Sitter halvdöd på en lånad dator och bloggar. Det är Almedalsvecka och jag har tagit på mig att bevaka utbildningsfrågorna under de närmsta dagarna. Kunskapspolitiken ett område jag tror vi kommer ha mer att säga till om i framtiden, och politikerveckan är ett utmärkt ställe att snappa upp problemformuleringar och "det senaste".

Mitt första seminarium i ämnet var ett arrangerat av svenska lärarförbundet.  Seminariet diskuterade den svenska skolans utveckling, hur vi ligger till idag och hur den kan utvecklas. Generellt var det gott gry i arrangemanget, publiken var aktiva (med applåder och hejarop) och lärarförbundet visade som vanligt på ett stort engagemang inför frågorna - all creds till dem! Boken som låg i centrum för arrangemanget är förmodligen ett hett boktips, titeln får jag dock återkomma till imorgon.

Därefter var jag på ett seminarium vid namn "Varför lyckas vissa skolor bättre än andra?" som arrangerades av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). SKL visade utdrag från en rapport de kommer släppa vid årsskiftet. Det mest intressanta var förmodligen slutsatsen att resurstilldelning till skolor inte var så avgörande för  resultatet som man kunde tro. Istället var det ledarskap och målstyrning som var några av flera viktiga ingredienser.

Mer om skolan imorgon!

Mattias Bjärnemalm skriver i dagarna klokt om varumärkesrätten och om hur Piratpartiet ännu inte tagit ställning för en förändring av densamma. Han menar att det finns påtagliga brister i dagens varumärkeslagstiftning, speciellt som den utvecklats i andra europeiska länder, och varnar för att de konsumenter som i teorin ska skyddas av varumärken riskerar bli kriminaliserade vid varumärkesintrång även i Sverige.

Varumärken är något man kan plagiera, counterfeit på engelska, och är en av huvudpoängerna bakom avtal som ACTA. Man gömmer sig bakom varumärkenas ädla syfte, att skydda konsumenter från att bli lurade eller skadade av att köpa en felaktig eller falskt marknadsförd produkt, för att skärpa tullåtgärder och införa hårda sanktioner mot intrång.

Min åsikt är att varumärkesrätten helt bör tas bort. Ur konsumentskyddshänseende fungerar marknadsföringslagen mycket bättre, och även i den händelse att visst konsumentskydd fortfarande saknas i marknadsföringslagen har jag mycket svårt att se att detta enkelt inte skulle kunna åtgärdas.

Likt Simon Rosenqvist anser jag att alla immaterialrätter så småningom måste avvecklas. Varumärkesrätten kan vara ett nog så bra ställe att börja.

Igår skrev jag på DN:s debattsida att undantag i upphovsrätten är viktiga för Europa. Vidare kommenterade jag och Mattias Bjärnemalm på första IPRED-domen på Newsmill.

Den som av någon anledning regelbundet följer den här bloggen vet att jag tidigare har skrivit om undantagen som världsfråga. Bland andra Electronic Frontier Foundation och Knowledge Ecology International har arbetat med att få synskadades möjlighet att ta del av litteratur till en rättighet inom ramen för en WIPO-konvention. EU och USA spjärnar emot.

Min förhoppning är så klart att EU ska förändra sitt beteende internationellt men även inom unionen. Därför är svenska regeringens handlingar under ordförandeskapet av yttersta vikt. Maud Olofsson har sagt att hon vill gå piraterna till mötes: gå oss till mötes här. Sverska regeringen har nämligen tidigare varit negativa till standardisering av undantagen på Europanivå, och har, enligt EFF och KEI, dessutom varit negativa till en särskild konvention till fördel för synnedsatta. Beklagligt, till och med uselt.

Sände nyligen in en artikel till Liberala studenters E-tidning "Studentliberalen". Längd är 2500 tecken, inklusive blanksteg, ämne är Studentkåren i kunskapssamhället. Texten är postad i sin helhet nedan.

Studentkårerna är mer än ett fackförbund

Konflikten om kårobligatoriet närmar sig sitt slut. Debatten har ofta varit fixerad vid dels vikten av föreningsfrihet, dels vikten av ett starkt studentinflytande. Dessa frågor är viktiga och centrala, men samtidigt finns det faror med ett ensidigt fokus på kåren ur ett förenings- och studentperspektiv. Risken är att man får en diskurs där studentkårerna endast beskrivs i termer av ideella fackföreningar för studenter, och glömmer att de även är en viktig del av högskolans och universitetens utveckling.

