EU:s externa handelspolitik är en av de mest intressanta områdena i EU-politiken. Den externa handelspolitiken påverkar faktiskt speciellt immaterialrätterna så mycket att det knappast är möjligt med någon form av subtil påverkan som inte tar sin början där. Därför har jag skrivit om ekonomiska partnerskapsavtal, ACTA-avtalet, världstullsamarbetet och valda delar av EU:s WTO-politik på min kampanjsida. I en perfekt värld kommer jag ägna dagen åt att skriva manus för kortare filmer om ämnena.

EU:s externa handelspolitik är tätt sammankopplad med u-länders tillgång till mediciner. EU:s externa handelsförhandlingar har också kopplingar till upphovsrätten. Precis som TRIPS-avtalet från 1995 (en av de tre grundavtalen inom världshandelsorganisationen WTO) yrkar EU ofta och gärna på att avtalen ska innehålla någon form av konstaterad miniminivå på de sanktioner som ska gälla vid intrång i en immaterialrätt. Naturligtvis har EU en allt annat än minimalistisk syn på skyddstider.

Till detta kan tilläggas att EU för en aggressiv tullpolitik. Dels har EU krasst bestämt att de ska övervaka flödet av varor över europeiska gränser extra hårt i immaterialrättsfall. Dels vill EU i sina bilaterala handelsförhandlingar få motparterna att införa samma rigorösa regelverk EU själva har. Det verkar inte finnas någon insikt om att de flesta u-länder är mer betjänta av att skapa en fungerande administration för landet som helhet, snarare än en fungerande administration för gränsbevakning och efterlevnad av immaterialrätter.

Läste nyligen på Calandrellas blogg om hur det kändes att delta i en valkampanj utan att kunna rösta. Istället rekommenderar hon alla hon känner att rösta på Piratpartiet.

Calandrella är 13 år gammal, vilket innebär att hon inte kommer få rösta förrän 2014. Är detta verkligen demokratiskt?

Jag tänkte ägna detta inlägg åt att diskutera just barns rösträtt, en fråga jag varit engagerad i sedan jag skrev min (mer teoretiskt lagda) kandidatuppsats i ämnet. Uppsatsen finns även bifogad till denna post om någon är intresserad.

-

Rösträtten idag ter sig oftast för oss som fullt demokratisk. Kontrasterad mot gamla tiders försyndelser (exempelvis en uteslutande manlig rösträtt) verkar den ha nått sitt historiska slutmål, utan möjlighet till vidare breddning. Vi bör dock komma ihåg att rösträtten aldrig utvecklats i något plötsligt utbrott av demokratisk insikt, utan snarare har varit en hård förhandlingsprocess mellan olika intressen. Historiskt sett har aldrig en grupp förvärvat sin rösträtt utan att ha ett politiskt stöd bakom sig.

Vandringen mot allmän rösträtt i Sverige började redan 1866. Då ersattes den i historieböcker ofta omtalade ståndsriksdagen med en tvåkammarriksdag. Skillnaden var radikal och förändrade fokus från klass/stånd till ett system där enskilda gavs rösträtt och möjlighet att direkt förvärva mandat i landets styre.

Idag startar röstningen till EU-parlamentsvalet. Det har därmed blivit dags att försvara det framtida informationssamhället med en röst på Piratpartiet.

Jag kommer att rösta på Amelia Andersdotter, Piratpartiets andranamn. Jag har suttit tillsammans med henne i Ung Pirats förbundsstyrelse i över två år nu, och har fått intrycket av en person med både självsäkerhet och breda faktakunskaper. Hon har även en balanserad syn på politiska frågor där allt inte ses i termer av svart och vitt, utan snarare målas upp i nyanserade gråskalor. Kombinationen av detta tillsammans med hennes tendens att främst använda argument byggda på hårda fakta istället för endast retorik är egenskaper jag vill se hos min representant i Bryssel. Egenskaper som jag tror kommer göra henne till ett utmärkt språkrör för våra frågor. Amelia skriver på denna blogg under beteckningen "teirdez".

Christian Engström har skrivit en kort guide om hur man röstar här.  Information om valet och val i allmänhet går att finna på val.se och på eu-upplysningen.se.

