Jag är inte intresserad av integritet
När jag gick med våren 2006 var Piratpartiets huvudfråga fildelningen. Vi var intresserade av immaterialrätt, information och hade rötterna i internet. Det var vad som gjorde att jag gav mig in i fyra års engagemang för frågorna (snarare än att gå med i Centerpartiet eller Folkpartiet). Och det är vad som hållit mig kvar.
Då var integritetsfrågan (eller "skyddat privatliv", som vi kallade det då) fortfarande något vi kopplade till teknikutvecklingen. Det fanns ny teknik som möjliggjorde integritetskränkningar. Det gick fel för att politikerna inte förstod utvecklingen. Och integritetsfrågan kändes alltid som en effekt av vårt perspektiv, inte ett perspektiv i sig självt. Så såg jag åtminstone det då.
Sedan hände något. Kanske var det mellanvalsperioden. Retoriken hade alltid delvis förespråkat fildelning utifrån riskerna för ett övervakningssamhälle, men informationsfriheten och den fria kulturen hade alltid haft överhanden. Sakta byttes nu rollerna. Problemet med försöken att stoppa fildelning var i ökad utsträckning riskerna för ett övervakningssamhälle, snarare än att de hindrade det fria informationsflödet.
Så kom FRA-debatten. Jag slogs mot FRA som alla andra. Och FRA hade en tydlig koppling till både nätet och information - datorer! Det som jag varit intresserad av - och det som politikerna aldrig förstått.
Vi fick många nya medlemmar då. Men alla var inte lika intresserade av de gamla frågorna. Många var missnöjda medlemmar i den liberala diasporan. Och för dem var inte fildelningen huvudfrågan, utan integriteten. Och från integriteten är det lätt att förespråka att allt mer liberalt tankegods, såsom droger och sex, tas upp. För när integritet blir individualism är man redan inne i det liberala träsket.
Integritetsfrågan kan motiveras pragmatiskt. Det blir nästan alltid så. "Vissa frågor är aktuella vid vissa tidpunkter". Nu kan jag inte tala för andra, men själv driver jag hellre intressanta frågor undanskymt än påverkar i ointressanta frågor. Och dit integritetsfrågan ibland verkar vara på väg blir den allt mer sömnmedel och allt mindre IT-politik.
Jag fick min första dator när jag var sju. Sedan dess har jag spenderat mer tid framför den, och senare även framför nätet, än med något annat i mitt liv. Jag kan ägna varje timme av mitt vakna liv att försvara det fria nätet och teknikens framsteg - men jag lägger inte en minut på barnporr och sexliberalism.
Förresten: När jag valarbetade i Lund kom en person fram till mig och sade "Ni bildades ju 2006 på grund av integritetsfrågan". Den frasen har förföljt mig sedan dess.
Bra skrivet. Jag är också piratpartist och känner precis likadant.
+1, anledningen till att jag inte jobbar med min aktivism genom PP sedan efter FRA-demon.
"Dit integritetsfrågan är på väg blir den allt mer sömnmedel och allt mindre IT-politik" - När vi börjar se krav på att det ska finnas hårdvaru-bakdörrar i datorernas chipsets och bakdörrar i mjukvaror och operativsystem för att farbror blå ska få kunna inspektera innehållet i våra datorer närhelst de önskar. Och när man kan få fängelse i Storbritannien bara för att man råkar ha en fil på sin dator som ser ut att vara krypterad (dvs ser ut att bara innehålla brus) och inte kan lämna ut ett lösenord till den?
Jag tror att du kanske borde engagera dig i något annat parti, som inte vurmar för integritet. För om något är högaktuell IT-politik, så är det just integritetsfrågor.
Enastående välformulerat.
Vid det här laget är ju integriteten (välmotiverat, anser jag) en etablerad del av Piratpatiet.
Men vi får aldrig tappa fokus från kopimismen. Vilket kan ha skett.
Lösningen är väl att belysa vad kopimismen innebär, även för nytillkomna Piratpartister.
Värt att notera; jag har varit piratpartist sen innan valet 2006 och tillhör därmed inte den grupp du refererar till när du skriver: "Vi fick många nya medlemmar då. Men alla var inte lika intresserade av de gamla frågorna. Många var missnöjda medlemmar i den liberala diasporan. Och för dem var inte fildelningen huvudfrågan, utan integriteten."
Mitt primära fokus och mitt skäl till att aktivera mig inom PP har aldrig varit rätten att fildela eller sprida information, för mig har fildelningsdebatten alltid varit symptomet snarare än problemen, problemen som jag ser det har alltid varit tex den föråldrade upphovsrätten och den allt mer urholkade rättsstaten där det har blivit allt mer ok med tvångsåtgärder mot medborgarna.
