About nine months ago my office produced model responses for the European Commission trade secret consultation which lapsed on March 8 2013. You can find our model responses in three languages on this page. The summary of the consultation responses by the European Commission are now released. 

To my great joy, the fact that we had made model responses helped a lot of citizens to be heard in the European Union! 39% of all respondents were citizens according to the Commission summary. The Commission goes on to say that "Nearly 80% of respondents that do not see a need for an EU initiative come from Germany, Belgium or Sweden." 173 of the respondents came from these countries, and they are bound mostly to be citizens.

I was invited to hold an address at the 5th edition of the European Innovation Summit in the European Parliament on the topic of helping to advance small and medium-sized enterprises (SMEs) in the European Union. We had three case-studies of SMEs in the panel, as well as Chief Science Officer of Commission President Barroso, Ms Anne Glover, in the panel. You can see the outcome of the innovation summit in this press release, which explicitly does not cover many of my observations. That is, however, normal and it is obvious from the line-up that the press release has premiated big and important political groups in the parliament.

Address:

The good news is that small and medium-sized enterprises are neither new nor controversial in the political discussions of Europe. We have widely cited statistics on the importance of small- and medium-sized enteprises for employment, productivity and innovation. Sometimes I have heard the distinction made between start-ups, the drivers of innovation, and SMEs, that many times perform already widely known services. We have a special liking for SMEs in new industries.

I work a lot with information policy. Clearly an outstanding and exceptionally recent political field. We are accustomed to information policy as driving the world forward for only slightly longer than I have been alive, which can be contrasted with the real estate sector which then obviously has existed for much longer than that.

I had the big privilege of getting to attend the BruCon Conference in Gent on September 26 2013. It's an annual security conference which is attended by professionals, students and academics in the field. I had chosen to speak about the first eight articles of the electronic identification and trust services regulation at the conference. They cover electronic identification, and I am particularly critical of some of the Commission's policy choices in the file. As it turns out, there is also much that can be said about the articles regulating trust services (or "certification authorities" as they are more commonly known in other circles). In addition there were some questions raised by the audience that I will try to cover below. If I forget a particular question it's not out of malice. The address is as I have written it, not necessarily as I spoke it.

Address:

I'm very happy to be here and to be able to speak to you all today. I have opted for talking today about the electronic identification regulation which was proposed by the European Commission last year in July[1]. I've been working with this in the parliament for the past year and it's in many ways a good illustration of many big questions that are facing society about the internet, identity, surveillance, privacy, security and how these things relate to individuals and their socities.

I had the great privilege of being invited to hold a video presentation for a group of Jindal Global Law School, Delhi, intellectual property law students last week Tuesday. This is the text record of that presentation and the questions asked by the students. Especially the questions are incredibly worthwhile looking at because many of them illustrate well the philosophical problems of copyright today.

Address:

I'm very happy to be here giving this adress. I'm very honoured to be also at an Indian university presenting on this topic, and I've followed an Indian IP Law blog för some years now. Spicy IP India[1], in case any of you have heard of it. They cover a lot of interesting topics, including copyrights, and I've tried to superficially keep track of that which is going on with universities, students and publishers in India right now[2].

In Sweden, university copying was mostly devastated several years ago. While we had a healthy culture of knowledge dissemination at universities which was of great help to teachers, students, librarians and small copyshops, a reform of the Swedish copyright law in 2005 made this impossible[3]. This reform was in turn caused by a European directive from 2001[4], in which the European Union attempted to harmonize the application of the TRIPS agreement in Europe.

I think at the time time European directive from 2001 was written, not many people anticipated its effects on the many educational institutions in society. To paraphrase a European academic, Professor Bernt Hugenholtz at Amsterdam University[5], it's somewhat ironic that at a time when copyright needed much more flexibility to allow for more creativity, inspiration and more innovation, the legislator did the opposite and made copyright very stringent.

När jag åkte hem från Bokmässan i Göteborg den 28 september 2013 blev jag och min syster sittandes utanför Södertälje i ungefär 45 minuter på grund av fel i signalsystemet. Innan dess hade vi haft problem att köpa tågbiljetter åt min syster eftersom SJ:s mobiltelefonapp inte fungerade. Mer specifikt fungerade inte betalningen via app - det gick alltså utmärkt att göra reservationen och söka resorna fram tills dess att betalningen skulle genomföras. SJ:s prissystem är väldigt lurigt, och när vi i slutändan köpte vi biljetten på min dator fick vi den obehagliga överraskningen att priset blev 120 kronor högre av att köpa via min dator än via min syster. Det har föranlett nedanstående fråga till SJ:s kundtjänst, och jag kommer naturligtvis posta svar när det kommer:

Vi som konsumenter och medborgare vet oftast inte om när vi utsätts för diskriminering baserat på maskinbehandling. Det yttrar sig i orättvis prissättning i tågtrafiken (kanske), flygtrafik och på andra platser på nätet där priserna varierar, som hotelltjänster. Det yttrar sig i hur vi mottar reklam och information om samtidshändelser baserat på hur våra anhöriga agerar.

