När jag var barn (så börjar alla bra texter) hände det en gång att jag och mina systrar laddade ned musik från nätet. Det gör i alla fall jag fortfarande allt som oftast, men just denna tidpunkt hade vi laddat ned "In kommer Gösta" av Philemon Arthur and the Dung. Låten är estetiskt enkel, texten närmast barnslig. Vi fattade omedelbart tycke för verket och skalderade i kör om Göstas intåg, kaffelusten och den slutgiltiga besvikelsen med Göstas uttåg. Det skulle ta mer än fem år efter det innan min pappa erkände att han tyckte det var underligt att vi tre, hans döttrar, sjöng i kör om Gösta Bohman. Det visste vi förstås inte att vi gjorde, eftersom Gösta Bohman dog hela två år innan jag och mina systrar fyndade bland musikskatterna på nätet. Han slutade vara partiledare innan våra föräldrar ens mötts.
Det kan naturligtvis ses som en trivial historia från min uppväxt: vi lärde oss en sång som gav oss och våra föräldrar möjlighet att återkoppla till varandras historier och intryck av kultur. Men det ligger också mycket i att fildelning och internet kan vara ett generationsöverbryggande verktyg som hjälper oss hitta de kulturuttryck vi behöver för att relatera till politiken nu och då.
Jag påminns allt som oftast om just "In kommer Gösta", men senaste gången var när jag hittade ovanstående bild förbifladdrandes på twitter, via Beelzebjörn. Gösta Bohmans kommentarer ter sig särskilt lämpliga idag, och jag har precis läst Marcin de Kaminskis artikel om svenskarnas brist på övervakningsoro. Kanske hänger bristen på oro ihop med Barton Gellmans observation från en övervakningsdiskussion i USA nyligen (min fria översättning):
"Vi har allt mer kommit att leva i ett samhälle där de som utövar makt, både stat och företag, har blivit mycket mindre transparenta gentemot dem de utövar makt över, samtidigt som vi blir mer transparenta gentemot dem. Det är som en ensidig glasvägg."
Det är ju inte så lätt att fatta saker man inte får veta.
En av de personer i Europa som har skrivit och forskat och studerat allra mest om hur vi upplever oss själva, hur andra upplever oss och hur det påverkas av informationsteknologier är Mireille Hildebrandt,. Hon är professor i juridik och informationsteknologi och verksam vid Rotterdams, Bryssels och Nijmegens universitet (Belgien och Nederländerna). Mycket av mitt intresse för hennes forskning utgår så klart ifrån att jag är intresserad vad som gör att man blir den man blir, vem man är och hur vi påverkas av vår omvärld. Kanske hänger det också ihop med att jag inte är determinist. Jag ser det varken som önskvärt eller möjligt att perfekt förutsäga allting. Sannolikt kan man extrapolera väldigt väl, och kanske komma nära, men jag ifrågasätter nyttan med den ansträngningen för just privatpersoners räkning. Bättre i sådana fall att lägga energin på att kartlägga cumulusmoln eller något.
Tyvärr får man en ganska otymplig politisk debatt av att formulera frågan som att vara kring "determinist eller inte determinist". Vi kan till exempel fundera över när vi låter våra deterministiska tendenser verka på omvärlden och när vi inte gör det: vi ägnar mycket tid åt att undvika relativt små problem i samhället (som att folk stundtals kör för fort) och nästan ingen tid alls åt att lösa stora problem (som att banker kollapsar). Vi kan tänka oss att inskränka all anonymitet för att hindra vissa personer från att säga obetänksamma saker på nätet, men lyckas inte skapa ordentliga regler för transparens i maktutövandet hos offentlig sektor och underrättelsetjänster. Vi utövar determinismen - tanken på att allting måste förutsägas och kontrolleras - främst mot privatpersoner, men inte alls mot organisationer.
I vårt privatliv tvingas vi ägna väldigt mycket tid åt att lösa triviala problem som: vad gör man åt att SL på grund av tekniken tar bort ens resepengar till tunnelbanan? Men funderar knappast alls på vad målsättningen med biljettsystemet är till att börja med. Tyvärr är det bara de som inte vill ha några biljetter alls som bryr sig om att fundera på vad själva tanken är med att ha biljetter.
Såg att @opassande också kommenterat svenskarnas orädsla på sin blogg.
Spännande om organisationer: tektologi, cybernetik, management. effektivitet (sjukt bra - läs!), organisationsorganismer.
Jag har också funderat kring låten, om det är Gösta Bohman som åsyftas.
Lägg till ny kommentar