Fildelningsfrågan ser jag som allt mer överspelad eftersom teknikutvecklingen sprungit ifrån den. Javisst, upphovsrättsbeivrarna spottar och fräser, men med miljoner regelbundna fildelare bara i Sverige har fildelningen nått ett sådant momentum att det inte längre går att stoppa. Det är bara en tidsfråga innan till och med våra mest konservativa politiker måste inse det, alltså ser jag det som nödvändigt för PP att utveckla sin politik till andra områden där man kan ta nästa strid.
Personligen fick jag min första dator när jag var 13. Det var en för den tiden typisk hemdator med 16k ROM, 3k RAM och kassettband som lagringsmedia. Förmodligen därför jag fortfarande föredrar C och Assembler framför mer moderna språk, det är helt enkelt svårt att lära gamla hundar sitta. :P
Ja, alltså, det är väl ett vägskäl det där. Ska vi stanna vid informationspolitik och alltså härleda integritetspolitiken från den, eller ska vi låta integriteten få bli en egen värdegrund, det är frågan. Jag ser inte att det är givet baserat på PPs historia, nostagli är inte allt. Men detta måste analyseras.
Jag har massor av åsikter om barnpornografi, men jag tycker inte att det är frågor för piratpartiet. Piratpartiet har dragit till sig lite väl många personer som vill driva sina käpphästar och ha det till att det är piratfrågor.
Det vore befriande om de som brinner för drogfrågan och sexköpslagens avskaffande gick över till Liberaldemokraterna.
Negativt är om de dubbla medlemskapen gör det svårt för folk att skilja på Piratpartiet och Liberaldemokraterna.
Hoten mot den personliga integriteten på nätet är kanske i viss mån viktig. Men den är väl OERHÖRT viktig för att försöka stoppa polisslödder som tar sig mandat att hota med drogtester, för att någon har spelat in hur de faktiskt beter sig mot "struntkriminaliserade" gratisåkare!
Mmm, det är väl ett vägskäl. För mig är pp (eller borde vara) ett parti för "frihetliga" människor från höger till vänster. Alltså ett parti som inte vill att staten ska lägga sig i människors val i onödan. Eller skydda gamla industrier. Alltså väldigt liberala.
Angående Liberaldemokraterna... jag gillar inte det här gnabbet och käbblet och uppsplittringen på alltför många småpartier. Tillsammans kan vi åstadkomma något, kan vi inte samsas kommer vi ingenstans. Titta på bokstavsvänstern, titta på extermhögern. Splittring leder inte någonstans.
qeruiem: Och jag respekterar det. Vi har alla kommit hit av olika anledningar. Men det finns olika vägar att fortsätta på, och blir det främst rättsstaten och integriteten är det en väg som åtminstone inte jag är intresserad av.
Mikael: Jag håller med om att det inte är givet. Däremot kan det behövas dra upp några linjer i sanden.
Johanna: Jag håller helt med.
Uno: Jag vet inte, jag tycker det är lagom intressant. Lite som inbrott, dåligt men inte särskilt intressant ur politisk synvinkel. Jag är mer intresserad av hur världsekonomin skulle kunna modelleras på öppen källkod, eller hur informationsflöden river ner samhällsstrukturer, eller hur skolan kan anpassas till nätet som kunskapskälla. Där har vi framtidsfrågor.
Jonas Nordgren: Personligen är jag för en stark stat med stora befogenheter och stort skattetryck. Där människor får bättre liv genom jämlikhet, ekonomisk utjämning - kombinerat med en gemensamt understödd snabb teknikutveckling. Kanske är det därför jag blir lite rädd av talet om PP som ett liberalt projekt. Med det sagt så respekterar jag att de som vill att partiet ska gå dit driver den linjen. Som Mikael säger är inte en viss väg given. (Men för mig personligen är bara en väg intressant.)
Simon Rosenqvist: Att kopiera kräver inget parti. Det kräver bara folk som vill kopiera. Att däremot inte tvingas blir utsatt för förnedring och godtyckliga övergrepp från just de som ska se till att detta inte händer någon kräver ett parti som tar frågorna på allvar.
Det är rätt konstigt att tro att en stark stat ger de kvalitéer du anser att det gör eftersom ingen stat i världshistorien klarat av detta. Du eftersträvar i och med detta, i mina ögon, en utopi. Det är en väg som alltid lett till död och förstörelse och en väg jag aldrig kan gå. Och då jobbar jag ändå statligt så jag har viss insikt i hur dålig staten är på att tillgodose dessa saker.
Staten lär för övrigt knappast bli bättre på att ge folk ett gott liv om inge bryr sig om att säkerställa att folk inte blir förtryckta utav den.
Jag har varit med sen start, och fastnade för just skyddandet av den personliga integriteten, ett skydd mot ett övertrasserat övervakningskonto hos staten.
