Jag mottog via mejl en kommentar på min kommentar om FOI:s evenemang om internetfrihet i Ryssland förra veckan. Den lyder så här:

[D]et [finns] klara nackdelar med rättsosäkerhet och godtycke. Shin et al. har gjort en intressant studie av vad de kallar "regulatory environment" och hur det påverkar ekonomisk tillväxt driven av internet-ekonomin. De finner ett positivt samband:

Utifrån World Economic Forums ”Network Readiness Index” (deras mått på "regulatory environments") finns det gott om utrymme för Ryssland att förbättra sig, till gagn för sig själv och andra.

*Klipp*

Shin et al. sammanfattar med att “The less rigorous the regulations, the higher Internet’s contribution to economic growth and the higher values of e-Economy Efficiency Index”. (Ilsoon Shin, Jungsoo Park, Seonghoon Jeon: The Size, Effects, and Efficiency of Internet Economy in Korea, /International Telecommunications Policy Review/, Vol.19 No.2 June 2012, pp.33-67.) Men en enskild studie där Sverige ligger bra till betyder såklart inte att vi är perfekta eller kan slå oss till ro.

Det är inte den slutsatsen jag drar av grafen ovan. Det finns en rad saker som är annorlunda mellan USA och Ryssland, gentemot Tyskland och Sverige. En betydande nackdel för både USA och Ryssland med nätverkade teknologier är att de är mycket stora länder med enorma geografiska avstånd vilket gör det svårt att bygga infrastruktur. I Tyskland bor det 80 miljoner människor på en yta som bara är sju niondelar av Sveriges yta, och Sverige är med sina 450.000 kvadratkilometer och enda tidszon fortfarande inte särskilt stort. Det kan ha påverkar andelen av befolkningen som är uppkopplad och därför också den relativa nyttan av e-handel och e-handelsinnovation.

Å andra sidan är det som utmärker både Tyskland och Sverige också en relativt hög och konsekvent (förutsägbar) nivå av statlig intervention.

Vi har haft mycket hårdare reglerade telekommunikationsmarknader. Även efter privatiseringarna av telekommonopolen på 1980- och 1990-talen har telekommunikationsbranschen omgärdats av ett strikt regelverk om konkurrens och det Tyskland och Sverige har gemensamt är en stabil kår med statstjänstemän som upprätthåller lagarna. Detta har lett till en relativ mångfald med operatörer och tjänstetillhandahållare som utvecklat infrastruktur och tjänster på många marknadsnivåer, framför allt de som leder mot slutkonsumenter.

Vi har starka privatlivslagstiftningar som förhållandevis konsekvent har tillämpats, och båda länderna har haft dem i ungefär ett halvt sekel. Detta har lett till en särskild utveckling av tjänster riktade mot offentlig sektor, men också en starkare medvetenhet i de kommersiella tjänster som riktas mot slutanvändare eller direkt mot slutkonsumenter, vilket har varit bra för vår konkurrenskraft.

I EU, mycket till följd av den germanska lagstiftningstradition som vi har i Tyskland och Sverige, har vi i mycket mindre utsträckning än i USA förlitat oss på så kallade "privat-offentliga sammanslutningar" som självreglerar industrin (jämför den amerikanska företagskoalitionen Trust-e som jobbar för att användare ska ha förtroende för reklambranschen), och i högre utsträckning istället demokratiskt beslutat spelregler inom vilka samhällets aktörer (konsumenter och företag) får agera.

Vi har en mindre godtyckligt tillämpbar upphovsrättslagstiftning än Common Law-länderna (USA och Storbritannien), som samtidigt inte tar sitt avstamp i moraliska rättigheter (Frankrike, Spanien, Italien) och som väldigt länge var ganska restriktiv i sin tillämpning. Likaledes har både Sverige, men framför allt Tyskland, en tradition av att inte godtyckligt utdöma skadestånd eller godtyckligt värdera immaterialrätter. Vid överlåtelser eller betalning med immaterialrätt (så som varumärkesrätt, patenträtt eller upphovsrätt) krävs alltså i regel oberoende uppskattning av rättighetens värde, vilket inte är fallet i t ex Storbritannien. I den mån upphovsrättslagstiftningen har varit ett problem har det faktiskt snarare varit för privatpersoner och gränsprojekt (på gränsen mellan socialt och kommersiellt) - de rent kommersiella projekten har drabbats i liten utsträckning av hetsstämningar.

Både Tyskland och Sverige har press- och yttrandefrihetsregleringar som går till yttrandefrihetens nackdel. Vi reglerar journalister, hets mot folkgrupp, chefredaktörer för tidningar och förtal på ett helt annat sätt än i till exempel USA.

Europakommissionen, Konkurrensverket och dess tyska motsvarighet har också varit betydligt aggressivare upprätthållare av konkurrensregler än vad vi sett i särskilt USA (med vissa undantag). Telekommarknaden, hårdvarumarknaden, mjukvarumarknaden, e-tjänstesektorn och den immaterialrättshandlande sektorn har prövats på konkurrensgrund i en rad olika fall de senaste 30 åren och haft väldigt omdanande effekter på marknadsklimatet (jfr Microsoft-målen, Nintendo-målet, något av målen mot Telefónica eller DT, och liknande).

Det är underligt att den ovan citerade studien, som jag visserligen inte själv har läst, drar slutsatsen att det är just rigorositeten i lagstiftningen som behöver minskas om man vill ha bra tjänsteutveckling. Snarare verkar det vara tydligt industriellt ledarskap med förhållandevis preskriptiva regler som utmålar en klar vision för hur samhällets aktörer ska interagera med varandra som fungerar bäst om man vill ha en bra e-marknadsutveckling. Den enda slutsatsen man absolut inte kan dra baserat på någon information återgiven ovan är att brist på lagstiftning, eller borttagande av regleringar, lagstiftning och förpliktelser för företag skulle vara en bra väg för att gynna innovation på nätet.