Carl Bildt skickar blandade signaler till väljarkåren inför supervalåret 2014. Det är säkert inte lätt att vara utrikesminister i en regering dominerad av Anders Borg och Fredrik Reinfeldt, men man börjar undra om Bildt har sett sina bästa dagar när han hyllar FRAs verksamhet och samarbete med USA utan att lyckas koppla ihop dessa med det ihopsäckande Europasamarbetet.
Sveriges osäkerhetsverksamhet på internet är inget internationellt föredöme utan ses på med rädsla och förskräckelse av både andra stater och av företag. Att säga att den svenska FRA-debatten inspirerar andra demokratiskt är i bästa fall hyckleri. När Bildt fortsätter med att ta upp riskerna att främlingsfientliga människor ska väcka krigets fasor i Europa när de bara följer samma tema som den svenska regeringens kroniska misstänksamhet mot det främmande och utländska framstår Bildts Europa inte som en särskilt trevlig plats.
2013 blickar tillbaka på ett år där både företag och medborgare fick starka anledningar att misstro världens regeringar och deras underrättelsetjänster. Det är framför allt den amerikanska och brittiska säkerhetsapparaten, med dess myriader anhängande företag och oändliga resurser som sätter skräck i både företag och privatpersoner. Svenska regeringen har med sina dataintrång, massövervakningen och sitt spioneri dock bidragit till den tilltagande oron i både affärsvärlden och grannländer och har tydligt sållat sig till USA och Englands lag.
Har Bildt tappat bort hela sin gamla tanke om fred i Europa, denna paradgren som harn vurmat för sen Balkankrigen? Han kan väl inte ha missat att genom att alliera sig med USA och England i säkerhetsfrågor, och inte aktivt ta avstånd från spioneri på franska och tyska intressen, så påverkar han Sveriges roll i EU, och Sveriges egen exportmöjlighet. Den utbredda misstro som uttrycker sig i all europeisk politik mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen var själva grundtanken bakom EU. När länder som Sverige vägrar skapar grogrund för ömsesidig tillit, sviker vi naturligtvis de enda principer på vilka EU kan byggas.
Carl Bildt framhåller de senaste 20 åren som en framgångssaga för den europeiska tanken, och det fredsförstärkande samarbetet. Han vill också genom fler och starkare band med USA skapa ännu bättre förutsättningar för Europa. Men vad händer när USA övervakar franska och tyska företag och när amerikanska lobbyister försöker påverka europeiska politiker. Är då ett nämre samarbete mellan enskilda medlemsländer och USA fredsbyggande för EU? Det ekar ihåligt när privatpersoner, småföretag och stora företag på båda sidor av Atlanten istället oroar sig för industrispionage och ekonomiskt sabotage utfört av statsapparaten.
Den kunskapsbaserade säkerheten Carl Bildt vill ha är i själva verket en hemlighetsfull osäkerhet. För oss medborgare som lyder under svenska statens ambition att hjälpa amerikanska staten med hacking och massövervakning inspirerar retoriken antingen rädsla eller krigshets. Det är precis detta misstänksamma hemlighetsmakeri och osäkerheten som bland annat FRA bidrar till som sprider tvivel mellan europeiska regeringar, europeiska företag och i slutändan mellan europeiska folk.
Alla människor drabbas någon gång av rädsla för det okända. Man kan bli rädd för att förlora försörjningen eller orolig för att tvingas lägga om sin livsstil. Ett avsevärt tekniskt framsteg som dock fått många människor att lägga om både sina liv och sina vänskaper är internet. Carl Bildt har rätt i att Sverige och svenska innovatörer skapat förutsättningar för mer förståelse, bättre ekonomi och djupare vänskap över världens gränser. Däremot är det svårt att se kopplingen mellan svenskt entreprenörskap och svenska statens handlingar på övervakningsområdet.