Det var en intressant vändpunkt i mitt samhällstänk, eftersom jag alltid varit (och fortfarande är) vänster. Jag tror dock på en mindre stat än vad jag gjorde förut. Med friare informations-, och därmed kunskapsvägar, kan en stat inte direkt vara den som kontrollerar och övervakar vår kommunikation.
Jag ser det som starkt sammanflätade frågor helt enkelt. Det vore väldigt intressant om du kunde lyfta hur ditt idealsamhälle ser ut, en kombination av den starka staten med höga befogenheter - och fri information och en utveckling som inte bromsas upp. Jag kan tänka mig, att en stat som har för starka befogenheter, också tenderar att styra samhällsutvecklingen (och därmed tekniken). Välfärd är jag för, absolut, jag är på inget sätt libertarian, men missförstå mig rätt här. :)
Omvänt skulle man kunna säga att icke-övervakad kommunikation och fri kunskap leder till att vi kan ha ett mer liberalt samhälle, utan att människor skulle lida av liberalismens baksidor. Men det måste då finnas en stark rättsstat, och det är där juridiken kommer in.
Sen undrar jag hur du tänker, när du tycker det ska finnas en stark stat och ekonomisk utjämning - hur löser du t.ex. sjukförsäkringssystemet utan att tala om rättssäkerhet? Jag menar, du och jag kan betala hur mycket skatt som helst - men om det inte finns ett välfungerande regelverk kring sjukas rätt att få ekonomisk hjälp - vad hjälper då skatten?
För att vara liberal behöver man inte stödja en extrem syn på sexliberalism eller för den delen drogliberalism. Man kan tycka att byråkrati och statens makt förminskas, utan att gå till extremer.
Morgan: Visst finns det viktiga integritetsfrågor vad gäller IT. För mig är intresset för integritetsfrågor också väldigt svalt, men datalagringsdirektivsfrågan intresserar mig ändå. När integritetspolitik handlar om applicerat IT-politik är det intressant. Dock inte när det handlar om sex eller droger.
Annars har jag bara en sak att säga om Simons artikel. Leve den! :-)
Precis så! <--- enough said
Personligen tycker jag målet för integrietspolitiken bör vara att all kommunikation på nätet som upplevs som privat av användaren ska vara krypterad.
"Det vore befriande om de som brinner för drogfrågan och sexköpslagens avskaffande gick över till Liberaldemokraterna."
Det vore befriande om de som bemöter mina argument gör det av rätt anledning. Jag är varken sex- eller drogliberal (mitt sexliv skriker "svensson" värre än falukorv med makaroner och mitt drogintag är begränsat till modesta mängder alkohol och en och annan Ipren), men däremot ser jag ett oerhört rättsmässigt problem med sexköps-, barnpornografi- och narkotikalagstiftningen.
Att avfärda de som ser tex polisers rätt att tvångsmässigt plocka in folk för drogtest eller hur sexhandeln drivits under jorden med de problem det innebär med att de borde söka sig till LibDem samtidigt som PP försvarar rätten till sexuell läggning och protesterar mot de gredelina kuverten ter sig för mig väldigt märkligt.
Jag anser definitivt som MiNi att frågan måste diskuteras, men jag anser även att den måste diskuteras ur ett rättsstatsperspektiv, inte ur ett drogliberalperspektiv. Det är just rättsstatsperspektivet som, imo, gör den till en PP-fråga.
Jag röstade på PP 2006. Jag blev medlem 2008, då piratpartiet började driva en realistisk politik. Att bara driva fildelningsfrågan kommer aldrig fungera, man MÅSTE använda den personliga integriteten som murbräcka, för annars kommer man inte tas på allvar av det svenska folket. Det är i alla fall min åsikt.
Ssargon: Jag är inte överdrivet oroad för övergrepp. Det har alltid skett övergrepp, och jag skulle säga att de snarare minskar i och med statens utveckling.
Sedan finns det tillfällen då utvecklingen går tillbaka pga inkompetens, exempelvis genom att man reagerar fel på tekniska innovationer. Då behöver PP gå in och visa på den rätta vägen.
Det finns en viktig skillnad i perspektiv här: Å ena sidan kan man (1) utgå från den tekniska utvecklingen, och därifrån se problem/möjligheter med integriteten, eller så kan man (2) utgå från rättstaten, individen och dess rättigheter och därifrån se problem/möjligheter med den tekniska utvecklingen. Det förra är informationspolitik, det senare liberal politik. Och det är det förra som jag vill se att PP sysslar med.
TOQig: Jag ser "rättsstatsfrågan" som mer av en politisk parentes, viktig - men viktig på samma sätt som ordnandet av trafikregler i samhället (inte politiskt intressant, utan snarare ett uppdrag för statsförvaltningen).