Kommunikationstekniska framsteg förändrar idag hur vi sprider och tillägnar oss kunskap. Exempelvis rör vi oss mot en kommande massdigitalisering och spridning av kurslitteratur. Två problem har tidigare hindrat en sådan utveckling. Dels är datorer klumpiga ersättare för böcker, både i vikt och storlek, och att skriva ut digitaliserat material är ofta lika dyrt som att köpa litteraturen i bokform. Dels har datorskärmens ljus sitt ursprung bakom texten, vilket gör den obehaglig att läsa från. Båda dessa problem löses nu genom elektroniska portabla lässkärmar som är enkla att bära med sig samtidigt som de reflekterar ljus likt papper.

Den tekniska utvecklingen förändrar villkoren för lärande och kunskapsproduktion. Samtidigt som mängden kunskapskällor i form av tillgänglig referenslitteratur och globala lexikon, som Wikipedia, ökar kraftigt, påverkas också universitetens roll och arbete. Detta sker exempelvis genom ett skiftat fokus från föreläsaren som kunskapskommunikatör till rollen som pedagog och handledare i inlärningen.

Idag är jag på Norcon 23 på Litteraturhuset i Oslo. Imorgon ska jag, i egenskap av ungdom, NoFF-vinnare eller pikant inslag i fandoms vardag, debattera upphovsrätt ur ett sf-perpektiv med rättsinformatikprofessorn Jon Bing.

Om jag ska se det här som en form av politisk debatt borde jag naturligtvis ha gjort bättre research i veckan som gick. Nu blir det till att läsa de här texterna ikväll istället :/

Den enda gången jag sätt upphovsrätt nämnas explicit i ett sf-verk är i Nicola Griffiths Bränd av elden (finns i Nova science fiction-tidskrift #3). Berättelsen handlar typ om en ny form av instrument som skapar ljud via brutna ljusstrålar. Olika ljusstrålar ger olika klang. Instrumentet skapar upphovsrättstvister eftersom vissa rättighetsinnehavare anser att instrumenttillverkarna tar sig friheter. Omnämnadet är väl allt annat än centralt i berättelsen. En förflugen mening mitt i ett resonemang om något helt annat. Men faktum kvarstår att upphovsrätt som fenomen knappast omnämns, ens innan hela fildelningsdebatten kom igång, som något annat än rättstvister.

I bland annat böcker av Cory Doctorow och Charles Stross är det naturligtvis mycket intressantare resonemang om kluster och det globala medvetandet. Möjligheter med framtiden istället för de kroniska problem och smärtor vi lider av immaterialrättsligt idag är också mycket roligare att läsa om. Förmodligen att skriva om också.

Välbehövlig sen update: regeringsrättens beslut påverkar inte tillämpningen av IPRED.

Idag skriver DN att regeringsrätten beslutat att ta inte upp ett fall rörandes bland annat Antipiratbyråns möjligheter att samla in IP-adresser för att identifiera enskilda fildelare.

Så vitt jag minns var det i ett fall från Borås som det för några år fastslogs att IP-adresser är personuppgifter eftersom de går att knyta till en särskild person och dess förehavanden. Beslutet från regeringsrätten att låta det stå fast är lovvärt och bådar gott inför framtiden.

För att få tillstånd att samla in personuppgifter om misstänkta på det här viset har jag vidare för mig att det krävs högre straffskalor än vad som nuvarande finns i upphovsrättslagen. Immaterialrätterna borde väl i teorin inte vara sammanblandade med straffrätt över huvud taget, men eftersom man gradvis har lagt över ansvaret för immaterialrätternas efterlevnad på staten istället för intressehavaren finns det naturligtvis redan förslag liggandes i EU som skulle råda bot på den prekära situation Antipiratbyrån befinner sig i nu.

IPRED2, eller kriminaliseringsdirektivet (kanske borde vara skärpta-straffskalor-direktivet egentligen), har så vitt jag minns redan behandlats i EU en gång, och kommer väl upp till behandling igen i den kommande mandatperioden.

