Jag kan tycka det är konstigt att människor blir upprörda över att tanken på den optimala och optimerade människan samt nationalismen växer sig stark i samhället. Optimering, effektivisering och bortseende från individens intressen och den individuella handlingens fördelar är inget som är specifikt för Sverigedemokraterna. Inte heller det överdrivna fokuset på nationens intressen eller nationalstatens självberättigade skydd. Tvärtom bortrationaliserar både marknaden och politiken individer så mycket det går. Politiska ledare har också ett enormt fokus på nationens intressen och nationalstatens självberättigade försvar - i Sverige, men kanske ännu mer i USA.
Xenofobins och främlingsfientlighetens historia har ju långa rötter, och när dessa ideologier blev stora i Europa förra gången hade de föregåtts av nästan hundra års övertro på statistik som objektivt styrmedel av nationens alla företag, och eugenetik som statistisk optimeringsmetod för befolkningar. Det som började med att man skulle kartlägga vissa statistiska aspekter i vissa fall, blev snabbt till att man använde den statistiska övervakningen för att lägga människor i olika fack och grupper - individen reducerades till lite datamängder på ett hålkort, precis som vi idag är reducerade till någon datamängd på en server någonstans.
Svenska staten bygger progressivt större och bättre servrar med större och exaktare datamängder för kartläggning av individer. Vi har en myndighet som agerar i smyg kring dessa aktiviteter - underrättelsetjänsten (som också förväntas använda resultaten till att uppnå det otydliga "nationella intresse" som oftast inte verkar överensstämma med individerna i befolkningens intressen) - och flera andra offentliga verksamheter - vården, socialtjänsten, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, m fl - som gör det mer öppet. Ingen svensk är viktig som person. Vårt värde för nationen kan bara kvantifieras i hur tydliga bilder staten kan erhålla av de datamängder vi efterlämnar oss. Och om det ändå är så att det är helt önskvärt att reducera varje person till en del av en grupp, och detta är ett av de mest genomträngande, underliggande politiska budskapen man kan få ut av samtliga partiers konkreta politiska handling, är det väl inte konstigt att också varje person börjar dela in människor i grupper, efter de kriterier de själva enkelt kan observera. Vi som inte har hålkort och tillgång till hålkort får förlita oss på synen, lukten och hörseln!
Det här med nationens intresse är också värt att problematisera. Svenska staten äger aktier i LKAB, så det är bra för svenska staten att LKAB:s aktier går bra. Svenska staten äger också andelar i TeliaSonera och i Vattenfall - det är bra för svenska staten när dessa företag går bra, och dåligt för svenska staten när dessa företag går dåligt. Frågan är om varje person med svenskt uppehållstillstånd har samma relation till "nationens intresse". Trots att det är uppenbart att "nationens intresse" i bemärkelse "statens intresse" inte alltid sammanfaller med varje individ ur "folket", är det klart att en stark politisk spinn kring hur viktigt nationens intresse är - och inte minst de stora investeringar regeringen har gjort i myndigheten som är detta intresses entydiga garant (Försvarets radioanstal) - också smittar av sig på hur människor i Sverige uppfattar nationens intresses relevans. Och återigen - då vanliga medborgare inte kan åskådliggöra för sig hur exakt detta egentligen ska likställas med ganska tung korporativism, blir resultatet nationalism eller tron på nationen som ursprung.
Är Sverigedemokraterna verkligen det mest oroande uttrycket för denna allmänpolitiska utveckling? Det kan jag inte tycka. Sverigedemokraterna är måhända tydligare med ovanstående ambitioner än vad många andra partier är, men det är en känsla av eugenetik och nationens intresse som odlats av de flesta - och framför allt de största - politiska partierna i Sverige under en längre tid.
Frågan är var vi ska finna ett parti som kan stå upp för både sociala värderingar, och individualistiska värderingar. Ett parti som vågar driva valkampanjer och ledarskap på människans rätt att göra fel, att agera fritt och bli förlåten. Som hamnar i ställning att garantera människans möjligheter att göra rätt, hitta rätt och vara sig själv tillsammans med andra.
"Svenska staten äger aktier i LKAB, så det är bra för svenska staten att LKAB:s aktier går bra."
Det där är inte korrekt. Staten äger LKAB till 100%, LKAB är inte börsnoterat. Det handlas inte med LKABs aktier, därmed går det varken bra eller dåligt för aktien. Aktiens pris är helt irrelevant. I fallet med LKAB handlar det om kontrollen över företaget, mycket av skäl som har att göra med geopolitik och vissa relationer till omvärlden. Det del som handlar om pengar har att göra med LKABs utdelning av vinster till sin ägare, inte aktiens pris eftersom det inte handlas med LKAB-aktier.
Hmm. Men köpte inte Billström aktier i LKAB förra året som sedan blev sekretessbelagt? Eller menar du att LKAB inte är publicly traded bara?
Billström köpte fler aktier i Northland Resources några dagar efter att LKAB berättade för regeringskansliet att man funderade på att köpa Northland.
LKAB är ett aktiebolag, helägt av svenska staten vilket innebär 100 % av aktierna, samma gäller Vattenfall.
Amelia, jag som uppskattar att läsa vad du skriver, har svårt att få klämm på vad det är du vill säga med detta.
Kan du inte förklara det i korta ordalag?
Jag menar att man får ligga som man bäddar.
Om samhället är helt konstruerat kring mekanisk diskriminering som också uppmuntras starkt av det politiska ledarskapet (samt det ekonomiska ledarskapet, så klart) är det uppenbart att befolkningen kommer att ta intryck av det. Att befolkningen sedan har valt att diskriminera varandra på "fel sätt" gentemot hur politikerna vill diskriminera mellan folk och folk är en petitess i sammanhanget.
Likaledes, om statens politiska ledarskap insisterar på att tycka att statens och det politiska ledarskapets egen säkerhet och fortlevnad är det viktigaste av alla viktiga saker, kan man inte sedan klaga när befolkningen börjar uppfatta nationen och staten som det bästa av allt bästa, det vill säga nationalism.
Politiskt ledarskap är väldigt viktigt för ett samhälle, och vi har tyvärr inte så mycket sånt att gå efter just nu.
Jag har varit inne på liknande tankegångar men från ett annat håll s a s. Inga aktier, utan Harald Ofstads "Vårt förakt för svaghet" som är en närläsning av Mein Kampf och hur svaghet och styrka där beskrivs, och vilka som besitter de önskvärda egenskaperna. Samt en ganska deprimerande
jämförelse med hur individer bedöms och placeras i olika fack i dag. Däremot ser jag inte "nationen" som ett i breda politiska lager omfattat intresse i dag, i den betydelse med flaggor och Svenska kyrkan som SD lägger i det i varje fall.
NAtionen som ekonomisk entitet däremot, är viktig.
Det är individen i nationen och det sönderfallande "sociala kontraktet" som är problemet, och som flertalet politiker och många andra inte tycks se, och som kan exploateras politiskt.
Det är inte färdigtänkt detta, och fra har faktiskt inte kommit in alls i tänkeriet tidigare. Men kanske kartläggning av individer borde ingå.
Lägg till ny kommentar