I fredags 24 april 2009, åkte jag tillsammans med Ung Pirats förbundsordförande Stefan Flod till Stockholm för att träffa Henrik Hansson på Näringsdepartementet.

Han har hamnat i blåsvädret lite efter att han bloggat om Telekompaketets tillägg 138 och 166, och svenska regeringens eventuella invändningar mot dessa. Mina slutsatser kommer längst ned, allt annat är bara ord.

Invändningen synes mestadels vara av lagteknisk karaktär. 138:an kan tydligen få verkningar på lagar som är helt orelaterade till den situation man egentligen vill undvika. Vi ställde frågan varför man inte då i ministerrådet formulerar om klausulen så att det blir uppenbart vad som avses. Man har ju ändå vid flertalet tillfällen tillkännagivit att man gillar andemeningen i tillägget?

Svaret verkar vara att man försöker. Inom ramen för ministerrådets behandling av telekompaketet försöker Sverige hålla fanan någorlunda högt för fri- och rättigheter på nätet. Men problemen är många: dels kan Näringsdepartementet inte tala allt för högt om vad de gör eftersom det skulle försämra deras förhandlingspositioner. Dels finns det i ministerrådet förmodligen ett tillräckligt starkt motstånd för att åstadkomma en så kallad minoritetsblockering om inte de nuvarande förslagen ser ut på något annat sätt än direkt lagstiftning. Tydligen har flertalet "tunga" medlemsländer (oftast = stort invånarantal) uttryckt oro över 138:an som del av den faktiska lagstiftning, men varit mindre missnöjda med tanken på 138:an som en del av en preamble, det vill säga stark uppmaning.

Vi är nog många som blev glada igår kväll när det visade sig att 138:an gick igenom!

Det här är en viktig markering från Europaparlamentet att man inte godtyckligt kan straffa medborgare genom att skära av dem från samhället utan att en riktig domstol har uttalat sig om det.

Senaste veckan har det framkommit tveksamma resonemang från bland andra svenska Näringsdepartementet om att regleringen inte behövs. Det här beslutet visar att den visst behövs, och att reglering är viktigt. Och beslutet är också en principiellt viktig markering mot de lagförslag som frodas i de europeiska, främst det franska, parlamenten.

Att Piratpartiet skulle förvandlas till ett parti som tvingas försvara status quo tycks många verklighetsfrämmande. Är vi inte det parti som står längst fram i IT-revolutionen, med principer där denna och nästa generations viktigaste frågor - integritet, kommunikationsfrihet, demokratiska fri- och rättigheter - blir viktigare än någonsin?

Det tycks oss naturligt att se det fria nätet accelerera - att se den tekniska utvecklingen öppna vägar till kommunikation och samtal mellan människor som aldrig annars skulle träffats, att som demokrati bekämpa censur och bevara meddelarskydd och anonymitet.

Men så är inte fallet. Det fria nätet är under attack, och med det förvandlas vår kamp från visionär progressiv till konservativ och bevarande. Vi tvingas gräva ner oss i skyttegravar för att förhindra det ena förslaget framför det andra.

Det liknar allt mer en overklig saga med hjältarna omgivna av allsköns fiender. Bloggosfären kastar sig som besatt för att refutera det ena lagförslaget efter det andra. FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet. Senaste kampen för bloggossfären rör Telekompaketet som ska passera parlamentet i EU. Utan tillägg 138 riskerar det förslaget göra slut på internet så som vi känner det.

I slutändan är det vi, medborgarna, som avgör denna episka berättelse mellan nätfrihet och informationsprotektionism. Rösta på Piratpartiet den 7 juni, och vi lovar att försvara allas vårt internet till partiets sista andetag.

Vi i Piratpartiet brukar se på oss själva som ett fokusparti, definierat som ett parti med en begränsad politisk agenda som ställt sig utanför den klassiska höger/vänster-dimensionen inom svensk politik. I samband med detta brukar vi jämföra oss med Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Vilka likheter finns det då mellan Kristdemokraternas och Piratpartiets bildanden, och ska de båda anses vara fokuspartier?

