Titt som tätt får vi frågan om inte arbetsrätt är en viktig fråga. Jag tycker naturligtvis att arbetsrätten, likt alla andra politiska frågor, är viktiga frågor. Därför hjälpte jag idag Mab lite grann genom att ge min syn på kopplingen mellan bland annat arbetsrätten och piratideologin.

Så vad har piratideologin för koppling till arbetsmarknaden och arbetsrätten?

Den europeiska arbetarrörelsen står idag inför en stor utmaning: företagen idag är globala, de som anställer har oftast bättre kontakt med makthavarna än de som blir anställda. Det svenska facket, som ändå är ett av de medlemstätaste i Europa, tappar medlemmar och inflytandet sjunker. Varför det?

Därför att de fackliga organisationerna inte har lyckats ena sig med övriga europeiska arbetarrörelser och fackförbund. Jag menar kanske inte på toppnivå, för jag är säker på att de som sitter på höga poster i facket träffar sina europeiska motsvarigheter titt som tätt. I alla fall träffar säkert vissa fackliga representanter vissa andra medlemsländers motparter då och då.

Men gräsrotsengagemanget finns inte.

Precis som EU självt lider av en brist på gräsrotsengagemang och återkoppling till de breda folklagren, lider facket av en brist på gräsrotsengagemang.

Lösningen? Internet, så klart.

Internet är en utmärkt arena för opinionsbildning, kontakter, forum, mejlinglistor och koordinering av aktioner över hela Europa. Facket behöver ta ställning för ett fritt internet, där deras medlemmar och alla andra medborgare kan delta, har rätt att delta. Men intresset för de här frågorna är, tyvärr, väldigt svagt från facket idag.

Idag fick jag av en grävande medmänniska en länk till historien om elbilarna. Batterier som skulle fungera i elbilar, med lång livstid och tillräcklig styrka, har funnits sedan tidigast 1997. Men patentet köptes upp av General Motors och Chevron, som snabbt satte P för vidare tillverkning.

Och i Kina har man länge velat bygga snabbtåg mellan de stora städerna för att möta den kinesiska befolkningens önskemål om att kunna åka på semester i andra kinesiska städer. Men istället för att licensiera ut byggandet av tågen, säljer Siemens bara hela tåg. Ineffektivt och så mycket dyrare för Kina att det försenar deras omställning till hållbar infrastruktur.

Patent skadar miljön!

Fått en debattartikel om undantag i upphovsrätten pubbad i Corren.

Snart kommer också någon form av sakpolitiskt manifest inför de kommande fem åren publiceras på www.ameliatillbryssel.se, där bland annat undantag i upphovsrätten, läkemedelspatent och EU:s externa handelspolitik diskuteras.

Forum Syd anordnade under dagen ett tämligen intressant lunchseminarium om ekonomiska partnerskapsavtal riktade mot afrikanska länder.

För mig har EPA:na varit intressanta ett tag, efter att jag av en händelse stötte på en rapport om EPA:rnas misslyckanden gjord av organisationen South Centre förra våren.

EU har till viss del använt ekonomiska partnerskapsavtal, handelsavtal slutna regionsvis utanför WTO-samarbetet, för att driva igenom en betydligt radikalare agenda gällande immateriell egendom än den man hittar inom till exempel WTO. Under dagens samtal var det också uppenbart att man till viss del kände sig störd av att EU använder sina egna jordbrukssubventioner och tullar på jordbruksprodukter för att få u-länder att gå med på att införa en immaterialrätt de egentligen varken har folk eller resurser att upprätthålla. Man talar i frihandelssammanhang om att EU (och andra i-länder) upphöjer tullfrihet som utvecklingsfaktorn över alla andra, samtidigt som man glömmer att vår egna ekonomiska utveckling kom till stånd i en period av stor protektionism.

Jag känner igenom de tankebanorna lite från resonemangen kring patent, som för övrigt går igen i den immaterialrättsliga delen av EPA:na: EU framhäver att patent gör att man utvecklas bättre, samtidigt som EU glömmer att samtliga industrialiserade medlemsstater blivit så just för att de skitit i de andras patent nån gång i tidernas begynnelse.

Om man bortser ifrån att EU inte kan sin egen historia vad gäller tullar och patent, får EPA-förhandlingarna också en obehaglig känsla av kolonialism över sig.

Tidigare har jag skrivit lite om teknologiöverföring och patent, samt senast om hur det ligger till med upphovsrättsstriden och bredbandstillgång i Spanien. Det här knyter an till ett av EU:s mer ambitiösa projekt inför den kommande femårsperioden. Svenska dagbladet berättar om att EU vill bli världsledande på internet!

