Igår deltog jag i Fundacja Nowoczesna Polskas kvällspanel om Eben Moglens bok om frihet i molnet. Det var väldigt trevligt, och Polen har en både stark och intressant nationell diskussion om den digitala samvaron. Till Skåne kommer jag imorgon ha med mig kortspelet "CopyBreak", om ord som ofta missbrukas i upphovsrättsdebatter, samt FNP:s broschyrer om varför vi har rätt att fildela.

Under panelen (som var på polska, men med utmärkt översättning!) lyftes hur problematiskt det är att Polens tidigare minister för digitalisering och administration Michał Boni väljer att träffa Mark Zuckerberg, en amerikansk storkapitalist, i ett privat möte för en informell diskussion om digitaliseringens framtid. Problemställning var att transparensen kring Zuckerbergs eventuella inflytande på minister Boni varken var öppet eller begripligt för Polens befolkning.

En av de stora problemen EU har är dock inte att europeiska makthavare pratar med amerikanska lobbyister och entreprenörer, utan att EU har ett väldigt motsägelsefullt förhållande med sina egna innovatörer. Mark Zuckerberg är otvivelaktigt en person som lyckats omsätta en amerikansk tanke om centralisering av internettjänster i ett framgångsrikt socialt nätverk.

I EU är detta ingen passande idé: vi är 28 medlemsstater som inte gillar varandra särskilt mycket, och ett centraliserat system är inte rätt metod att få oss komma överens med varandra.

Därför blev The Pirate Bay - ett peer-to-peer-baserat system som bygger på alla medlemmars lika deltagande - ett av Europas och världens största sociala nätverk när det lanserades 2004.

Istället för att fira att europeiska internetinnovatörer går i bräschen för en utveckling av tjänster tätt knuten till allt som ligger i EU:s grundidé - handel, vänskap och fred - har många europeiska länder istället ägna mycket tid åt att kriminalisera The Pirate Bay.

Frankrike hållet på att anta en ny militärövervakningslag som uppmärksammats av La Quadrature du Net. Enligt LQ har militären specificerat följande krav på befogenheter i framtiden:

    - Authorise live capturing of data and documents (“that on request may be captured and transmitted in real time by operators and agents mentioned” [our translation]) by hosting services and service providers.
    - Allow the harvesting and capturing of “data and documents treated or stored by their networks or services” (our translation) and not solely the connection data.
    - Extend the list of public offices that may request surveillance, to include, for instance, the Ministry of Economy and Finance.
    - Extend the reasons for which surveillance may be requested to include information related to “the scientific and economic potential of France” and the prevention of “organised crime and delinquency” (our [La Quadratures, min anm] translations).

Den här önskelistan på tillgångskrav är misstänkt lika de som formulerats i standarden ITS27 av GCHQ.

Sådana här tjänster implementeras också i Polen mot polska internetoperatörer. Det gör det väldigt svårt att veta vem som ger sig tillgång till data och när. Operatören själv vet inte, och man kan bara anta att polisen låter bli att använda teknologin utan tillstånd från domstol. Det finns naturligtvis inget sätt att kontrollera det - de här tjänsterna är byggda för att missbrukas, och utgår ifrån att polisen och säkerhetstjänsten vill alla väl, alltid.

Det är en väldigt intressant artikel i Sydsvenskan om de uteblivna protesterna mot massövervakningen. Marie Demker skriver "de politiska partierna [måste vilja] politisera frågan om avlyssning [m]en regeringspartierna har här en bundsförvant i det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, som inte tycks vilja ta i frågan ens med tång. De båda stora partierna har ett gemensamt intresse av att inte utmana grunderna för den utrikes- och säkerhetspolitik som Sverige upprätthåller."

En stor del av problemet är dock också kopplat till mediadebatterna om övervakningen. Precis som Christian Engström kommenterade tidigare idag är övervakningen i högsta grad en fråga som berör andra områden än utrikes- och säkerhetspolitik. Det är t ex näringspolitik hur vi uppmuntrar, tvingar eller låter bli att uppmuntra och tvinga Telia att utfärda dåliga krypteringscertifikat, hur vi uppmuntrar, tvingar eller rekommenderar Stadsnätsföreningen och Tele2 att implementera direktaccessprotokoll åt polisen, eller hur vi låter våra underrättelsetjänster stänga ned krypterade mejltjänster, som i fallet med PrivateSky.