Imorse fick jag ett telefonsamtal från en medlem som undrade hur EU-lagstiftningen ser ut kring chip. Jag tänker, och förmodligen han också, på RFID-chip och deras diverse applikationer i försäljning, som identifikation eller på arbetsplatser som övervakning av anställda.

Det här är en av flera områden där det behövs stark och tydlig reglering. EU har redan släppt en konsultation om RFID-chip och deras användning för ett par år sedan. Våren 2008 hade man ytterligare en konsultation där man bad om åsikter på det förslag man arbetat fram baserat på den första konsultationen. Jag såg de förslag man lämnade fram då, och tänkte väl kanske att medborgarorganisationer fick för lite att säga till om i regleringsprocessen i förhållande till företag. Annars var det hyfsat vettiga saker, som att det ska finnas regler för hur lätt det ska vara för en konsument att välja bort identifiering (mycket lätt), och i vilka situationer det inte ska anses vara acceptabelt med RFID-identifikation (några stycken). För den som är intresserad av vilka riktlinjer kommissionen till slut antog 19 maj 2009, finns en hemsida på kommissionen avdelning för informationssamhället.

Nästan precis när vi lagt på, kom jag att tänka på en statlig offentlig utredning jag hörde talas om förra sommaren. Integritetsskyddet för arbetstagare och arbetssökande har hittills varit obefintlig i svensk lagstiftning. De rättsfall där det varit fråga om integritetskränkningar har snarare fått bedömas analogt med annan lagstiftning, som diskrimineringslagarna. Utredningen skulle ursprungligen ha publicerats 31 oktober 2008, men har dröjt på sig till 5 maj 2009. Nu är den äntligen här!

Idag var jag tillsammans med några av Lunds piratstudenter på en mycket intressant och givande föreläsning om fildelning, arrangerad av vänsterns studentförbund. Mikael von Knorring, vänsterpartist och en aktiv förespråkare för en reformerad upphovsrätt, ägnade föreläsningen åt att tala om sin syn på upphovsrätt, det politiska läget och argumentationen kring fildelningens vara- eller icke- vara. Mikael visade sig vara en jordnära pragmatiker, med god känsla för såväl det politiska spelet som de filosofiska och samhällsekonomiska aspekterna av debatten.

De samhällsekonomiska konsekvenserna av gratis information, det orimliga i att beivra upphovsrätten och samtidigt behålla ett fritt informationssamhälle, de möjliga lösningarna som bygger på såväl nya affärsmodeller som digitala bibliotek.

När jag hörde Mikael upprepa argument som vi pirater kommit att vänja oss vid kunde jag inte låta bli att dra kopplingen till den moderata riksdagsmannen Karl Sigfrid. Trots att de båda står långt ifrån varandra på vänster/höger-skalan, och delar få åsikter i frågor som privatisering och A-kassa, så verkar deras analyser av fildelningsproblematiken vara förvånansvärt lika. När det gäller fildelning verkar de ha ett i stort gemensamt synsätt. Även där de är oense har jag svårt att se några verkliga motsättningar.

Visst, Mikael är förmodligen mer positiv till statligt kulturstöd, men sätter vi de båda i ett rum med tillräckligt med mandat i ryggen är jag övertygad om att den gemensamma lösningen inte skulle bli annat än utmärkt - till och med ur ett piratperspektiv.

Jag och Max Gnipping, vice ordförande i Ung Pirat Stockholm, sitter på Forum Syds årsmöte 2009. Vi har deltagit i givande diskussioner om Forum Syds regionstrategier, och lyssnat på en del föredrag.

I morse var det Maria Leissner, Sveriges demokratiambassadör. Hon tycker inte helt förvånande att det är väldigt bra att svenskt bistånd ska riktas mer mot insatser för demokrati än insatser för levnadsuppehållande insatser som mat och vatten. Leissner menar att fattigdom inte bara är brist på mat, utan också brist på makt. Att större insatser för demokratin kommer att innebära mer makt och genom det i förlängningen mer mat.

