Sydsvenskan ringde mig i fredags morse och undrade hur jag ställde mig till att amerikanska säkerhetstjänsten använder stora IT-bolag för att övervaka alla människor i hela världen. Jag svarade direkt att Europakommissionen försökt föreslå en lagstiftning som skulle fixa det, men att amerikansk lobby från både företag och regering varit väldigt framgångsrika med att lobba emot ett sådant starkt förslag. Se artikel här.

Kommissionen tog till exempel bort artikel 42(2) ur förordningen redan innan kommissionens offentliggjorde sitt förslag - en text som var särskilt utformad för att skydda europeiska medborgare från just denna sorts övergrepp.

Så här skrev amerikanska myndigheter till EU-kommissionen i december 2011 i ett brev som "inte nödvändigtvis reflekterar FTCs ställningstaganden [min översättning": "The draft regulation appears to interfere in dramatic fashion with the domestic investigations of third countries' public agencies, such as the FTC [Federal Trade Commissioner, min anm]. Article 42(2), which essentially takes the form of a 'blocking statute', provides that where a court or administrative authority 'requests' a controller to disclose personal data, the controller must notify a data protection authority, and 'must obtain prior authorization for the transfer....' /.../"

I kommissionens senare lagförslag från januari 2012 var artikel 42(2) borta(!).

När Tobias Brandel sedan skriver att det inte blivit någon debatt för att vi är trötta på integritetsfrågan undrar jag om han har klart för sig vad han skriver: Det är ett demokratiskt problem när våra regeringar och våra stater här i Europa har slutat uppfatta det som sitt uppdrag att skydda oss mot tredje makt. De inte bara låter bli att skydda oss från tredje makt - i dataskyddsförordningen har liberaler (Folkpartiet) och konservativa (Moderaterna) i Europaparlamentet dessutom försvagat kommissionens förslag ytterligare i enlighet med amerikanska intressegruppers förslag.

Brandel har rätt i att amerikansk säkerhetstjänstkultur skiljer sig från europeisk: i Europa är rätten till privatliv en grundläggande rättighet för alla individer för att många länder i Europa har upplevt vad det innebär att tappa den rätten. Det har visat sig inte vara någonting bra. Det är absolut ingen ursäkt för europeiska politiker att fatta beslut som gynnar amerikansk säkerhetstjänst.

Förra veckan var jag på ett seminarium med FOI där jag pratade med många som var rädda för ryssen. Det är lustigt, för personligen har jag absolut inga förväntningar på Ryssland att vara särskilt snäll mot mig. Jag är inte rysk medborgare. Däremot förväntar jag mig faktiskt det av mina egna politiker och min egen nationalstat.

De har i dataskyddsförordningen inte bara undlåtit att förbättra skyddet gentemot amerikanska säkerhetstjänsten och amerikanska företag - de har aktivt hjälpt till och försvarat ett undergrävande av våra grundläggande rättigheter å dessa båda parters vägnar!

Skillnaden mot FRA är också stor: FRA kontrolleras av Sverige. Hur upprörande jag än kan tycka att FRA-historien var 2008, och fortfarande är, är det i alla fall en myndighet som svenska staten kan säga att de underhåller för min skull. Det finns inga ursäkter för någon svensk politiker att undergräva mina rättigheter för att hjälpa en tredje makt på det sätt vi hjälper amerikanska säkerhetstjänsten i dataskyddsdiskussionerna. Inga ursäkter alls.