Jonas Nordgren: Jag tycker (spontant) det verkar rimligt! Men notera att det är en åsikt man kan stå bakom oavsett perspektiv.
qeruiem: Jag är inte övertygad om att rättsstatsperspektivet förtjänar plats som en egen pelare i PPs politik. När vi resonerar kring rättstaten bör det vara i direkt koppling till de problem vi ser kring informationspolitiska frågor (dvs. inte rättstatsfrågor i allmänhet).
Sgt. Stinger: Jag tycker inte vi bara ska prata fildelning. Däremot tycker jag integritetsfrågan ska vara en mindre del av vår politik, och ha en tydlig koppling till den tekniska utvecklingen.
qeruiem:
”Det vore befriande om de som brinner för drogfrågan och sexköpslagens avskaffande gick över till Liberaldemokraterna"
Du är knappast den enda som vill sätta drogfrågan och sexköpslagen på Piratpartiets agenda. Med det sagt är det min bestämda uppfattning att de ändå är i kraftig minoritet. En del är duktiga på att vara högljudda helt enkelt.
Ovanstående citerade mening var inte något svar på ditt blogginlägg.
Förtydligande: Jag anser inte att drogfrågan och sexköpslagen är piratfrågor och det oavsett vad som ligger till grund för ens engagemang.
Brilliant Simon!
Jag noterade samma ibland historierevisionistiska inställning till PPs uppkomst här:
http://sjumil.blogspot.com/2010/07/en-luddig-historia-om-piratpartiet.html
Hej, jag är en passiv medlem som håller mig på distans för att få ett mer yttre perspektiv av PP.
Jag upplever det mer som integritesfrågorna var murbräckan för fildelningsfrågan med en mer diskretare framtoning. Och det verkade ju fungera utmärkt tills motståndarna använde sig av barnporr/terrorister som murbräcka för integritetsfrågan.
Kvar hänger den gamla skämmsiga fildelningsfrågan i luften redo att förnyas och poleras upp till ett nytt svärd att svinga med.
Men allvarligt talat har vi för få svärd att svinga med. För ett svärd gör sig bara till nytta och gör sig kända där ett slag står.
Emil: Japp. Jag läste ditt inlägg när du postade det och håller helt med om din analys.
Jatillpirater: Fildelningsfrågan behöver definitivt poleras upp! Och istället för att gå på den avsomnade antipiratbyråns linje (fildelningsfrågan är död) så borde vi koppla det till bredare frågeställningar om information och internet. Där har vi många "svärd att svinga". :)
Instämmer med Simon, jag känner det som att "mitt gamla piratparti" är i färd med att bli shanghajat av traditionella liberaler.
Jag är med i partiet för att driva informationspolitiska frågor, försvaret av internet som frigörelseverktyg och för att försvara fri kommunikation mellan människor för att jag tror att det leder till frigörelse och utveckling.
Ssargon: Samtidigt som du har rätt i att en stat kan bli förtryckande, så ska vi inte glömma att friheten för individen trots allt ökat under välfärdsstatens utveckling, i vart fal om man ser till att individen idag har oerhört mycket fler val man kan göra. För 100 år sedan stannade folk kvar i dåliga äktenskap för att man inte hade ekonomiska möjligheter att skilja sig, rätten till utbildning var ett klassprivilegie, kvinnor kunde inte välja att yrkesarbeta eftersom det inte fanns barnomsorg, osv, osv. Antalet konkreta val individen kan göra idag har ökat, mycket tack vare den ganska stora staten.
Liberalismen talar tyvärr bara om rätten till frihet, mycket sällan om möjligheten till att använda sig av den rätten och faktiskt UPPLEVA frihet.
Jag trodde att PP inte handlade om vänster eller höger, utan om svärmen. Long tail-fenomenet öppnar för andra sätt att samhällsbygga än maktcentra hos stat eller näringsliv. PP handlar dessutom om att sidoeffekterna av lagstiftning runt upphovsrätt och övervakning välter urgamla principer (som både vänster och höger är överens om) över ända.
Även om fildelningsfrågan var startskottet så stod det snabbt klart att problemen inte är upphovsrätten i sig, utan lagstiftningen runt det som implicerar drakonisk övervakning, som var det stora problemet. Att PP partiprogram har utvecklats är snarast beroende på en växande insikt om grundorsaken till problemet, inte någon fokusförändring som jag ser det. Övervakning är alltid hämmande för utveckling. Rätt gjord och i små doser uppenbart bra för att hindra misstag, fel gjord och stora doser hindrar allt.
Hela vårt rättsystem bygger i grunden på principer de gamla grekerna satte upp, därför att de visade sig mycket tidlösa och allmängiltiga. Att försvara rättsprinciper är inte en vänster-höger-fråga i mina ögon, ett rättsväsende som kan skilja skyldiga från oskyldiga är ett universellt intresse.
