Konkurrensrätt är ett verktyg för att straffa företag som begränsar konkurrens. Den uppstod på 1800-talet för att det visade sig att företag inte föredrar konkurrens. Företag har som främsta mål att tjäna pengar, och man tjänar mer pengar om man själv kan sätta priser hur man vill och slipper förhålla sig till konsumenternas möjligheter att välja en billigare produkt.

Ett av de mest uppmärksammade målen kommissionen drivit den senaste mandatperioden är målet mot Google. Google är ett konkurrensmässigt skrämmande företag. De är väldigt stora, de dominerar många marknader, men dominans i sig utgör inte ett konkurrensrättsligt övertramp. De har friats från anklagelser om konkurrensrättsliga överträdelser i USA. I EU valde man efter att ha identifierat ett antal bekymmer med Google istället att inleda en så kallad artikel 9-förfaranden (efter artikel 9 i förordningen 2003/1 om tillämpning av konkurrensrätt).

Artikel 9-förfaranden kallas också ”frivilliga åtaganden” eftersom det anklagade företaget tillsammans med kommissionen kommer på ett antal åtgärder som botar de bekymmer kommissionen har haft med företagets marknadsbeteende. Frivilliga åtaganden är bindande för företaget under den tidsperiod som kommissionen bestämmer, men beslutet kan inte senare användas som prejudikat. De ger alltså ingen ledning till företag som vill undvika att få samma typ av anklagelser riktade mot sig. För kommissionen innebär frivilliga åtaganden att de inte behöver redovisa den process genom vilken kommissionen kom fram till att företaget betett sig dåligt.

Tanken är att förfarandet ska gå snabbare än en fullständig utredning. I praktiken har det visat sig att Artikel 9-förfaranden går långsammare. Statistik från konkurrensfirman Bruegel i Bryssel indikerar att normala konkurrensförfaranden med fullständiga, motiverade utredningar tar i snitt 5 månader kortare tid än Artikel 9-förfaranden.

Google menar att de vill ha ett frivilligt åtagande snarare än full utredning eftersom de menar att deras marknad utvecklas så snabbt att de inte har tid med en fullständig utredning. Påståendet om att en ordentlig genomgång från kommissionen är för tidsödande blir konstigt i ljuset av att Artikel 9-processer är långsammare.

Jag har starkt kritiserat kommissionen för deras ageranden i Google-målet som jag menar skapar starka tvivel kring kommissionens politiska integritet och förmåga att upprätthålla ramfördragen. Det finns ingenting i dagsläget som indikerar att kommissionen antingen ger Google en lättsam slapp på axeln för vad som kan vara grava konkurrensöverträdelser, eller bestraffar Google via ett åtagande som faktiskt inte är motiverat på en ordentligt utredd grund.

Jag förstår inte hur kommissionen kan välja det minst transparenta, minst gedigna och minst trovärdiga förfarandet i majoriteten av alla sina utredningar om dominerande företag i en tid då förtroendet för de europeiska institutionerna är så lågt. Korruptionsanklagelser och misstankar om överdriven politisering i rättsprocessen är normalt inte det kommissionen vill utsätta sig för under dessa omständigheter.

Kommissionär Almunia har till mig försvarat sig med att EU:s konkurrensverk är mycket högt ansett, men det är lika sant att de är hårt kritiserade för sina Artikel 9-förfaranden. För mig framstår det som att artikel 9-förfarandena helt bör avskaffas – lagstiftning ska uppmuntra alla, inklusive myndigheter, att agera rätt, och artikel 9-förfarandena verkar istället göra motsatsen.