One of the smallest countries in Europe - Luxembourg - held its national elections yesterday. Pirate Party of Luxembourg, one of the successful Pirate parties in Europe, tried to make it to the national Chamber of Deputies. I've been to Luxembourg for the whole weekend to see what was going on; to have chance to speak with Pirates, to see what outcome might be there and what future is rising for the Pirate Movent in the country of Luxembourg.

First of all - Luxembourg is unlike most of the countries in Europe. It is a tiny nation, hard to find on maps. Yet, it is very developed country, with well-known banking system and strong economy. The GDP per capita surpasses 250 % of the average of European Union, making Luxembourg the most developed country in EU. The people of Luxembourg speak 3 languages - German, French and Luxembourgish. 

They also have a very unique political system too. One might say that a small nation can have only one electoral district. However, the opposite is the truth. Luxembourg is divided into four districts (North, Central, South and East) and in order to get a seat, there is no distinct treshold that has to be crossed (like the 5 % in the Czech Republic etc).

Rätten till privatliv är en grundläggande mänsklig rättighet i Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, i Europeiska unionens stadga för mänskliga rättigheter och i FN:s konvention om grundläggande mänskliga rättigheter. Rätten för oss som människor att få kontroll och makt över vår egen identitetsbildning är likaledes en mänsklig rättighet.

Idag kommer utskottet för mänskliga rättigheter att rösta om dataskyddsförordningen, ett lagförslag från 2012 som jag har skrivit en hel del om och som man också kan läsa mer om på Dataskydd.Net. Tyvärr har intensiva lobbykampanjer mot parlamentet gjort att förslaget urvattnats. Kompromissförslagen som utarbetats av miljöpartisten Jan Philip Albrecht har flera stora brister, inklusive flera som lobbats fram av svenska regeringen. Kompromissförslag offentliggörs normalt sett inte innan omröstningarna men de läcktes förra veckan till civilsamhällesorganisationen EDRi.

Journalisten Staffan Dahllöf skriver så här i tidningen Journalisten från i fredags om den dataskyddförordning som Europaparlamentet ska rösta om på måndag, om allt går vägen:

Ny teknik skriver både spännande och engagerat om hur IT-industrin hållits utanför regeringens planer på att göra svensk lagstiftning förenlig med Europeiska rådets konvention om IT-brott från 2001.

Konventionen är intressant av flera skäl. Dels skrevs den under två månader efter attackerna mot World Trade Center i New York, den 23 november 2001. Dels författades konventionen i ett vakuum av intressegrupper: nätverksoperatörer var mestadels upptagna med den nya lagstiftningen kring den liberaliserade telekommarknaden, och de flesta internettjänster som idag berörs av konventionen var vid tillfället upptagna med dot-com-kraschen. Det finns alltså knappast någon annan tidsperiod i internets historia som intresseavvägningarna i konventionen kunde ha blivit så dåliga som de blev.

Ett annat anmärkningsvärt faktum är att Sverige, Irland och Luxembourg återfinns bland de stater som inte ännu anpassat nationell lagstiftning till konventionen. Det länderna har gemensamt är stark närvaro av IT-industri och IT-företag, och det kan finnas goda anledningar för Sverige att fundera över om man verkligen ska införa den här konventionen om man vill behålla vad man i dagsläget upplever vara en ledande roll.

Det här är ytterligare en kommentar på "e-legitimationsförordningen". För allmänna kommentarer om e-legitimationsförordningen hänvisar jag till mitt anförande på BruCON och min presentation på Bokmässan. Den här bloggposten kommer röra förordningens andra del: den om betrodda tjänster.

"Betrodda tjänster" är ett besvärligt begrepp, mest för att det inte används någon annanstans än i den här förordningen. Det man åsyftar är egentligen utfärdare av kryptografiska certifikat, som i de flesta andra sammanhang kallas "certificate authorities" eller "CAs" [s:i-ejs]. De har vi haft en del problem med globalt sett. Brist på transparens, mygel, dålig säkerhet, och allmän opålitlighet är ett stort problem hos dessa "betrodda tjänster". För en politisk institution som parlamentet är det dock inte lätt att informera sig om sådana tillkortakommanden på en marknad när kommissionen valt en terminologi som är helt väsenskild som den som förekommer i nyhetsflöden om samma marknad. Det går inte att enkelt söka fram nyhetsartiklar om "betrodda tjänster" för det är i stort sett ingen som använder det begreppet. Kommissionen hade kunnat lägga förslaget till rätta betydligt bättre om man inte hade etablerat en usel terminologi som förvirrar alla, inklusive de som berörs av förordningen. Parlamentet har tyvärr inte kunnat åtgärda kommissionens förvirring, för vi är inte en teknisk organisation och är därför normalt sett inte förmögna att åtgärda stora tekniska brister i ett grundförslag.

As all of us know, children security on the internet is a problematic issue. Yet an important one. it is constantly triggering a lot of discussions in pretty much all the countries and even in the European Parliament. So far we could have seen many projects in the past, that were more or less successfull - for example the infamous "Red button" plugin for internet browsers in the Czech Republic, or other programs that are supposed to protect children from many evil things on the internet.