Vi som varit mycket på internet förknippar snarare den sociala och ekonomiska utvecklingen på internet med medlemsdrivna plattformar, sociala mötesplatser och teknik för att dela med oss av och förstå ny kunskap. Den europeiska delen av internet, och där alla europeiska länder haft sin största innovation, är i distribuerade tjänster byggda på decentraliserade protokoll. Precis som EU måste vara en politisk plattform där alla medlemsländer deltar, bidrar och får bidrag på lika villkor, har internettjänster som bygger på samma princip blivit populära här. Det är ingen olyckshändelse att OiNK var brittiskt, MiniNova nederländskt, Demonoid ukrainskt och The Pirate Bay svenskt. Det är ett uttryck för att Europatanken om decentraliserat samarbete på lika villkor börjat rota sig, framför allt bland unga.
När Carl Bildt breder ut sig om hur bra Europa hanterar den ekonomiska krisen, hur god insyn vi har i en övervakningsapparat vi inte verkar veta nästan någonting om, och misslyckas med att sätta pekfingret på det vi i Europa faktiskt gör rätt är det inte annat än att man tar sig för pannan. Regeringar runt om i Europa, särskilt den svenska, har reagerat med misstänksamhet och ilska mot nya innovationer på nätet, särskilt de europeiska. Både polis och privata, ofta amerikanska, företag, har fått stora resurser att sätta in åtgärder mot de som hänger sig åt umgänge och kultur. Vi är en kontinent vars makthavare konsekvent kriminaliserar de egna uppfinnarna om de inte i förväg sanktionerats av amerikanska företag. Vi straffar den egna befolkningen för att de vill dela tankar om innovation, företagande och kultur.
Det är klart att svenskar inte har något förtroende för varken den egna maktapparaten eller den europeiska när dessa ständigt sviker. Vi som använder internet och uppfinner saker där, eller tar del av andras innovationer och kultur, är inte samhällsfarliga terrorister som behöver disciplineras utifrån en enskild plan och centraliserad modell. Snarare återkopplar särskilt europeisk internetinnovation till ett långt arv av kulturutbyte på lika villkor och ömsesidig maktbalans. Är det för att vi européer gör detta utifrån vår egen värdegrund och inte utifrån den som svenska staten och utländska tjänsteföretag proklamerat som regeringen blir rädd? Det fria ordet och rätten till en gränslös diskussion mellan människor bör aldrig ses som något så farligt att det måste kriminaliseras.
Det är dags att vi omdefinierar vad internet är och ska göra för EU. Det ska inte vara en övervakningsapparat som misstänkliggör svenskar och andra europeer. Det ska däremot utgöra en plattform där vi kan skapa fred genom handel. Misstro och osäkerhet bör inte utgöra grunden för varken den svenska industrin eller för dess (o)säkerhetstjänster. Kulturellt, socialt och ekonomiskt välstånd på jämställda villkor kan däremot bara göra gott, för alla. Vi behöver lista ut hur internet blir bra för oss, och för den europeiska tanken.
Carl Bildt borde, istället för att odla jämförelser med kalla krigets 80-tal, tänka på internet i Willy Brandts anda: "De som håller sig till det förflutna kommer aldrig klara framtiden." Supervalåret 2014 måste bli en tid då vi reflekterar över vilka värderingar vi vill ha i samhället, både i Sverige och i Europa. Vi behöver framtid, ingen enskild plan upprättad av FRA och kompani i skymundan. Riv ner, bygg om, gör rätt.
Väl skrivet och fångande inlägg. Har slappat från politiken ett bra tag nu men det är dags att ändra på det.
God fortsättning!
"Ett avsevärt tekniskt framsteg som dock fått många människor att lägga om både sina liv och sina vänskaper är internet."
Med den kunskap och de misstankar jag hade innan, som nu bekräftats och utökats av Edward Snowden, börjar jag på fullaste allvar undra om internet verkligen var ett framsteg.
Som du själv skriver är internet idag de facto en övervakningsapparat. Övervakningen är så tätt sammanflätad med internet, att det är närmast omöjligt att undvika den. För alla utom en expert, brukade jag skriva, men dagens avslöjande gör klart att förmodligen även den mest utbildade och vana expert är kraftigt övervakad. Inte minst på grund av expertkunskaperna.
Livsnödvändiga system som vatten, el och värme styrs ju över internet idag. Ett internet som de trodde var säkert, men som visar sig vara saboterat. Hur länge dröjer det innan den första riktigt allvarliga olyckan sker?
Fan vet om inte världen varit en bättre plats idag om internet aldrig uppfunnits.
