Ett populärt och ganska catchy uttryck som använts i nedsättande bemärkelse om olika splittrade processer är balkanisering. Det har blivit extra populärt när det gäller internet. Bland andra Christopher Kullenberg har oroat sig för att internet kommer att ba
lkaniseras med tilltagande oro över amerikanskt industrispionage i P1:s Konflikt. Också Carl Bildt har oroat sig för balkanisering, samt Google och Yahoo!.
Det är ett fult sätt att använda Balkans öde i marknadsföringssyfte. I själva verket är det få amerikanska IT-företag som har någonting emot att balkanisera tillämpning av lagstiftning. När Google fälldes i Frankrike för brott mot personuppgiftslagen förpliktigades man att berätta detta för franska medborgare med tydlig indikation på sin hemsida. Det gjorde man, på den franska hemsidan. Ingen annan europeisk medborgare blev dock omedelbart informerad, trots att lagbasen (EU:s dataskyddsdirektiv från 1995) av uppenbara anledningar är densamma. Google har ingenting emot att balkanisera sina egna skyldigheter enligt konsumenrätt och lagstiftning som etablerar grundläggande rättigheter i EU. De har någonting emot att användare inte använder Google.
Imorse skrev SVT att många kommuner använder Google-tjänster som kan vara olagliga enligt svensk personuppgiftslagstiftning. Google förkunnar att de inte alls upplever sina avtal som olagliga - trots den alldeles nyliga franska domen från januari 2014, som rimligen borde ligga färskt i minnet. Om inte Sverige avvikit väldigt mycket från den europeiska lagstiftningen i sin implementation, finns anledning att tro att Datainspektionen har rätt i sin bedömning.
Den "rasande takt" som Googles ombud David Mothander hänvisar till är mycket troligare faktumet att Microsoft avslutar support av Windows XP i april i år, vilket tvingar offentliga institutioner att övergå på något annat system. Enter Google. Och den rasande takten bär knappast åt större autonomi och självbestämmande åt privatpersoner utan snarare tvärtom - det vet rimligtvis Google, som leder denna utveckling. Lite bättre påtryckningar från offentlig sektor skulle eventuellt kunna driva dem åt andra hållet, men denna prioritering finns inte. I alla fall inte i Sverige.
Datainspektionen har dock inga möjligheter att själva driva process mot Google, utan får nöja sig med polisanmälning om de tror att polisen skulle vara intresserade av ett sånt här mål. Det vore rimligare om Datainspektionen precis som PTS eller konsument- och diskrimineringsombudsmännen själva kunde driva civilrättsliga processer, men okej - Sverige har inte som nation prioriterat efterlevnad av dataskyddslagar, vilket reflekteras i investeringarna från offentlig sektor.
Kravställning på IT-infrastruktur i Sverige är också rätt dålig. Särskilt integritet och privatliv står väldigt lågt i kurs i ett land där myndigheter ofta livnär sig på möjligheten att kommersialisera personuppgifter om medborgarna. I Malmö kommun har kommunen erkänt sig nöjda med sina investeringar i Google, men av naturliga skäl (tycker jag) att man inte kan förvänta sig att en kommun ska gå ut och säga att den spenderat medborgarnas pengar på fel sätt. Det är uppenbart att man försvarar sina egna handlingar, och har man satt ned foten ska det mycket till för att man ska vilja erkänna att man har fel.
Själv har jag mottagit brev från oroliga föräldrar i Malmö som inte vet vad de ska förvänta sig. Det är också svårt att svara på. De flesta integritetsintrång är indirekta: man drabbas inte negativt av integritetsintrånget som sådant, utan påföljder av integritetsintrånget. Man tappar kontrollen och inflytandet över vem som påverkar en och när, och är inte säkert medveten om det.
När det gäller väldigt stora amerikanska IT-företag vet vi väldigt lite om hur de påverkar oss, eftersom forskning gjorts omöjlig av att de hänvisar till företagshemligheter. Vi kan alltså tänka oss att minutiöst kartlägga människors hela liv, men det finns inget sätt att ta reda på hur kartläggningen sker eller hur det förväntas påverka oss. Man frågar sig hur människor som växer upp i olika plattformar påverkas - Google tänker sig att deras plattform är den enda plattformen, och den monopolistiska världssynen har meriter men är inte nödvändigtvis den som är bäst för en fri marknad. Att ha många olika kulturella inslag och tendenser skapar också utveckling - det är inte nödvändigtvis dåligt att influeras av andra än Google, och framför allt Europas trassliga, mångfaldiga historia visar det.
Carl Bildt menade under Stockholm Internet Forum 2013 att diskret övervakning inte utgör någon fara för individer. Så kan man naturligtvis se det: det man inte vet, lider man inte av (till sin vetskap). Det är också det som gör både demokrati och liberala grundvärderingar väldigt luriga: de är svårfångade, komplexa begreppet. Privatlivet är en förutsättning för självbestämmande, demokrati och egen klokhet, om än inte det enda kriteriet. Därför är det extra viktigt att man värderar detta i skolan, och inte som Carl Bildt viftar bort 300 års post-upplysningsideal på mindre än 10 sekunder.
Här borde man i den utsträckning man arbetar centralt med IT-lösningar för offentlig sektor, som på Kammarkollegiet eller allmänt i standardisering, lägga betydligt starkare emfas på bra kravställning. Vi behöver också lagändringar som gör det möjligt och rimligt för oss att samarbeta i Europa kring att hitta bättre lösningar för fortsatt demokratisk, liberal utveckling.
En dataskyddsförordning på EU-nivå som svenska regeringen inte bit för bit plockar hål på kunde vara ett bra första steg. Men också normalt, konstruktivt, marknadsorienterat samarbete kring standardisering vore önskvärt. Det är dock inte bättre än så som jag och Gustav Nipe beskrev i Nerikes allehanda för ett tag sedan: IT-infrastrukturen är dominerad av försvarsdepartementets lustar och bättre än så lär det inte bli om inte EU tuffar till sig. Det verkar i sin tur osannolikt inom det närmsta året. Man ska också komma ihåg att Google är väl integrerad med den amerikanska statens egna försvarsintentioner. Under Internetdagarna 2013 proklamerade Googles representant mycket tydligt att amerikansk lagstiftning måste följas, och europeisk lagstiftning motarbetas under en session om hur vi hanterar privatliv efter Snowden.
En utmärkt sammanfattning.
Skulle jag vara i Carl Bildt's kläder så skulle jag anlita dig som min främste rådgivare när det gäller kunskapssamhället, världens främsta bibliotek, Internet.
Läser Carl Bildt detta, så hoppas jag han tar till sig detta! :-)
Lägg till ny kommentar