionssidan, under ledning av Mike Taylor, en paleontolog som inte tycker att vi bör vänta på att öppna upp vetenskapen, datan och publikationerna. Han har recenserat debatten här.

Debattlagen. EVOLUTION: David Tempest (Elsevier), Graham Taylor (ex Publishers’ Association), Jason Wilde (Nature) och Cameron Neylon (PLOS). MODERATOR: Simon Benjamin. REVOLUTION: Mike Taylor (University of Bristol), Jason Hoyt (PeerJ), Amelia Andersdotter (Piratpartiet MEP) och Paul Wicks (Patientslikeme).

 

En plågsamt uppenbar detalj i evolution mot revolution är hur hopplöst det är att diskutera kunskapshantering med stora förläggare. På evolutionssidan satt Elsevier, Nature Publishing Group och Publisher's Association. De menade att de visst redan försöker öppna upp sig mer, och att de lyssnar på framför allt författare. Eftersom förläggare får ungefär 3 eller 4 näraliggande rättigheter varje gång de tar över förvaltningen av en författarrätt från en riktig författare är det viktigt att som lagstiftare och åhörare ha ett perspektiv på att de alltid försvarar främst sina egna rättigheter och intressen även när de säger att de försvarar författares intressen. De var bäst på att prata länge och säga minst. Vi på revolutionssidan pratade kort, men koncist om varför öppenhet helt enkelt är bäst för att distribuera kunskap, makt och framställning av ny kunskap.

Mina poänger, som också summerats av Mike Taylor var:

1. Revolutionen går egentligen åt andra hållet. Återförsäljningsrätter, upphovsrätter, databasrättigheter, förläggarrätter, rättigheter näraliggande upphovsrätter och förläggarrätter samt juridiskt försvar mot att man på något sätt hanterar eller manipulerar eventuella skyddsåtgärder för någon av föregående rättigheter har alla uppstått de senaste 20 år i internationell, europeisk och nationell rätt. Det gör att vi i själva verket har gått igenom en revolution mot tillgänglighet för kunskap, trots att det blivit så lätt att sprida den. Idag får vi sämre brukarrättigheter med högre juridisk osäkerhet och ofta till mycket dyrare pris än vad som var fallet för kanske 30 år sedan. Det är ett problem också för vetenskapliga publikationer.
2. Det är egentligen ovettigt att diskutera det här tillsammans med förläggare eller rättighetsinnehavare eftersom de har en likaledes juridiskt stadgad plikt att försvara sig och sin ekonomiska utveckling inför aktieägare. Det har vi gjort dem juridiskt skyldiga till så de har inte laglig möjlighet att ta någonting annat i beaktande (egentligen).
3. Frågan om hur makten över kunskapen ska distribueras i samhället går egentligen längre än bara naturvetenskapliga publikationer. Vem som får makt över vilken kunskap och när är en kontroversiell fråga där vi i väldigt många fall har otydliga målsättningar och en oklar bild över hur det nuvarande regelverket påverkar vem som har skyldighet eller möjlighet att framföra vilka åsikter och när.

Det pratades också mycket om licensiering. Framför allt var det många som menade att också akademiker i naturvetenskapliga ämnen ofta inte besitter tillräckligt med kunskap om juridik (och varför skulle man göra det om det är kvantkemist man vill vara?) för att avgöra hur och på vilka sätt olika typer av licenser påverkar ens eget arbete och andras.

NÃ¥gra observationer jag gjorde

1. Forskare använder mest data från offentligt tillgängliga källor men är inte alltid bra på att tillgängliggöra sin egen data.
2. Forskare föredrar icke-kommersiella licenser trots att icke-kommersiella licenser gör det omöjligt för företag, som ju också bekostar offentligt finansierad forskning genom sina skatter, att dra nytta av framsteg i forskningen. Panelisterna som var akademiker trodde att detta hade att göra med att forskare inte nödvändigtvis är så väl informerade om de juridiska komplexiteterna i varje licens.
3. De förläggare som jobbade med öppen access-förläggning menade att det också fanns problem med upphovsrätten som vi behöver lösa.

Jag har en massa intressant filmmaterial som förmodligen går att kombinera ihop till en webisod tillsammans med det filmmaterial som Oxfords universitet skapade. Deras filmer ska i sin tur vara under CC-BY licens och kommer upp på nätet snart :-)