Många piratpartier står inför frågan om hur man ska fördela makt och vilka som ska företräda vad. Att försäkra att någon med en representativ uppgift för partiet, eller med politisk makt i ett folkvalt institut, eller att någon som är partiordförande hålls ansvarig och är ansvarsfull är inte på något sett en enkel uppgift.

En av de mer återkommande rädslorna hos piratpartierna är att folk som sitter på dubbla uppdrag (ordförande/parlamentariker eller kassör i två organisationer samtidigt) skulle missbruka deras makt i de båda rollerna. Jag menar på att representation inom mer än ett område inte nödvändigtvis är ett problem.

En parlamentsledamot har personal som hjälper till med att garantera parlamentsledamotens effektivitet inom sitt ansvarsområde. Detta betyder att en parlamentsledamot med en stadig inkomst och personal har en bättre chans att utöva det "dubbla" arbetet som partiordförande än en partiordförande som har ett heltidsjobb utöver deras representationsroll i sitt parti.

I det svenska Piratpartiet så har en av konsekvenserna av att inte ha så kallad "dubbel representation" varit att en av våra parlamentsledamöter anställer både den föredetta partiordföranden och den nuvarande partiordföranden. Det här innebär att både den forne högsta ämbetsmannen och den nuvarande högsta ämbetsmannen är ekonomiskt beroende av parlamentsledamoten. Det här innebär en klar nackdel för maktbalansen i partiet. Parlamentarikern kan således sätta agendan för sin personal, istället för att personalen hjälper parlamentarikern att utöva partiets agenda.

De tjeckiska piraterna skulle inte vilja sätta sig i den positionen.

Å andra sidan, om parlamentarikern samtidigt är en del av ett utskott, så kommer den ha två representativa roller. Partiet kan då ha bättre kontroll över de båda ämbetena, och parlamentarikern/partiordföranden kan också få hjälp och assistans från heltidsanställda som ser till att man utför ett korrekt jobb.

Snarare än att ha en representativ roll som kontrollerar den andra, så innebär den dubbla representationen att båda ämbeten kan utövas väl och med hjälp.

Rädslan över att samla allt för mycket makt hos en individ är helt befogad, och det är bra att fundera kring detta, men man ska inte lösa denna rädsla genom att skapa ännu värre situationer. Det är hur som helst tydligt att en parlamentariker kommer ha goda resurser till att utöva deras jobb på heltid. Så frågan blir då snarare huruvida man vill att partiordföranden ska ha motsvarande goda resurser, eller om man vill att partiordföranden ska vara beroende av någon för att leda partiet.