Our European friends Germany and France don't want to cooperate with Sweden on tracking and protecting communication satellites against space junk. Sweden is an unreliable and spying partner that harms French and German interests.

This is because that would force France and Germany to enable Sweden access to some military infrastructure. Because Sweden has a national security policy that is most likely seen as harmful to French and German industrial interests and security interests, they will not trust us to do that.   

We have something like 17000 space junk objects that threaten our television providers, communication providers, GPS service providers and their primary communication tools: satellites. Sweden should, and indeed must, want to cooperate with France and Germany on protecting satellites from space junk. It is in our own interest that we, together with other European countries, can keep our satellites and those of our companies' operational and safe.

Instead Sweden prioritizes to support, through its national security agency, an American insecurity industry that doesn't create neither Swedish nor European jobs, and which does not want to pay taxes in Europe, and additionally makes European SMEs and companies afraid to use the internet.

Space junk in Sweden is handled by the Ministry of Education. Their message to me and the parliament has been that Sweden definitely wants space to be clean. It is therefore unfortunate that we have a big disconnect between national security policies and our other policies.

Alas, in Sweden the only person who is allowed by media to comment on national security issues is liberal spooksperson Allan Widman. He's a defence policy guy and is not so informed on educational policies. Because we define the problem of national security poorly in the public discourse, we also have a generally uninformed public and a political debate which really makes little sense.

EG-domstolens generaladvokat har i ett förhandsutlåtande kallat datalagringsdirektivet för oproportionerligt och som varandes emot EU:s stadga för grundläggande mänskliga rättigheter. Utlåtandet är inte bindande för domstolen, men det är osannolikt att domstolen kommer gå emot generaladvokatens bedömning.

Vad betyder det?

Direktiv måste implementeras i medlemsländernas lagstiftning. Bara för att ett direktiv försvinner eller tas bort betyder inte det att lagstiftningen i medlemsländerna tas bort. Däremot kan EU inte göra nya direktiv som tvingar medlemsländerna göra liknande eller ännu mer långtgående lagändringar. Det gör att vi fortfarande måste ställa svenska ansvariga politiker till svars för den lagstiftning vi har i Sverige idag. Men hur utvecklingen av datalagring i Sverige och Europa kommer se ut kommer bero på dels om vi lyckas upprätthålla annan befintlig lagstiftning (t ex direktivet om dataskydd och privatliv i elektroniska kommunikationsnät) och om vem vi kommer ställa till svars för vad.

EU:s justitieministrar, inklusive Beatrice Ask, har beslutat att inte gå vidare med dataskyddsförordningen (EU:s nya integritetsskyddande lagstiftning) just nu. Om svenska justitieministern tyckte att integritet och privatliv var viktigt hade hon höjt rösten mot ett sånt här beslut. Men Beatrice Ask lever istället i en värld där ingen ställer henne till ansvar för sånt hon gör och inte gör i Bryssel.

Det borde inte accepteras av någon att Ask utbrister "oo, det är för komplicerat det här för mig!" i Bryssel. Det är ingen som någonsin utbrustit att det är för komplicerat att undergräva mänskliga rättigheter för europeiska medborgare - det är osannolikt att det skulle vara så oerhört mycket mer komplicerat att istället skydda samma rättigheter.

Dataskyddsförordningen är en riktningsförändring som vi som samhälle behöver. Det är allvarligt när konservativa mörka krafter bromsar all positiv, människorättsvänlig förändring och istället drar i gasspakarna när det gäller att förstöra och sprida rädsla. Det är inte heller något särskilt bra sätt att uppnå EU:s mål med fred, handel och samarbete.

Vi på #exile6e har tillsammans med Plux Stahre underhållit hemsidan dataskydd.net i ungefär ett år.

So what happened at the LIBE hearing on mass e-surveillance of EU citizens?

All in all as in most of the cases, The Commission came to present their reports and analytics, and took a good amount of bulling from the Parliament for the insufficient work. That is, of course, very summarized overview of what happened.

One of the major topics was the effect Snowden’s revelations had on the relationship between EU and US and more specifically what is the impact of his disclosures on some of the agreements EU has signed with US, such as the safe-harbor, the TFTP and the PNR agreement for exchanging data. Their usefulness for EU was questioned and one main point was made from a lot of MEPs. Should we completely suspend those agreements and review the statuses of all the transatlantic agreements EU currently participates in, together with US, or should we keep on doing nothing about it, as the Commission’s report suggest by stating that no damages have been detected by the mass surveillance.

Outrageous, isn’t it?