Spontant tänker jag då att kunskap är makt, och funderar lite surt på om Sveriges regering också har för avsikt att föra bort EU:s externa handelsrelationer från en inlåsande, expansiv maximalistisk immaterialrättssyn (dels i teknologiöverföringssyfte, men också för att det vore så oerhört inspirerande att se vad de kan göra av all information!). Om detta berättar inte Leissner, men tanken att kunskap måste överföras till u-länder, och att EU:s externa handelspolitik måste förändras, verkar i alla fall ha ett stort stöd bland de deltagare på årsmötet jag pratat med.

Vidare har vi hört ett mycket inspirerande föredrag från organisationen Tostan. De arbetar med olika former av civilsamhällesstärkande program, som hälsomedvetenhet. De har också en omfattande verksamhet för att lära människor läsa och räkna, och - hör och häpna - läromedlet är mobiltelefoner och det de lär sig skriva är SMS!

Medan jag har förberett mig för att åka på Forum syds årsmöte tillsammans med Max Gnipping å Ung Pirats vägnar, har justitiedepartementet listigt låtit bli att släppa ett förslag på hur man ska implementera EU:s datalagringsdirektiv från 2006.

Men vad vore kontroversiella genomföranden av EU-direktiv utan lite pajkastning? Moderata ledamöter i justitieutskottet hävdar på fullaste allvar att Bodström tvingat dem!

Missförstå mig rätt, jag tror inte att Bodström är någon duvunge. Samtidigt förstår jag att den sittande regeringen inte heller är det.

Jag måste erkänna mig lite nöjd med att jag kommer få spendera helgen nedgrävd i diskussioner om vad som bör förändras i EU:s externa handelspolitik, snarare än hur svårt det är att påverka beslut som redan tagits.

För övrigt har beslutet om Telekompaketet inte tagits än! Jag hoppas att ingen under de närmsta sex månaderna glömmer bort att varje vecka påminna Åsa Torstensson om att det är en god idé att reglera medborgerliga rättigheter.

Jag hade turen att bli utfrågad om miljöfrågor igår, precis veckan efter att jag suttit och grubblat rätt ordentligt på frågan.

Det kan vara väl värt att notera att givetvis finns det inget svenskt parti idag som tycker att man inte ska satsa på grön infrastruktur. Snarare tvärtom. Det märks att också företag är intresserade av grön infrastruktur. Tågbanorna är ständigt överbelastade, landet runt, i kampen för miljövänlig transport.

Men det är väl värt att notera att ett europeiskt byte från vår gamla, omiljövänliga infrastruktur, till ny, smartare infrastruktur kommer att stå oss mycket dyrt. Utan en massa trassliga patent skulle det gå mycket lättare.

Det är också väl värt att notera att Indien, Brasilien och Kina inte har så mycket gammal infrastruktur de behöver byta ut, så om de kan bygga "rätt" från början sparar de (och i förlängningen också vi) dels stora summor pengar, men också en oerhörd miljövinst. Det är därför det är så knepigt att Kina måst bygga ut sitt inrikesflyg, istället för att bygga snabbtåg.

Vidare tycker Kristianstadbladet idag att jag lider.

Dessutom vill jag passa på att uppmärksamma min väljarkrets om att jag har utarbetat ett sakpolitiskt program inför de kommande fem åren. Jag hoppas att mina partikamrater också kommer att omfamna dessa hittills åtta frågor som jag tror kommer kunna ta upp en del av vår tid under nästa mandatperiod.

Blev uppmärksammad på att GP publicerat artikeln med mig som de intervjuade mig för i måndags.

Så i sann politikeranda tänker jag dementera några av deras påståenden:

-Den gröna gruppen ligger redan nära våra ställningstaganden, och är förmodligen enklast för oss att gå med i med avseende på vår politik. Det betyder inte nödvändigtvis att de är det bästa valet, eftersom det kan vara så att den liberala gruppen är i större behov av det lobbyarbete vi tänkt oss bedriva.

-Jag vill sitta i utskottet för extern handelspolitik. Militära spörsmål intresserar mig visserligen, men knappast i lika stor utsträckning som t ex ACTA, WTO eller EPA:s.

-Vi fick 8,5% i en brittisk valundersökning, men 3,4% i en S'IFO-undersökning samma dag. Jag har inte påstått något annat.

Men jag har stor förståelse för journalister. De är på intet sätt omnipotenta och jag misstänker att det var lite svårt att höra vad jag sa, när jag kavade mig fram genom stockholmstrafiken.