Så har EU förutsättningarna?

I EU ligger några av de länder som har bäst bredbands- och uppkopplingstäthet i världen, Sverige inräknat. EU har också haft turen att vara en region där mjukvarupatent inte slagit igenom, och har därför en stor variation av små och medelstora mjukvaruutvecklande företag. Många av EU:s 498 miljoner invånare har tillgång till datorer, antingen direkt eller indirekt, via internet-caféer. Mobiltelefonmarknaden expanderar också relativt snabbt, särskilt de senare modellerna som ju inkluderar - internettillgång!

Som IT-region räknat kan man väl alltså konstatera att det finns förutsättningar, och att EU:s målsättningar på intet sätt är ouppnåeliga, men det finns problem.

Ett påtagligt problem är att man samtidigt som man satsa på infrastrukturen och möjligheterna för företag, vill begränsa internets egentliga invånare, medborgarna, från att använda internet fullt ut. Man ser internet som någon form av laglös zon där användarna löper amok och blir en samhällsfara.

Enligt senaste uppskattningarna av opinionsläget inför EU-valet kan Piratpartiet få två mandat. Det innebär en väsentligt ökad chans för mig att komma in.

Se bland andra:
Hallands nyheter, Norrländska socialdemokraten,Göteborgsposten, Vestmanlands läns tidning, ÖstgötaCorrespondenten, Dagens industri, Sydsvenskan, Skånskan, Gefle dagblad, Aftonbladet och SVT.

Jag får ibland för mig att läsa El País, en av Spaniens största dagstidningar.

I Sverige har vi talat om Spotify och deras möjligheter att ersätta fildelningar, och andra aktörer vill bland annat erbjuda böcker, men fortfarande är det en stor fråga hur de ska få betalt.

I Spanien talar man däremot fortfarande om den i Sverige sedan länge övergivna idén med bredbandsavgift. USA:s nya president kritiserar så sent som nu i veckan Spanien för att inte göra tillräckligt mycket för att komma till bukt med nätpirateriet. Högste spanske ansvarige för telekommunikationsdepartementet, Francisco Ros, insisterar på att operatörerna och upphovsrättsorganisationerna kommer överens om någon lösning.

Igår fick jag ett ganska stressigt samtal på eftermiddagen. Rösträkningen i parlamentet var färdigt efter sista plenaomröstningen i andra läsningen av Telekompaketet i Europaparlamentet. Jag kommenterade sedan utvecklingen Newsmill.

Det som hände var alltså att Europaparlamentet sa nej till det kompromissförslag ministerrådet hade tagit fram. Ministerrådet hade i sin tur, till skillnad från parlamentet, drivit en regleringsovillig linje. Det innebär att det förslag som ligger nu kräver domstolsprövning innan avstängning. Ministerrådets kompromissförslag hette istället att domstolsprövning innan avstängning rekommenderas.

Enligt DN var det liberalernas "sidbyte" som som gjorde så att parlamentet nu på riktigt satt sig upp mot ministerrådets inflytande. Det är ett modigt beslut, som ska ha all heder. Nu går nämligen förslaget delvis till förlikningsprocess (tredjebehandling) i höst, och det är inte nödvändigtvis en förutsägbar process. Att trots det hotet kunna ställa sig upp för det man tror på är hedervärt!

Som vissa kanske redan vet har jag tänkt mycket på ministerrådets ageranden i frågan. Jag kan se det rationella i deras linje, men tror att den är ett uttryck för en regleringsovilja som ingen tjänar på. Ibland måste man kunna se att vissa regleringar är tillräckligt viktiga för att man måste lägga sin regleringsminimalism åt sidan. Det hade ministerrådet behövt göra i det här fallet.

Efter lite funderingar över helgen har jag gjort en ansats till offentlig debatt.

Det finns en rationalitet i Näringsdepartementets linje i frågan som inte går att komma ifrån. Vi behöver telekomdirektivet, och vi behöver det så snart som möjligt.

Samtidigt drar sig Näringsdepartementet på ett beklagligt sätt för att reglera både tillgång till internet och nätneutralitet.

Därför skulle jag vilja uppmana samtliga läsare av den här bloggen att skicka brev till Näringsdepartementet, ringa, föra offentlig debatt, där man uppmanar Näringsdepartementet att ta sig ifrån sin regleringsminimalistiska syn på telekomdirektivet, och istället verkar för en sund, förnuftig reglering som gynnar samhället.