Att du inte ser myndighetsövergrepp som något stort problem tyder på bristande livserfarenhet... Tyvärr. Det finns en bra sammanfattning om vad det handlar om: Rätten till din egen historia. Detta var kärnan i Jan Freeses kritik mot onödig datalagring: "– Myndigheterna vänder sig inte direkt till medborgarna med sina frågor, utan låter sina datorer tala med varandra. Det är en farlig utveckling."
Jag blir lite oroad av att vissa av mina partikamrater begränsar sig till internetpolitik. Särskilt eftersom de samtidigt inte problematiserar begreppet "internet". Vad menar vi med det? Hur kopplad måste man var för att vara "uppkopplad"?
Vad tycker vi om patent på semikonduktorer eller de sänkta kraven på nyhetsvärde? Tror vi det är bra att patent och varumärken används för att bedöma kreditvärdighet? Känns det värdigt att SMS kostar mer än 5000% mer per byte att skicka än ett telefonsamtal? Kan ägarkoncentrationen bland telekomoperatörer och infrastrukturägare i Europa vara ett problem? Vad ska vi göra med de nyligen frigjorda analog-TV-frekvenserna om vi vill maximera implementationen av trådlösa nätverk (och behöver vi oroa oss för situationen så som den i Österrike där före detta monopolet köpte upp alla WiMAX-frekvenser och sedan konsekvent lät bli att använda dem i 5 år, varpå de gav tillbaka licenserna - operation fördröj WiMaX is .at=success!). Hur känner vi inför "internet of things" och möjligheterna med IPv6, eller för den delen geografiskt kopplade IP:n (det har vi ju redan med IPv4 så om det är det nuvarande internet vi försvarar lär vi inte ha ngt emot att IPv6 också implementeras så).
Hur känns det med RFID i lokaltrafiken? Det har inte ett jota med itnernet att göra, men är ett sätt att ta ifrån oss en del av kontrollen över vår egen-genererade information, särskilt när de anonymiserade alternativen ges extra kostnader!
Jag tycker att Piratpartiet är ett INFORMATIONSPOLITISKT parti mer än ett internetparti. Det betyder att vi arbetar med politik som gör det möjligt för oss som medborgare att kontrollera vårt UTFLÖDE av information, och vårt INFLÖDE av information. Vi gör detta på den ideologiska grunden att datakontroll och informationssäkerhet är praktiskt och bra i ett samhälle där informationen är allstädes närvarande, och att vi som människor blir lyckligare om vi har tillgång till all information i vår närvaro. Varje människa måste dock få välja om privat information ska göras tillgänglig - min musik behöver inte spridas på nätet, jag kan låta bli att offentliggöra den, Skånetrafiken bör inte kräva att jag ska betala mer om jag inte vill att de ska veta hur och när jag gått på ett tåg eller en buss. På motsvarande sätt måste jag erkänna att jag faktiskt inte tycker att det är varken rättssäkert, demokratiskt eller ur informationskontrollspolitiskt perspektiv korrekt att polis kan ta blodprover på människor för att de misstänks vara påverkade av narkotika. En misstanke, och det hoppas jag är en tanke närvarande i Piratpartiets allmänna rättsmedvetande också, bör vara ganska väl grundad innan man får börja sticka nålar i folk och jag tror inte att man kan varken bevisa eller förneka att misstankar om påverkan är välgrundade. Bättre låta människor vara. Voodoo-politiker, nej tack.
"Jag ser ”rättsstatsfrågan” som mer av en politisk parentes, viktig – men viktig på samma sätt som ordnandet av trafikregler i samhället (inte politiskt intressant, utan snarare ett uppdrag för statsförvaltningen)." Hur ser du då på, att samtliga sittande partier, lagstiftat bort de rättssäkra förvaltningarna? Att jag faktiskt känner flera som, trots Jörgen L:s önsketänkande, som stannar i äktenskap bara för att de inte kan få ekonomisk hjälp på annat sätt?
Amelia belyser tanken ganska bra, man kan inte se datainformation som information ensamt. Informationsbegreppet är större än så.
Amelia: Jag håller med. Det är självfallet informationspolitiska frågor som du tar upp, och frågor som partiet ska syssla med.
Men, för att ta RFID i lokaltrafiken som exempel, så är det viktigt att det är just det informationspolitiska perspektivet som vi utgår från - och inte främst integritetsperspektivet. Dvs. vi bör säga:
(1) "Här finns det problem i hur informationsflöden går i samhället, eftersom vi har princip X angående hur information ska hanteras så bör systemet göras om (princip X är bra för både enskilda individer och samhället i stort på grund av faktorerna Y och Z)",
snarare än:
(2) "Här kränks den enskilda individen och dess integritet, och rättsstaten urholkas. RFID-chip är bara en del av denna utveckling. För att skydda den enskildes rättigheter behöver systemet göras om (och vi behöver kolla på andra liknande fall där individen kränks och föra fram åsikter även där)".