För sabotaget och övervakningen kommer inte att sluta. Vanligt folk är för korkade för att förstå fakta och göra något, som att rösta, de kommer bara att göra som media säger. Sabotaget förstår de inte, och övervakningen bryr de sig inte om, för de viker ju redan ut sina privatliv helt och hållet på Facebook.
Det är väldigt deprimerande, och jag har ingen aning om hur man skulle kunna förbättra situationen. Att försöka sprida information ska man förstås fortsätta med, men så länge media inte är med på den båten är jag rädd att det egentligen är lönlöst.
@Ano Nym
Alla livsnödvändviga system, överallt, styrs inte via Internet. Det finns alltid andra vägar...
Fråga gärna någon som arbetar med det...
Om du tittar på Internet, som världens största bibliotek, någonsin, så är det lättare att förstå vad som pågår just nu.
Gutenbergs uppfinning boktryckarkonsten var den tredje revolutionen i den mänskliga kulturens historia. De två första, skrivkonsten och alfabetet, ligger flera tusen år tillbaka. Den fjärde, internet, står vi själva mitt uppe i.
Gutenberg's tryckpress, som INternet idag, gjorde att kunskaper plötsligt kunde distribueras till vem helst, när som helst, var som helst. Fram tills dess var det bara de oerhört rika och mäktiga som hade tillgång till böcker, d.v.s kunskap.
Om ett par hundra år så kommer man att läsa om det som pågår nu i historieböckerna på samma sätt som vi läser idag om Gutenberg och etablerandet av boktryckarkonsten.
För alla intresserade så rekommenderar jag läsning av boken “Gutenberg : Berättelsen om en man och hans uppfinning som förändrade världen” http://www.bokus.com/b/9789170370212.html
och kolla in den utmärkta dokumentären “Stephen Fry and the Gutenberg Press” http://www.youtube.com/watch?v=O6KmzuULPmQ En helt otrolig spännnade berättelse.
-----
Med dessa insikter kommer du att se på framtiden med ett leende. :-)
Det är precis den attityden som jag tror kommer att bli frihetens fall. "Framtiden visar sig ju alltid bli bra, behöver inte göra något..."
Redundans? En kabel brann ju i Stockholm häromveckan, och det stoppade SJ:s biljettbokning (och Postens och Systembolagets hemsidor). Det var en kabelbrand på en plats, vad händer när t.ex. alla nätverksswitchar av en viss sort görs obrukbara med något slags bakdörrsutnyttjande virus?
Viss redundans finns säkert, men räcker den? Särskilt med "smarta elnät"? Finns det redundans som är byggd för att förutsätta att internetutrustning hackas? Skulle vi kunna upprätthålla och vid behov till och med kallstarta hela Sveriges elnät utan internet eller telefon (som också går i liknande system idag)?
Jag tror att vi ligger relativt bra till i Sverige på den punkten, eftersom våra elnät redan var ganska smarta innan hypen med smarta elnät kom igång. Det betyder sannolikt att man inte litade lika mycket på internet då som man gör idag, och därför varit bättre på redundans.
Missförstå mig inte om det här med framsteg, internet som sådant är ett stort framsteg, men idag har man att välja mellan att använda ett starkt övervakat, trasigt internet eller inte använda internet alls, och hela samhället bygger på att man skall använda internet. Den situationen undrar jag om man kan kalla framsteg från när samhället inte var gjort för internet, för ca 20 år sedan.
Nej då. Sverige är mycket mer fast i fällan än alla andra, för vi har investerat i en massa IT-system vi inte alls klarar av och som vi har väldigt dåligt underhåll på.
Jag tror att Sveriges förhållandevis okritiska framtidstro, samt vårt enorma rationaliserings- och statistik-behov, har lett oss till att göra dåliga investeringar i IT. Dessutom har vi effektiviserat många platser utan att tänka på vem platsen ska vara effektiv för - skolan, vården, elnätet, osv är typexempel på detta.
Mjo, men det var inte riktigt det jag menade, utan vad rådande praxis var och är när man byggde och bygger elnätet framförallt. Dåligt underhåll av IT-systemen är väl inte så hårt knutet till hur bra man klarar sig utan många av dem, även om det förstås har viss koppling.
