I recently reorganised my feeds slightly and added some Wall Street Journal, but I don't know if I'm strong enough. Here, for instance: Western critics say China's practices are a form of mercantilism aimed at piling up wealth by manipulating trade.

That is capitalism. China is good at that.

Yes. I know.

I also note that Spanish author Xavier Bru de Sala is not strong enough to resist bashing online piracy. He likes it, he understands the benefits, he participates in it, but also feels that technological protection measures whose sole purpose is keeping the technologically illiterate off information are our only saviour.

"We did it without any funding, without any graduate students, without much of the usual apparatus that science is done with nowadays," insists biophysicist Roman Stocker in an interview with The Register on the results of his now publicly available research results on cat slurping.

When I was a student representative at the faculty board of Business Law at Lund University I sat through a 15 minute argument on the wage of a 50% corporately sponsored professor who was allegedly using too much of her time at the institution tutoring base level course students. Some members of the board felt that a more adequate use of her time and competence would be tutoring advanced students. But if her time is not bought by the public, what demands can the public actually make regarding its use? What demands can she make as an individual employee? What happens in the mixed financing cases, like the European Union-backed JTIs? Or when the Bill and Melinda Gates Foundation funds social development research?

Onda inbrottsmän har stulit danske integrationsministern Naser Khaders e-port.

Tydligen har de brutit sig in i hans dator, snott e-posten och lämnat över bytet till Ekstrabladet för att denna tidnings rovgiriga murvelsvin ska kunna skapa smaskiga rubriker.

Inför kommunvalen 2010 hade många piratpartister ägnat mycket tid åt skolpolitik och hur offentlig förvaltning eller utbildning hjälper och stjälper befolkningens förmåga att anpassa sig till informationssamhället.

Idag skriver Samuel Kazen Orrefur från SSU i Sigtuna om skolmiljön som politiskt och kunskapsmässigt åsiktsbefriad i Stockholms Fria. Han menar att "grunden för inlärning är att ett känslomässigt engagemang finns kring ett ämne" och att " ett åsiktsmässigt neutralt förhållningssätt till det egna undervisningsämnet är ofta förödande. Det skapar en tråkig atmosfär där endast allmänt vedertagna fakta presenteras. Detta kommer med stor sannolikhet radera ut elevernas engagemang för ämnet för all framtid."

Visst, visst. Problemet med undervisning är inte polarisering, som många ofta vill ha det till, utan ensidighet. En skola som gör det till sitt mål att lära ut vissa saker (till exempel statiska fakta) istället för andra saker (evolutionsteori) känns inte intuitivt bra.

På sin blogg har han skrivit om skolan som förmedlare av konservativa värderingar. Hans inlägg om den förlegade allmänbildningen får mig att tänka på Another Brick in the Wall-skrivaren Roger Waters stabila karriär i utbildningsväsendet samt hans skollärarpappa. Gemensamt för alla utbildningskritiker är en god och gedigen allmänutbildning. Ironiskt nog.

I Stockholm har polisen en strategi att utvisa utländska prostituerade, ofta till de baltiska staterna där familjen med öppna armar väntar den dotter de naturligtvis anser ha haft ett hedervärt och legitimt yrke. För det är så man uppfattar prostitution i väldigt konservativa samhällen.

Efter det kanske kvinnan inte råkar ut för social stigmatisering eller våld på grund av vad hon gjort i Sverige. Framför allt får hon ett mycket bättre liv nu när hon ostigmatiserad och skyddad från samhällets verkligheter, utvisad till ett land där välfärdssystemet fungerar utmärkt och korruptionen i offentliga institutioner är så gott som obefintlig, kan finna sig till rätta i en sexfri tillvaro.

Under en vistelse i Barcelona stötte jag ihop med några människor som deltagit på No Border-rörelsens höstläger i Bryssel. Tydligen urartade lägret i 400 häktningar eller så, trots att deltagarna själva sa att mötet likt Köpenhamnsmötet var ganska fridfullt (den förödelse som orsakats av manifestationen beskrevs som "omkullvält papperskorg"). No Border-rörelsen vill skapa debatt och ifrågasättande kring Europas migrationspolitik, inspirationskälla och entusiastisk förespråkare av Stockholmsmodellen.

I've ended up in touch with a plethora of granual payment systems that try to innovate non-time based revenue making streams that also are not based on copyrights. Essentially cultural funding that is independent of methods for cultural revenue making previously dominating the creative sector.

Granular payment systems bypass the entire copyright regime. They do not base the payments on the amount of copies generated, and they do not make payments to holders of rights. There's other examples of copyright subversion, like Magnatune, Jamendo on sales, Youtube, Vimeo and vo.do on distribution, live performance, conferences, exhibitions on selling of time. Spotify, iTunes and Grooveshark are entirely rights-based since they strike unsueable licensing agreements with rightsholders that base revenue payments on amount of generated copies but could essentially be non-rights-based if they wanted it.

All of the flatrate debates are essentially suggestions for non-rights based revenue streams. All of the debate participants don't seem to realize it, insistent on basing distribution schemes on copy-generation, but well. At the Economies of the Commons conference in Amsterdam I heard a whisper in the willow about potential advocacy of payment caps or the setting aside of large parts of a collective fund for actual redistribution into marginalised culture (opera, etc).

*/-->

*///-->

Regeringen är ense om datalagring, skriver Sydsvenskan.

Uppenbarligen är den inte utöver ense särskilt framförhållande. Cecilia Malmström säger att utvärderingen av direktivet ska publiceras i mars 2011. Alla dokument från kommissionens expertgrupp är tydligt kritiska mot merparten av direktivets innehåll. Artikel 29-gruppen är bekymrad över privatlivsaspekten. Alla är bekymrade över att konstitutionella domstolar i två medlemsstater ratat direktivet. Medborgare är allmänt bekymrade av att det samlade intrycket från makthavare är att direktivet är en problemhärd.

En senare olycklig journalist frågade mig i augusti om jag anmält Julian Assange för våldtäkt. Om jag inte hade gjort det, frågade hon, visste jag vilka kvinnorna var? Men Sveriges rättssystm vilar ju på antagandet att man är oskyldig till motsatsen bevisats, så jag svarade att nej, det visste jag inte, eftersom svenska medier bara bemödar att publicera namn och bild på vissa av de oskyldiga människor som eventuellt varit involverade i ett brott och inte andra. Vi ogillar ju att bestraffa folk genom att förknippa dem med ett brott eftersom minnesbilderna av förknippningen senare kan leda privatpersoner att tro att en person var inblandad i något det visar sig att personen egentligen inte alls hade något med att göra. Journalisten blev ledsen och tyckte att jag var arg på henne för att hon gjorde sitt jobb. Om du ser det här, är jag ledsen, men jag blir på sjukt dåligt humör.

Det bekommer tydligen inte Expressen, skriver opassande.se. Nej. Det bekom heller inte Expressen 2006, när de några månader innan jag gick med i Piratpartiet publicerade namn och bild på Hagamannen.

Kanske borde Expressen typ... Bry sig om rättssäkerhet. Isobel Hadley-Kamptz: sluta bidra till Expressen omedelbart eller förlora omedelbart all trovärdighet i rättssäkerhetsfrågor. Eller vänta. Du har haft sedan 2006 på dig, jag har nog redan tappat allt hopp. Jag får lite krigsförklaringslustar.