Det drabbar våra anhöriga: i detta fall är det min syster som ska åka, inte jag, och eventuellt är den hon som fått betala för att någon spårningstjänst någonstans tagit reda på att jag har bättre betalningsförmåga än hon.

Smarta teknologier kommer aldrig bli smartare än det politiska ledarskap som framför dem. Politiskt är det smart att vi kan ha förtroende för våra samhällen och våra stater, och att vi kan lita på att våra liv är våra och under vår egen, självständiga kontroll. Nya teknologier kan förstärka förtroendet för demokrati och samhällsbygget, eller undergräva det. Piratpartiet står för ett smart politiskt ledarskap, så att vi kan bygga förtroende för demokrati och det samhälle vi alla på något sätt måste relatera till.

Anledningen till att stater lägger över mycket ansvar för nätverks- och informationssäkerhet på militären eller säkerhetstjänsten är för att det finns en ökad fascination för "cyberkriget". Erik Lakomaa har i FriVärld magasin skrivit en bra artikel om varför denna fascination är förhållandevis onyttig.

Lakomaa skriver

Statsvetaren Dwight Waldo menar att det som håller samman samhället är följande: legitimitet för staten (förmåga att leverera), statens auktoritet (möjligheten att implementera beslut), kunskap (möjlighet att organisera), kontroll (möjlighet att upprätthålla lagar) och inte minst, förtroende. Militära angrepp syftar ofta till att med fysiska medel övertyga det angripna landets befolkning att deras stat inte längre kan leverera. /.../ Staten bör också se till att upprätthålla förtroendet för statsmakten. /.../ Det innebär [att] ”cyberförsvarsåtgärder” som skadar förtroendet för staten är kontraproduktiva. Övervakning, hemliga program och begränsningar av yttrandefrihet och öppenhet (t.ex. när det kommer till att avslöja sårbarheter) kan räknas som sådana. Det är exempelvis uppenbart att den amerikanska (och svenska) övervakningspolitiken skadar förtroendet för statsmakten.

Freedom not Fear. Svoboda místo strachu. Freiheit statt angst. Слобода уместо страха. La liberté pas la peur. In all languages, in many countries throughout the whole Europe a popular event was held in order to point out the importance of freedom in current digitized world.

Brussels is called the Capital of Europe (well according to Wikipedia also as a Comic city, which seems to be not very far from truth). Most of the events related to the Freedom not Fear therefore took place there.

One might say that yes - we had a conference. One might have a picture in his head: A boring conference in a center, where people do speak for hours and hours. However, this case was not the truth. Freedom not Fear is a popular event, where various movements participate. Most of them are deeply interested in the topics of our event. They did not come from Brussels or Belgium only; the participation was international. And there were not only speeches or presentation. We had several workshops as well. And what were the workshops about? Surveillance.

Hej! Jag heter Moa Normark, jag är 18 år och från Ronneby, och sitter just nu på Amelia Andersdotters kontor för andra dagen i rad. Jag ska vara på parlamentet tills på torsdag och kommer därmed få se hur kontoret arbetar. Jag är en korttidspraktinat från Sverige som fick möjlighet att resa hit genom skolan. Ursula Gullander arbetar som språklärare på min skola, Knut Hahnskolan och hon försöker varje år skapa möjligheter för elever att kunna åka ner hit till parlamenetet under en vecka. Ursula är en engagerad lärare som tycker att det är viktigt att kunskapen om EU förbättras. Jag tycker detta är ett bra sätt och roligt att få bättre insikt i den Europeiska uionens arbete. Vi läser tyvärr allt för lite om EU i skolan och framför allt alldels för lite om politik, trots att det är ett så viktigt ämne. 

Jag hade min första dag på parlamentet här igår och fick träffa alla på kontoret. Kontoret har två rum, var av ett är Amelias, som är chef över kontoret, och det andra tillhör Amelias  assistenter, Mattias Bjärnemalm, Julien Bencze och Ulf Pettersson. På assistenternas kontor sitter även tre praktikanter för tillfället, Joni Immonen, Galia Mancheea och Jan Louzek. 

När jag kom på morgonen klockan 09:15 fick jag gå en liten rundtur med Mattias där han berättade lite om hur parlamentet fungerar och så vidare. Därefter åt vi mat i parlamenetets matsal. Under eftermiddagen fick jag vara med på kontorsmötet som kontoret har varje måndag. Under mötet gick de igenom saker som skulle hända de kommande veckorna samt vad assistenterna behövde fixa åt Amelia, det vill säga avbokning av möten, flygbiljetter och så vidare. Varje möte spelas in av Joni och läggs upp på nätet som en webbserie för att folk ska kunna få en inblick i kontorets arbete.