Jag tar elnätet som exempel eftersom det väl måste anses vara det mest kritiska, eftersom det bl.a. ger värme i (den i vinter ännu obefintliga) vinterkylan.
Vad jag egentligen menar är att jag undrar hur mycket kommunikation som behövs för att hålla igång elnätet. Räcker det att veta spänning och frekvens vid varje kraftverk, eller måste regleringen vara snabbare än så för att det inte ska bli självsvängningar, för att man inte ska luras av automatiskt reglerande transformatorer m.m. eller finns det "dum" redundans för "smarta" system i sådan utsträckning att elnätet kan fortsätta att fungera? Och om det värsta skulle hända, att hela nätet slocknar, kan man starta upp det igen utan internetbaserad teknik, eller har man byggt bort den möjligheten? Det är komplicerat att starta ett helt elnät, eftersom de flesta kraftverk inte kan starta utan att ha kraft till alla reglersystem, kraft som hämtas på elnätet. Man måste "bygga upp" bit för bit, börja med kraftverk som kan starta utan denna reglerkraft, och fortsätta med större och större. Det fick jag förklarat för länge sedan, av människor som jag är helt säker på att de vet vad de pratar om, men jag har inte haft tillfälle att fråga hur internetberoende elnätet blivit.
Det som framför allt oroar t ex MSB är väl att alla elmätare går att stänga av ifrån en centralt kontrollerad plattform. Så det gör att så länge man har kontroll över en sådan central plattform kan man selektivt slå på och av strömmen i olika delar av landet. Det är inte superlyckat, och en mer decentraliserad hade definitivt varit att önska.
Just elmätaren kan i och för sig vilken hobbyelektriker som helst koppla förbi vid ett nödläge, men det är frågan hur det är med större brytare i ställverk och så. Många sådana är fjärrstyrda, förmodligen via samma eller liknande system.
Men sådana kan ju teknikerna åka ut och ställa om manuellt i värsta fall, jag tror att kommunikation i och mellan kraftverk och ställverk, transformatorstationer, m.m. där det sitter mätutrustning är ett större problem. Men jag vet inte hur det ser ut med det idag, eller hur mycket som behövs.
Det internetuppkopplade elnätet är ett tillräckligt stort problem för att regeringen ska ha beslutat att sätta upp en krisgrupp med Näringsdepartementet, Försvarsdepartementet och någon till tror jag, Försvarsmakten, MSB, FRA och PTS.
Att vi kopplat upp de flesta av samhällets kritiska infrastrukturer mot internet och telekommunikationsutrustning är förresten, när jag tänker på det, kanske anledningen till att man vi tillsättningen av ny PTS-chef 2009 verkar ha prioriterat kandidater med bakgrund i nätverkssäkerhet.
Notera också att Försvaret på något sätt har blivit den dominerande aktören för att säkerställa svenska elmarknaden, som ju privatiserades i syfte att undvika att staten fattar fel beslut om el.
Det börjar bli smalt här, så jag svarar mig själv istället :)
Krisgrupp? Vad bra, då är det i alla fall någon som förstår att problemet finns och tar det på allvar. Sedan är bara frågan om de kommer fram till något, och om det är rätt och tillräckligt, men om de har det uppdraget borde det ju det. Frågan är väl som vanligt hur mycket det får kosta...
Jo, det är bra att PTS-chefen kan nätverkssäkerhet, men nu har det begreppet vänts upp-och-ned även i officiella kretsar i och med Snowden. Och med elnätet, som är så grundläggande för själva livet idag, tror jag att man egentligen inte borde lita på internet och "smart" teknik alls. Ju mer komplicerat något blir, desto fler möjliga källor till fel finns det. Om internet kraschar helt blir det kaos i ekonomi och handel, men det finns i alla fall en chans att återgå till andra system med det viktigaste, till exempel mat. Om elnätet kraschar helt mitt i vintern, dör folk.
Min högst personliga åsikt är att elen bör skötas av staten och kommunerna, inte bolag med vinstintresse. Den enda motiveringen som egentligen behövs för det är att titta på elräkningen före och efter privatiseringen.
Lägg till ny kommentar