Kristdemokraterna, som ursprungligen bar namnet Kristen demokratisk samling (KDS), bildades 1964. Tre viktiga händelser brukar nämnas i den (sparsamma) litteratur som finns kring bildandeprocessen. Dels debatten kring kristendomsundervisningen (som skulle döpas om till det vi idag känner som religionsämnet), dels en extra skandallös film som skapat moralpanik (Vilgot Sjömans "491") , dels en skrivelse av ett stort antal läkare som varnade för sedeslöst leverne hos ungdomen.

De verkliga bildandegrunderna är mer komplexa. Lewis Pethrus, ledaren för den svenska pingströrelsen, hade redan tidigare visat intresse för att ta sin starkt växande rörelse ut i politiken. Det blev också ur pingströrelsen som partiet grundades och fick sin första medlemsbas. Någon allmän kristen uppslutning bakom partiet fanns det inte, åtminstone inte inledningsvis. I riksdagen fanns redan en stor grupp kristna ledamöter från övriga partier. Kanske var det just det bristande behovet i allmänhetens ögon som slog undan benen för partiet - först 1991 kom de in i riksdagen!

Telekompaketet har fått riktig snurr nu, vilket inte är helt dåligt. Jag har sett att flera har skrivit till europaparlamentarikerna och bett dem överväga telekom-direktiven mycket noga innan de går till omröstning.

I vissa fall går det så långt att man helt vill stoppa direktiven.

En av de saker som gjort att det blivit så uppmärksammat just nu, är att Henrik Hansson, sakkunnig hos infrastrukturministern, har gjort ett par dumma uttalanden. Det uppmärksammade tillägget 138, framfört i Europaparlamentet av bland andra Christoffer Fjellner (som för övrigt skriver om nyheten här), stöds till exempel inte av Hansson för att "det inte står någonstans i telekompaketet att användare ska stängas av".

Det gör det inte heller. Men det står inte heller att de inte ska stängas av. Och däri ligger problemet. En brist på reglering kan också vara en sorts acceptans.

Men är det bra att därför stoppa Telekomdirektivet?

Jag är osäker. Jag har inte läst den nuvarande fördragstexten, men risken är att medborgares rätt till internetuppkoppling är oreglerad även där. Och om vi inte får den rätten reglerad kan lagar som den om HADOPI i Frankrike ändå gå igenom. Det känns som ett säkrare kort att be europaparlamentarikerna lägga fram och rösta igenom bra tillägg som garanterar nättillgången för medborgarna.

Sen kanske vi kan få pli på Hansson och Torstensson också.

Är telekom-paketet, förslag på revidering av fyra EU-direktiv som reglerar olika aspekter av telekom-marknaden, en hårresande historia på väg mot sitt slut? Jadå. Direktivet är redan i andra läsningen i parlamentet. Och aktivisten Erik Josefsson har följt händelseförloppet hela våren och genom mars, då den omröstning skedde i utskotten för handel och industri i parlamentet som resulterade i att två av de tillägg som skulle ha garanterat medborgarnas rättigheter även på nätet röstades ned.

Därför påbörjas nu en kampanj, av Josefsson med bland andra Ung Pirat, för att pusha ett norskt dokument om riktlinjer för informationssamhället i parlamentet. De norska riktlinjerna innehåller flera bra punkter för hur vi garanterar fri- och rättigheter på nätet. Framför allt garanterar de tillträde och tillgång till informationssamhället.

Ironiskt nog för Piratpartiet är den kommande slutspurten i telekom-pakethärvan inte alls någon produktiv del av valrörelsen. Telekom-paketet i dess nuvarande utformning är klart mycket skadligare än IPRED någonsin kommer bli, men det påverkansarbete som måste genomföras för att kanske till slut få ett i alla fall inte katastrofalt dåligt direktiv måste ske innan 16 april. Snabba puckar, med andra ord!

Det bästa man kan göra för informationssamhället idag är att skriva till Europaparlamentarikerna och berätta om det norska styrdokumentet. Och det här måste göras nu. För även om vi får parlamentsplatser 7 juni, kommer nästa mandatperiod vara för sent att påverka.