Jag vill ju egentligen inte vara någon olyckskråka. Så jag tror nog jag tänker spendera dagen med att småle lite grann åt Antipiratbyråns misslyckanden.

Dessutom ska jag till Norge på science fiction-kongress! NorCon 23 går av stapeln i Oslo och jag är heders-fanne-gäst. Woosh!

Ung Pirat är numera representerade på UD:s referensgruppsmöten för extern handel via sin paraplyorganisation Forum Syd. Forum Syd och Ung Pirat (därmed indirekt Piratpartiet) har nästan helt överensstämmande bild på internationella handelsförhandlingar, i alla fall de delar som rör immaterialrätter. Därför skrev jag här om dagen till deras informationschef Maud och frågade ifall hon kunde representera oss i några frågor:

--hur tänker svenska ordförandeskapet arbeta för att det ska bli lättare för blinda att få del av böcker? det ligger för närvarande en konvention/avtal i WIPO som skulle garantera det, men som EU och USA har varit bråkiga med.
--kommer det svenska ordförandeskapet försöka vända på EU:s handelspolitik så att jordbrukssubventioner inte används som påtryckningsmedel för att få u-länder att införa striktare immaterialrättslig lagstiftning?
--har det svenska ordförandeskapet några ambitioner att försöka motverka "forum-shopping", det vill säga att EU hela tiden är drivande i att skapa nya forum i nya organisationer för att driva immaterialrättslig politik? Jag tänker lite på World Customs Organisations plötsliga intresse för immaterialrättslagstiftning eller ACTA.

Nu har Maud svarat mig, ganska utförligt, och på ett sätt jag inte är helt nöjd med. Inte i relation till Forum Syd, utan till UD-tjänstemännen!

Idag ger Erik Josefsson en kommentar om tjänstemän och politiker. Vem tar order av vem? frågar han sig. En tjänsteman tar alltid order av en politiker, och den tjänsteman som kommer vara ansvarig för EU:s ACTA-förhandlingar är inget undantag. Frågan är då vilken politikers order han tar?

ACTA-förhandlingarna ligger på UD:s bord. UD styrs av Carl Bildt. Men Carl Bildt är säkert inte jätteinvolverad i alla praktiska detaljer hans departement sysslar med. Snarare är det så att UD har som uppdrag att hålla sig på god fot med Sveriges samarbetspartners samtidigt som de driver en svensk agenda. Den svenska agendan kan mycket väl vara öppenhet. Men att uttala sig i pressen om hur man driver den frågan kan orsaka diplomatiska incidenter, inte minst för att flera av de länder som ingår i ACTA-förhandlingarna har en lång tradition av sekretess kring allt. Jag känner mig något benägen att dra parallellen med EU-samarbetet: sedan Amsterdamfördraget är EU förpliktigat att eftersträva öppenhet och insyn i processerna (artiklarna 207 och 255, Amsterdam). Det förpliktigandet ledde till att EG-domstolen, som en av få rättsinstanser i världen, har en offentlig, sökbar, gratis databas över samtliga lagar och domar som fällts. Det har t ex inte svenska högsta domstolen.

2009 är ett spännande år. Nytt parlament, ny kommission och... ny chef för EPO?

Jag minns de intressanta spekulationerna kring vem som skulle bli ny WIPO-chef förra året. Det är roligt att slött följa kommentatorer och bloggar som listar för och nackdelar med olika kandidater (det blev Francis Gurry, som om jag minns rätt är patentjurist eller liknande från Nya Zeeland). Spekulationerna kring vem det kommer bli låter naturligtvis inte vänta på sig med EPO heller.

Bloggen IP::JUR listar några kandidater från Danmark och Schweiz. Själv hoppas jag naturligtvis på en polack, med tanke på deras till synes jordnära inställning till mjukvarupatent. Kanske gör IP::JUR det också, för de skriver

It might also happen that other names will pop up in the game. I expect that other distinguished persons in particular from EPC Member States of eastern Europe might just now be sitting there, ruminating as to whether or not they might throw their respective hat into the ring.

Uppdatering: Nu när jag tänker på det borde vi naturligtvis skriva till polska patentverket och uppmuntra någon därifrån att söka posten. Här är kontaktuppgifterna. Frågan är bara vilken del av patentverket man kontaktar för att be någon ansöka?