I lördags besökte jag Utrikespolitiska föreningens nationella samarbetsorgans årliga konvent, denna gång anordnat i Linköping. Jag deltog i en debatt om läkemedelspatent, och såg bland andra Pontus Lindblom från Piratpartiet i Linköping i publiken. Nicolas Sahlqvist från Göteborg var också där.
Moderator för debatten var Fredrik Hed, frilansande medicinjournalist och apotekare. Min motståndare var Waldemar Ingdahl, Timbros expert på sjukvård och läkemedelsindustrin. Waldemar Ingdahl har skrivit en rapport om världens väntan på antibiotika (i skrivande stund är timbro.se otillgängligt men jag utgår ifrån att detta är ett temporärt problem).
Det första jag vill framhålla är att Waldemar Ingdahls problemformulering är rätt: läkemedelsindustrin och all sjukvård är tätt sammankopplad med hur offentliga myndigheter och samhällen väljer att lägga upp sjukvårdspolitik. Problemet för läkemedelsindustrins utveckling består inte bara i patent, utan är ett ekosystem som också har att göra med hur många europeiska länder kräver att apoteken bara säljer den billigaste formen av generiska läkemedel efter det att patenttiden löpt ut (vilket skapar svårigheter för generiska företag att konkurrera med varandra t ex: prispressen blir för tung). Det handlar också om i vilken utsträckning vi subventionerar läkemedel som förskrivs åt patienter av läkare.