Nej, integritetsfrågan kan inte motiveras pragmatiskt. Inte om man vill använda sitt logiska tänkande i alla fall.
Integritet genomsyrar allt i ditt dagliga liv. Har jag rätt att ta reda på vad som fanns i din matkasse? Har jag rätt att veta vad du gör i sänghalmen? Har jag rätt att veta vad du gör på nätet? Att bara försvara integriteten i fildelningsfall är oerhört inkonsekvent och att hävda att integritet bara existerar på nätet vore mycket märkligt.
Angående RFID är det verkligen inte integritetskränkande eftersom man själv genom ett fritt val väljer att blotta sig själv. Tycker man inte om detta så behöver man inte åka buss. Det är nämligen ingen rättighet att få åka buss
saypayaa: Med pragmatiskt menar jag att ett fokus på integritet ofta motiveras med att det är bra för partiet, att vi behöver saker att göra.
Jag tycker som sagt vi ska försvara integriteten vid många tillfällen, men då ska det finnas en koppling till informationsfrågorna och den tekniska utvecklingen. Dessutom ser jag integritetsfrågan som underordnat informationspolitiken, och intressant därefter.
Simon, vad är egentligen problemet?
Bekymras du av att partiet kan komma att hysa liberala ståndpunkter som du inte stödjer inom t.ex. sexual- eller drogpolitik?
Eller tror du att partiets möjligheter att få tillräckligt stöd bland befolkningen blir större om man fokuserar på fildelnings fördelar snarare än integritetsproblemen som uppstår om man försöker stoppa fildelningen?
Eller både och eller något annat?
Det behöver inte vara ett nollsummespel mellan integritet och fildelningsfrågan. Se dom som två olika interface att använda sig av när man diskuterar. Ibland kan jag hålla med om att integritetsbiten går för långt, såg en debattartikel om f-kassan.
Winston: Jag tror vi hade fått störst stöd hos befolkningen om vi hade valt högerblocket och nischat oss som ett helt liberalt parti, samt bytt namn till "Liberaldemokraterna" eller dylikt.
Men jag är bekymrad över att partiets fokus sakta verkar gå åt fel håll. Vi verkar utveckla oss mer i linje med integritet och rättsstat, och utvecklingen verkar präglas av ett tydligt rättighets- och individperspektiv. Samtidigt har vi inte någon helhetssyn på informationssamhället.
Och jag känner personligen att varje steg vi tar mot den liberala fåran är ett steg bort från mina egna åsikter, och det bekymrar mig.'
Gustav: Självfallet inte! Jag tycker också integritet är en bra fråga, men då ska den kopplas till teknikutvecklingen och informationspolitiken. RFID är ett exempel på en sådan koppling, försäkringskassan-utspel är inte det.
Hade faktiskt för avsikt att bli medlem i Piratpartiet då jag länge tyckte att det blev ett parti som enbart fokuserade åt ett håll och dåligt kom ut med sitt budskap.
Mitt engagemang för olika samhällsfrågor är både stort och brett, men efter att ha läst det ovanstående så känner jag mig om möjligt än mer förvirrad, så skicka mig gärna ett par länkar där jag finner mer information!
Tackar på förhand!
Med vänlig hälsning, Cecilia Filipovic
cecilia.filipovic@hotmail.com
Har postat en tråd i forumet om detta nu. Du kanske vill kommentera? http://vbulletin.piratpartiet.se/showthread.php?p=242232#post242232
Kan berätta att jag gick med i PP i samband med piratebay rättegången. Orsaken var att jag såg tydligt hur rättstaten urholkats och korrumperats. Det var en ren protesthandling från min sida.
Men sen blev jag kvar därför att jag insåg att PP var det enda partiet där personer med insikter om internetsamhället faktiskt är i majoritet. Det är just den här typen av diskussioner som visar detta och som ger PP ett existensberättigande.
Och speciellt är det just såna insiktsfulla informationspolitiker som Amelia inom PP som pekar ut en mycket intressant politisk riktning.
Sen måste jag säga att jag precis som Simon oroat mig för att integritetsfrågorna fått för stor plats. Inte därför att jag som Simon tycker de är ointressanta, inte heller därför att jag delar Simons vision om ett önskvärt samhälle, tvärtom. Utan för att jag sett att det från PP börjat dyka upp en argumentation i integritetsfrågorna som börjar låta teknikutvecklingsfientligt på samma sätt som 70-talets debatt om integritetsfrågor i första hand var teknikutvecklingsfientlig och bara på ytan handlade om integritet.
