Sökformulär

Möten i Stockholm #1: Motorhistoriska riksförbundet

logo_topDenna vid första anblick udda fågel på min mötesvecka i Stockholm under första veckan i april rör sig om något så unikt som ett förbund för människor gillar historiska fordon. Saken är den att kommissionen har lagt förslag om nya lagar som gäller transportsektorn, och vissa av dessa förslag gäller historiska fordon.

Motorhistoriska riksförbundet har en hemsida som man kan besöka här.

Vart sammanfaller en i huvudsak immaterialrättskritisk position med historiska fordon?

I olika rättigheter som täcker reservdelar, så klart. En normal bildel kan normalt täckas antingen av patenträttigheter, designrättigheter, eventuellt varumärkesrättigheter eller en kombination av de tre tidigare nämnda. Bildelar måste förmodligen också certifieras som säkra att använda på den europeiska marknaden. Certifieringen kan dock och är i många fall fristående från immateriella rättigheter (de tre ovanstående) som täcker varje bildel. De som äger bilar (jag är inte en av dem) vet ju säkert om att man måste besiktiga bilar, och sådana besiktningar behöver inte utföras av mekaniker som på något sätt är kopplat till en särskild biltillverkas företag. Att mekaniker blir särskilt certifierade för att serva vissa bilmärken har dock blivit vanligare, allt eftersom bilar blir mer komplexa (mer elektronik i bilarna, bland annat).

Ett förslag jag uppmärksammades på var att särskilda politiska strömningar i Europaparlamentet inte ville att bilar skulle klassas som historiska fordon i de fall att de försetts med reservdelar som inte är typgodkända. Man kan hitta definitioner på olika motorproduktsmärkningar och typgodkännanden här. "Ett typgodkännande av ett fordon innebär att alla relevanta delar på fordonet är E-märkta," samt "E-märkning är däremot en standard som är mycket hårt kontrollerad av myndighetsorgan. För att få sälja en E-märkt produkt för att montera på ett fordon krävs en mycket dyr testprocedur."

Lite löst är det här kopplat till biltillverkas önskan om att hålla kontroll över hela sin produktkedja. Bilar består av komponenter, som kan tillverkas av biltillverkaren själv eller av företag som tillverkar reservdelar till bilar. Om det inte är originaltillverkaren som tillverkar reservdelarna finns det i EU ett rättsfall som förbjuder originaltillverkaren från att förhindra försäljning av reservdelarna. Detta konkurrensrättsliga mål heter Volvo v Veng och hittas här, och går i korta drag ut på att en originaltillverkare inte kan hindra en reservdelsförsäljare från att tillhandahålla reservdelar som inte tillhandahålls av originaltillverkaren själv även om det finns designrättsligt skydd.

Det är ett ganska känsligt mål som många dominerande aktörer i bilindustrin sedan 1987 försökt undergräva på olika sätt. Delvis åstadkommer man detta genom att helt enkelt göra bildelarna för komplexa för att tillhandahållas av andra än originaltillverkarna själv (bilindustrin jobbar inte på samma sätt som internet med öppna standarder), och delvis åstadkommer man det genom att göra stora juridiska hinder för reservdelsförsäljare. En av de största striderna i EU kring designrättsdirektiven från 1990-talet rörde just försäljning av reservdelar till bilar och andra motorfordon.

Som nedblick i en för oss pirater ofta undangömd bransch var mötet väldigt intressant, och påminde mig om alla frågor vi pirater inte hinner med för att vi är så få. Immaterialrätterna påverkar människors friheter att agera i alla marknadssegment, och inom alla sektorer i samhället. Makt över information och sina egna aktiviteter är viktigt för alla människor, och mötet med MHRF var en viktig påminnelse om det.

3 kommentarer

Frågan om reparationer är snarare hur det blir med garantier och sånt. Tror jag.

Är vi villiga att ge upp vår rätt att få reparationer betalda av originaltillverkaren om produktfel uppstår utan vår kontroll inom de första 2 åren efter att vi köpt varan? Annars har vi redan i EU en allmän right to repair, det är mer frågan vem som har en right to repair.

Kommissionen har bekräftat i en skriftlig fråga som ligger i ett papper någonstans i Bryssel (är i Belgien nu, ska kolla upp sen) att man har en rätt att jailbreak'a, i allmänhet. Däremot är det inte säkert att en butik som tillhandahåller verktyg för att jailbreak'a eller roota t ex en telefon samtidigt kan vara officiell leverantör med distributionsavtal från tillverkaren vars produkter man jailbreaker. Så förutsatt att leverantörerna då vill ha distributionsavtal för originaltillverkaren kan de bli begränsade i sitt handlande.

På motsvarande sätt i bilsektorn får man inte hindra försäljning av reservdelar, men man kan naturligtvis göra det mer eller mindre svårt att vara fristående reparatör. Jag tycker ju inte man som regel bör göra det svårt, men bilsektorn är väldigt omvurmad i många medlemsländer.

Jag förstår och är medveten om svårigheterna. Förutom de du räknar upp kan ju tillverkarna helt enkelt utforma delarna så att de måste sättas in i hela moduler. Till exempel går det inte att byta ljudanläggning i många nyare bilar, därför att då hela instrumentbrädan måste bytas ut helt och hållet.

Jag tänkte mig mer något principiellt ställningtagande, att sådan design strider mot Piratpartiets värdegrund. Och att under inga omständigheter upphovsrätten skall kunna missbrukas för att hindra egenmakt.

Jag jobbar vidare på det.

Lägg till ny kommentar