Öppet brev till infrastrukturministern Åsa Torstensson

Ett nytt dokument från Norges post- och televerk innehåller bra riktlinjer för nätneutralitet. Kommer Sverige anamma Norges goda exempel och driva frågan i EU?

En av de EU-frågor som gavs mest uppmärksamhet förra hösten var telekom-paketet. Telekom-paketet är en rad lagförslag som lagt inför parlamentet som behandlar olika frågor rörandes internet och telefoni. Några delar av paketet har blivit hårt kritiserade. Speciellt de delar som möjliggjorde avstängning av internetanvändare.

Därför blir man extra nöjd när man ser ett styrdokument från norska televerket som säger att internetanvändning ska uppmuntras och göras tillgängligt för alla. I dokumentet står bland annat att alla medborgare ska få tillgång till internet med viss kapacitet och kvalitet. Det står också att man ska få använda internet på vilket sätt man vill utan inskränkningar förutsatt att man håller sig inom lagens ramar. Alla medborgare ska dessutom vara fria att få tillgång till internet för att sända och ta emot det de känner för.

Så är det här någonting Sverige kommer haka på? Jag hoppas det. Jag hoppas att det är infrastrukturministerns ambition att driva den frågan starkt under nästa ministermöte. Det här är en möjlighet till en enad skandinavisk politik på IT-området som är både konstruktiv och framtidsvänlig.

Därför behöver infrastruktministern ta ställning för att Norges väg blir Sveriges väg och EU:s väg i ministerrådet. Är det någonting Åsa Torstensson har för avsikt att göra?

De senaste dagarna har det hänt så mycket att det är svårt att veta var man ska börja. Europaparlamentets utskott för den inre marknaden har röstat för Telekompaketet inför andra läsningen i parlamentet utan tillägg 166 (art 32a) som skulle ha garanterat proportionalitet i tillämpningen av straff mot bland andra fildelare.

Dessutom har IPRED trätt i kraft. Från och med igår ser vår upphovsrättslag betydligt annorlunda ut än den gjorde bara i tisdags. Jag gissar att det skrivits tusentals spaltmeter om IPRED redan och ger därför en länk till en sammanställning av dessa. Värt att notera är idéen om de öppna nätverken Ipredia som spånades fram på opassande.se. Den har verkligen fastnat.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet den sjunde juni.

För oss partiaktiva kommer valet bli ett intyg på hur väl vi lyckats med vårt arbete sedan riksdagsvalet 2006. Vi går in i denna valrörelsen med fler medlemmar, förbättrad organisation och slipade strategier. Utmaningen består dock inte endast i att vinna valet, utan också av att bygga inför framtiden.

Följande pekar för ett positivt valresultat:

1. EU-parlamentet är bättre anpassad än riksdagen för en fokuspolitik med ställningstaganden inom ett fåtal områden.
2. Färre röstar i EU-valet. Förra valet röstade endast 37,9%. Om vi mobiliserar våra väljare i högre grad än övriga partier kan vi öka våra chanser dramatiskt.
3. PPs frågor har stått i fokus för den politiska debatten under mer än ett års tid. FRA-lagen, datalagringsdirektivet, IPRED är alla förslag som berört vår kärna av informationspolitik och integritet. Det är rätt tid för ett fokusparti med begränsad agenda.
4. Vi har en stabil lista med mediatränade kandidater. Flera av dessa förväntas driva personliga valkampanjer.
5. Ett stort antal av våra sympatisörer 2006 har nu fyllt 18 och blivit väljare.

Följande pekar mot ett negativt valresultat:

1. Antal medlemmar. Det lovade stort i förra valet men höll tunt. Det har visat sig att antal medlemmar i partiet inte kan föras över till antal röster i samma proportion som övriga partier.  Med samma proportion mellan medlemmar/röster som 2006, och förutsatt att medlemsantalet inte ökar dramatiskt från dagens 12500, skulle vi knappt nå halvvägs till de 100 000 röster som krävs.