Och skulle PP börja gå i teknikutvecklingsfientlig riktning då är inte jag med längre.
En tanke: finns det en betydelsemässig skillnad mellan skyddet av privatlivet och integritetsförsvar? Eller är det bara språkbruk?
ceciliafilipovic: Jag behöver nog lite mer specifika frågor för att kunna svara på dem, men mejla simon.rosenqvist@piratpartiet.se så tar vi det där.
Filip Montgomery: Jag ska kolla på det när forumet är uppe igen. :)
Rasmus: Jag håller med om risken för teknikfientlighet. Jag tycker redan vi har sett vissa teknikkonservativa drag inom partiet. Ett exempel var att flera var skeptiska mot datorer till alla elever, ett annat exempel är den nästan reaktionära synen på hanteringen av kontanter (istället för att prata om hur kortsystem kan göras mer anonyma).
Simon: Det är väl ändå ganska vitt hållet att elektroniska system inte kan göras helt anonyma, och att inga elektroniska databehandlingssystem kan göras helt säkra mot intrång eller missbruk. Kontanter är ett helt anonymt sätt att betala, undantaget risken att bli fångad på kamera (oftast ingående i ett elektroniskt databehandlingssystem!).
De hackare, tekniker och kryptografer som förstår detta (det kan t ex vara lärorikt att läsa Bruce Schneier, schneier.com) har istället teoretiserat mycket om alternativa produktions- eller betalningsmedel, se t ex Telekommunisten eller The Future of Money av Bernard A Lietaer (www.propertytalk.com/forum/showthread.php?t=18728) som var väldigt populär bland techies för några år sedan (den har gått ur tryck nu, förresten, men tydligen är ny upplaga på väg!). P2P-foundation listar en del olika alternativa betalningssätt.
Fick tips om att Partido Pirata Argentinas medlem Rubén Raveres arbetar med och förespråkar olika former av mikromarknader (http://www.youtube.com/watch?v=biiHRNzOYAI).
Vill påpeka att möjligheten att vara anonym och ospårbar är en viktig del av informationssamhället: anonymitet ger oss mer makt att kontrollera våra informationsflöden, kryptering ger oss makt att kontrollera våra informationsflöden. Är viktiga aspekter att försvara.
Amelia: Kontanter är inte alls anonymt, exempelvis kan en person se på transaktionen, iaktta hur mycket pengar som överförs och sedan föra ner detta på ett papper.
Visst kan inte alla system göras säkra. Men dels finns det en avvägning att göra mellan integritet och effektivitet (det är likt kärnkraftverk eller flygplan, vid vissa marginaler blir riskerna så små att de är värda att utsättas för). Dels gäller detta såväl system med kontanter som med digitala betalningsmedel.
En möjlig variant för att både understödja utvecklingen mot mer kortbetalningar och förbättra integritetsaspekten är att göra om det nationella ID-kortet till det enda kortet vi har (se det som en sorts infrastruktur) samt låta en statlig myndighet kostnadsfritt tillhandahålla tjänsten för medborgare och företag (skattefinansierat, precis som tryckningen av sedlar och mynt idag).
Sedan kan myndigheten läggas på höga krav på såväl mjukvara (ska vara öppen och möjlig att kontrollera) samt hantering (datainspektionen får i uppdrag att regelbundet inspektera myndighetens arbete). Myndigheten kan sedan anonymisera uppgifter gentemot företag och organisationer som kopplat in sig på ID-kortet
Simon: The Register rapporterade i måndags att identitetsstölder kostar britter 2.7 billioner pound sterling varje år (http://go.theregister.com/feed/www.theregister.co.uk/2010/10/18/nfa_id_f...) och att det påverkar 1.8 millioner britter. Det är mer än 3% av landets invånare som drabbas - per år!
I Sverige är läget kanske inte lika illa, men att hänga upp all anonymitet (eller pseudonymitet eller partiell anonymitet eller helt enkelt inte alls anonymitet, som det ju blir ifall staten är anonymitetens mellanhand) på en enda nod (staten) är en av de minst säkra saker man kan göra. "Never create a single point of failure" är den första säkerhetsregel man ska ha i åtanke när man säkrar vilket system som helst, tekniskt som administrativt.
Men jag tror som sagt att det är intressantare att kolla på alternativa valutasystem om man nu prompt tycker att kontanter ska bort. Betalningar via elektroniska system kommer aldrig att bli säkra, och de kommer aldrig att bli anonyma. Den vulgära koppling du gör till människor som övervakar kontantbetalningar: vid kontantbetalning har man ju faktiskt uppsikt över vem som är i närheten och i så fall låta bli att genomföra betalningen vid just det tillfället om man vill vakta på sin anonymitet. Vid en onlinebetalning är man utsatt för övervakningsrisk inte bara under själva betalningstillfället utan hela vägen fram tills att noteringen om ens inköp tas bort från företagets eller myndighetens databaser.
Lite mer kryptoanarki, tack, och låt staten vara en garant för den.
Jag ser inte en politik för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel som teknikfientlig, utan som en rationell försiktighetsåtgärd inför en (för mig) fullt möjlig och hotande avkomplexifiering av samhället i spåren av en kommande energikris. Ett skapande av förutsättningar för en mjuklandning. Den pessimistiska framtidssynen kan jag förstås förstå att inte alla delar.
Men även om det inte blir så, är det under alla omständigheter klokt att göra sig mindre beroende av komplexa system, som genom sin komplexa natur och ogenomskinlighet *kräver* mera kontroll och övervakning för att fungera. Och ofriare kunskap - människor som vet för mycket kan bli "farliga".
Att kalla den som vill ha robusta, resilienta, hållbara och överblickbara system för "teknikfientlig" känns lite märkligt. Lika märkligt som att se sig själv som teknikoptimist för att man vill höja insatserna och chansa genom att extrapolera det som varit som en prognos för framtiden.
Annars håller jag med om att "integritet" är ett missbrukat ord som jag är ganska trött på också.
Däremot är kontroll- och makt över information en väldigt viktig fråga, inte minst gränsdragningen mellan vad som bör/kan vara öppet och vad som bör vara vars och ens ensak. Den gränsdragningen är olika i olika kulturer och är inte självklar. Men en iakttagelse verkar vara att ju mera egalitärt ett samhälle är, ju mindre är behovet av en privat sfär av egeninformation. Och ju mera ojämlikt/multikulturellt/individualiserat ju större är behovet av proprietär information/"integritet".
Där ser jag kopplingen mellan "integritets"frågan och informationsfrågan: vilken kunskap/information skall vara fri och vilken skall vara "proprietär".
Jag är långtifrån klar med att tänka och studera om detta.
viktualiebroder: Jag svarar dig här:
http://stenskott.wordpress.com/2010/10/22/kontant-eller-kort/#comments
:)
Jag bugar & ler...
Helt utifrånkommande 62-årig vänstertänkare & feminist med usel nätkompetens finner här en debatt jag sökt. Nu när jag (äntligen!) begripit att cyberrymdens frihet är en central medborgarrättslig fråga. Att ett nej till datalagringsdirektivet borde vara i fokus.
Pirater behöver många kamrater:-)
Om det ska till några folkstormar - som Oscar Swartz skriver om på sin blogg - så måste PP sträcka ut sin sakkunniga hand till alla som inte begriper (ännu). Till höger & vänster & in i folkdjupens alla kapillärer.
Frågan är hur?
Skulle jag kunna bidra med något? Hur då?
Man kan inte på allvar värna om Internet och fri fildelning utan att samtidigt tydligt ta ställning mot övervakningshetsen. Förstår ni inte att det är övervakningslagarna som är det enskilt största hotet mot Internet och fildelningen?
Hur ska Internet och fildelningen kunna förbli ett verktyg för mänsklig utveckling om vi låter makthavarna, både de politiska och ekonomiska, ta makten över vårt beteende med integritetskränkande lagar?
Skärpning, säger jag; annars blir vi bara ett "Peoples Front of Judea"!
@Gustav: jag tror att Simons poäng är att teknologisk utveckling leder till andra problem än rena integritetsproblem, så som de diskuteras i massmedia. Vi ligger inte riktigt i fas med terminologi och etablerad politisk diskurs och de frågeställningar som kunskapssamhället ger.
Anonymitet borde diskuteras som alternativ till integritet, t ex. Kontroll över persondata. Vi lämnar ut en massa data överallt till alla möjliga olika aktörer - det är bra om vi själva har kontrollen till data vi genererar/ger ifrån oss, istället för att tvingas överlämna den kontrollen till annan part. Kontroll över informationsflöden och anonymitet. Viktigare än integritet.
@Gustav Jag håller med Amelia om det hon säger, men jag tror också att det finns alternativ till både anonymitet och integritet när det gäller kontroll. Exempelvis kan det ibland vara bättre att ha ute personlig information om sig själv, fritt för beskådande, om man själv har kontrollen över den. En av de stora problemen med integritetskränkningar är just maktlösheten.
Jag tror att en hel del lagstiftning går åt fel håll när det gäller integritetsfrågan. Se exempelvis på FRA-lagen. Men jag vänder mig mot den överdrivna integritetshets som verkar ha en mer nyliberal eller anarkistisk grund snarare än bottnar i en analys av informationspolitikens möjligheter.
Lägg till ny kommentar